Ska man verkligen få äga en gångrift?

[Mats Hansson]

Under en fin semestervecka i Västergötland i somras kom en dag turen till Falköpings gångrifter. Jag hade läst in mig i den utmärkta boken "Arkeologi i Skaraborg" (Gerhard Flink 1989). Där finns ju en promenad beskriven för att kika på ett tiotal gångrifter (någon hällkista också för att vara exakt) under en dryg halvtimmes promenad i utkanten av staden (det handlar om kvarteren kring Danska Vägen och Scheelegatan). Det är ju så man dreglar! En koncentration av stenkammargravar nästan i klass med megalitkyrkogården Carrowmore på Irland.

Med boken i handen startade vi ut direkt från shopen på Falbygdens Ost, det första objektet ligger direkt på andra sidan rondellen. Men döm om min frustration när både denna, liksom en handfull andra gångrifter längre fram låg fullständigt otillgängliga inne på villatomter! Bara några meter från trottoarkanten, men skymda av ogenomträngliga häckar och buskage så man nästan inte ser att det sticker upp några block. (Väldigt duktiga villaägare, uppenbarligen, att utnyttja den fina falbygdsleran för intensiv odling just här...).

En gånggrift (nummer 5 i bokens numrering) var uppskyltad vid trottoarkanten med en skylt som noga berättade om att gångriften grävts ut och restaurerats i ett skick som man trodde att det såg ut en gång. Jaha, jättekul för villaägaren och hans/hennes släkt och vänner som väl är de enda som har chans att se denna klenod, gömd som den var bakom täta planteringar på trädgårdstomten. Jag vet inte hur ni gör, men jag drar mig för att trampa omkring på andras villatomter. Att ringa på och fråga om man får se är heller ingen lösning, tänk om man är den tionde som ringer på den dagen i samma ärende...

Ska det vara så här frågar man sig? Jag vet att här i närheten av Stockholm där jag bor (Spånga, Bromma) så är det en och annan fornlämning som har hamnat inne på villatomter. Men det handlar då om ganska blygsamma stensättningar/högar, oftast från yngre järnålder, varav det finns flera hundra liknande lämningar bara inom dessa stadsdelar, väl tillgängliga för allmänheten. (I Bromma anser jag rentav att det var en bedrift av 1930-talets stadsplanerare att inte fler fornlämningar hamnade på tomtmark med tanke på fornlämningstätheten där).
Så en och annan "instängd" stensättning, OK. Men gånggrifter, varav det finns kanske ett par hundra i hela Sverige i hyfsat bevaringsskick? Nej, där går gränsen tycker jag.

Kan inte Falköpings Kommun, RAÄ eller någon annan offentlig aktör köpa loss de här snuttarna av trädgårdsmark där gångrifterna ligger, och göra dem tillgängliga? Och därmed rätta till fatala misstag av tidigare stadsplanering. Det är ju såpass lämpligt att de i allmänhet ligger nära gatan, med huset längre in på tomten. Och villaägaren kan ju ändå inte tillgodogöra sig dessa kvadratmetrar, de riskerar ju att begå lagbrott så fort de tar minsta spadtag i närheten av dessa monument. Och för Falköpings kommun borde någon tala om vilken potentiell turistgrej man har här, "Sveriges mesta stenålderskyrkogård" på en halvtimme. Som det nu ser ut så leder det mest till ett Västgötaklimax (   ) om man lockar folk till denna promenad.

Några västgötar (eller andra) därute som kan kommentera?

/Mats

[Anders Strinnholm]

Vad trevligt att du uppskattar gånggrifter, tursamt nog finns det ju några hundra stycken till som är lättare att beskåda. Det är en knepig situation när prominenta fornlämningar hamnar i trädgårdar och på så sätt blir problematiska att besöka. Jag var i förra veckan vid ett ringkors här på Gotland som ligger mellan boningshuset och en sandlåda mitt i en trädgård. Tursamt nog var ägaren välvilligt inställd så dokumentationen kunde utföras utan några bekymmer.

Det kanske kommer bli lite bättre när/om de kommande planerna på ett ”megalitcenter” konkretiseras.
http://www.falkoping.se/menystartsida/kulturochfritid/falbygdensmuseummedekehagensforntidsby/seminariumomkulturarv.4.259836a811a7b8ced0d800070543.html 

[Nils Ristare]

Jag håller med om att det kan känns lite påträngande att gå in i någons trädgård utan ett "riktigt" ärende, och när hustrun och jag började åka runt och plåta runstenar turades vi om att knacka på dörrarna. Vid det här laget är det säkert 30 gånger som vi har pratat med någon av de boende, och inte en enda gång har vi blivit tråkigt bemötta. Tvärtom är det många som har varit välkomnande och hjälpsamma, och kommit ut och visat stenen om den har stått bakom huset, och rätt många har verkat uppriktigt förvånade över att vi har brytt oss om att knacka på istället för att bara stövla rakt in. De enda gångerna som någon har varit lite avvaktande är vid stenar som har stått inne i hästhagar, och då är det bara för att tidigare "gäster" inte har stängt grindar efter sig. Inte en enda gång har vi hört något i stil med "åh, inte nu igen". Sedan finns det självklart ställen där vi har knackat på men ingen har öppnat, och då gör vi i allmänhet så att vi går in i trädgården - plåtar - går ut innan någon granne börjar undra vad vi håller på med.

Fast visst håller jag med om att en del hus är byggda lite väl nära en del av runstenarna. Att man byggde så här förr är väl en sak (observera stenen i bildens vänstra del)...




...men måste ett nybyggt hus stå just här?

[Mats Hansson]

Vad trevligt att du uppskattar gånggrifter, tursamt nog finns det ju några hundra stycken till som är lättare att beskåda.

Jo, det är sant, varför hänga upp sig på Falköping när det finns Karleby, Luttra, Ekornavallen m.m. Såg också en rätt fin gångrift nästan vid norra (tror jag) infarten av Torbjörntorp. Det som jag tycker är lite häftigt i Falköpingsfallet är dock den stora koncentrationen av monument på en relativt liten yta, som nog är rätt svårslaget i Sverige. Det borde man kunna göra något av, även turistmässigt.

Det kanske kommer bli lite bättre när/om de kommande planerna på ett ”megalitcenter” konkretiseras.

Ja, låt oss hoppas. Bra att man lyfter fram neolitikum-perioden, kanske t.o.m. kan konkurrera med Arn...

/Mats

[miklagard]

Fantastiskt att en kommun tar ett sådant initiativ ! Men 100.000 besökare till kommunen skulle förstås "smaka fågel" ! Jag raljerar inte (Ok då, något lite) utan tycker att alla initiativ som syftar till att visa vår spännande förhistoria är positiva. Arn-intresset kan förhoppningsvis tända ett större intresse även för vår äldsta historia.

[Eva]

Under en fin semestervecka i Västergötland i somras kom en dag turen till Falköpings gångrifter. <...> döm om min frustration när både denna, liksom en handfull andra gångrifter längre fram låg fullständigt otillgängliga <...> Några västgötar (eller andra) därute som kan kommentera?

/Mats

Vad trevligt att höra en annan som också försökt se Falköpings gånggrifter.
Jag kom också fram till att de är rätt tveksammma, men av andra orsaker.

Jag och min bästa väninna har flera ggr åkt runt i Västergötland. Nu skulle vi till Falköping, där enligt uppgift gånggrifterna var ett naturligt inslag i stadsbilden. I utkanten av Falköping åkte vi förbi flera industrianläggningar som tydligen sysslade med sten. På industritomterna låg i flera fall stora rektangulära stenblock staplade. Väl inne i Falköping cirklade vi runt varv efter varv, spanade på alla gräsplättar. Ingenting. Till slut hade vi genomkorsat det lilla centrum från alla håll utan skymt av nån gånggrift. Nu försökte vi hitta ut vilket var svårt. När vi till slut hittade den ynka utfarten passerade vi ett fält (flera ggr ). På fältet var ett antal ungdomar sysselsatta med att lassa upp jord kring något som såg ut som stora stenblock.

Vår enda gånggrift hittade vi i en rondell på utfarten.

End of reseberättelse.

[Mats Hansson]

Ja, jag förstår att du inte såg så många gånggrifter där. Från bilfönstret är det nog nästan kört, några ligger ju på smågator. Jag hade inte hittat så många av dem om jag inte hade haft den utmärkta boken i min hand. Som nämnts så kan man nästan gå förbi bara ett par meter från en gånggrift utan att få syn på den, eftersom den döljs bakom täta häckar och buskage.

Nej, vi får väl bilda en lobbygrupp och storma in på kommunkontoret där i stan. "Stoppa privatiseringen av våra stenkammargravar! Megaliterna tillhör folket!"

/Mats