Arkeolog!

[KarlXII]

Hej!
Jag ska snart söka till gymnasiet och är VÄLDIGT intresserad av Arkeologi och Historia och vill väldigt gärna bli arkeolog. Är det någon som vet vilken gymnasielinje man ska gå för att kunna bli det???
Mvh Anton.

[Boreas]

Utmärkt val.
Biologi, kemi, fysik är en bra början. Det brukade heta "naturvetenskaplig inriktning".

[Åsa M L]

Naturvetenskapliga ämnen är aldrig fel, men det går lika bra med humanistiska och samhällsvetenskapliga inriktningar. Om jag var du skulle jag ta en ordentlig titt på språk också. Att kunna tillgodogöra sig texter på andra språk än engelska är viktigt. Själv sparkar jag mig fortfarande för att jag inte valde tyska i gymnasiet. De flesta gamla skandinaviska artiklar och avhandlingar är författade på tyska, som också är ett stort språk på kontinenten. Franska är däremot jättebra om man är intresserad av den tidigaste europeiska stenåldern (paleolitikum), romartiden och kelterna, medeltiden i Västeuropa, eller Egyptologi.

Att kunna ryska vore en enorm fördel, för Östeuropa blir alltmer intressant för arkeologer och få kan läsa ryska. Italienska är bra om du vill intressera dig för Antiken.

Det går naturligtvis att komplettera med sådant i efterhand, men jag skulle ändå rekommendera att du tar dig tid till att välja åtminstone något tredje språk på gymnasiet (förutom svenska och engelska) och studera det seriöst. Lägg ned STOR energi på engelska också - det är viktigt för vad du än väljer för fortsatta högre studier.

[KarlXII]

Tack så mycket för informationen!!

[KarlXII]

Hej jag valde samhällsvetenskapligalinjen,för då var det störst chans att bli arkeolog.
Jag läste att det redan fanns många fler arkeologer än det behövdes till utgrävningar mm. och att det på många museum också är fullt. Betyder det då att man nästan aldrig kommer få vara med på en utgrävning när man sen är färdigutbildad???
För jag har varit med och kollat på en utgrävning och det var det intressantaste jag gjort.

[Micke]

Jag läste att det redan fanns många fler arkeologer än det behövdes till utgrävningar mm. och att det på många museum också är fullt. Betyder det då att man nästan aldrig kommer få vara med på en utgrävning när man sen är färdigutbildad???

Tyvärr är nog inte arkeologi framtidsbranchen för den som vill ha en säker framtid, risken är stor att man slänger bort många år på universitet utan att någonsin få arbete inom fältet.

/Micke

[Mats Hansson]

Några har ju uppenbarligen lyckats få jobb som arkeloger ändå, t.ex. du Micke?
Men man ska väl gå in i en sådan utbildning med öppna ögon, att det kan vara svårt att få jobb.

Nu är det inte enda branchen där många duktiga högskoleutbildade går utan jobb, eller åtminstone inte med ett sån't jobb man tänkte sig. Hur många ungdomar slängdes inte in i de hypade bioteknik/molekylärbiologi-utbildningarna i början av 2000-talet, för att sedan, när de var färdigutbildade finna att jobben inte växte på träd precis. Men är man riktigt intresserad, så "go for it" skulle jag säga.

Till Karl XII vill jag säga att man kan prova på att gräva på sommarkurser exempelvis, även om man inte har någon arkeologi-utbildning. Sådana kurser brukar t.ex. utannonseras i tidningen Populär Arkeologi. Man kan alltså ha ett jobb som systemprogrammerare (eller vad f-n som helst), utöva arkeologin som fritidsintresse och ändå få leka "riktig" arkeolog några veckor på semestern. Tro mig, jag har provat det (jag är ingen arkeolog), och många andra med. Du har ju några år på dig att fundera än, så du kan ju testa en sådan amatörgrävning någon sommar!

/Mats

[hariwulf]

Jag var på en föreläsning med Katty Hauptman Wahlgren och då hade hon tagit reda på att det fanns lika många arkeologer i utbildning som det fanns arkeologer i tjänst, jag tror det var runt 600 st (om det stämmer vet jag inte). Med tanke på alla som läst sedan tidigare och som inte har fått jobb så kan man väl lugnt påstå att arkeologi inte är något framtidsyrke

Men visst går det att få jobb, och man behöver ju inte begränsa sig till Sverige heller.

Och sen så kan det ju vara ganska kul att förkovra sig i sitt intresse även om man inte skaffar sig en master (eller vad det kan tänkas heta nuförtiden) i arkeologi.

[Micke]

Några har ju uppenbarligen lyckats få jobb som arkeloger ändå, t.ex. du Micke?

Jo, för mig har det gått oförskämt bra. Jag fick jobb tre månader innan jag var klar med D-kursen och har sedan dess endast varit arbetslös sammanlagt tre månader.

Av de 69 personer som började på A-kursen med mig tror jag att det var 34 st som läste så mycket att de kunde söka jobb som arkeologer (minst C-kurs), av dessa tror jag att det är 2-3 förutom mig som över huvud taget jobbat någonting. Och då gick vi ändå ut under brinnande E4-grävningar.

/Micke

[Åsa M L]

Chansen att få jobb på utgrävningar som nyexaminerad beror på två saker:
1. Stora infrastruktursatsingar i form av vägbygge o dyl just då och skriande behov av arbetskraft
2. Ihärdighet.

Man måste skriva, ringa, ta kontakt, tjat, åka på utlandsgrävningar för att förkovra sig etc, etc. Och man måst ha tur. Arkeologi är en tuff bransch och vill man ha klara chanser att få jobb bör man välja något annat. Om man verkligen är beredd att satsa tid, energi och välmående på chansen att verka inom arkeologi är det värt det. Annars inte.

Sedan ska man som sagt inte binda fast sig helt vid bilden av att arkeologi bara handlar om utgrävningar. Alla humanister/samhällsvetare gör gott i att höja blicken lite och se potentiella alternativa banor där kunskap om förhistoria och kulturarvet kan vara en fördel: Journalistik, länsstyrelser, stadsplanering, museer, turism, kultursektorn, undervisning etc.

Jag vacklar i min övertygelse ibland - jag älskar mitt ämne och det ger mig en tillfredsställelse. men jag har också två barn och ett bostadslån och inga imponerande framtidsutsikter och undrar varför jag inte valde datorutveckling eller kockyrket istället...

There are good days and bad days. 

[Leif]

Jag vacklar i min övertygelse ibland - jag älskar mitt ämne och det ger mig en tillfredsställelse. men jag har också två barn och ett bostadslån och inga imponerande framtidsutsikter och undrar varför jag inte valde datorutveckling eller kockyrket istället...

Beskrivningen stämmer även på mig. Och i likhet med Åsa är även min partner arkeolog..... Då är det bra om man håller sig med så extremt låga utgifter som möjligt....

Jag försöker i den situationen göra det Åsa beskriver i att arkeologi är mer än bara utgrävningar. Det finns mer, det gäller bara att komma på rätt idé och att idén är genomförbar....

[Leif]

Chansen att få jobb på utgrävningar som nyexaminerad beror på två saker:
1. Stora infrastruktursatsingar i form av vägbygge o dyl just då och skriande behov av arbetskraft
2. Ihärdighet.

Två andra faktorer som var viktiga för mig och min "karriär" (eller vad man nu skall kalla den):
1. att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Detta är inte lätt, det har att göra med slumpen och är därmed svårt att styra. Men det kan sägas handla om att nappa på de chanser som dyker upp, ofta högst oväntat.
2. att synas och vara intresserad men inte verka påträngande..... Jag vet att jag fått jobb på just detta, att svälja min osäkerhet och scenrädsla och ställa mig upp och prata vid olika arkeologiska tillfällen samt hålla de fööredrag som jag fått möjlighet till. Helt enkelt mycket medvetet arbeta in mitt namn i den yrkesverksamma kårens medvetande... Det har också gjort att jag kunnat försörja mig som arkeolog sedan 1996.

[KarlXII]

OK det ser ut som att inte är någon mening att satsa på arkeologi
Men det tänker jag ändå göra, får väl läsa all kurser så långt som möjligt så får man kanske jobb? Kan väl också jobba på museum mm..

[Leif]

Meningslöst är det absolut inte. Men svårt att realisera.

[Åsa M L]

och som sagt - arkeologi är något man kombinerar med andra ämnen. Vem vet vilken intressant och givande kombination du kan hitta fram till på egen hand (juridik/pedagogik/biologi/ekonomi?). Vidareutbildning ska man välja med både hjärta och hjärna - de som bara går på en av de två råkar alltid illa ut.

Du har lång tid på dig att avgöra frågan - när jag började gymnasiet ville jag bli veterinär, bara för att inse efter ett par år att jag inte alls ville det...

[Leif]

när jag började gymnasiet ville jag bli veterinär, bara för att inse efter ett par år att jag inte alls ville det...

Å jag trodde att jag skulle bli civilingenjör som resten av släkten......

[Mats Hansson]

... och jag blev civilingenjör men ville (från början) bli arkeolog.

/Mats

[Jasaw]

Jag ville bli paleontolog eller astronom men valde istället arkeologin. Verkar som jag bara intresserat mig för smala områden utan säkra framtidsutsikter. Men det flyter på bra nu i varje fall.

[Claes]

Jag ville bli byggnadsantikvarie men hade urusla betyg. På Arkeologi var det dock platsgaranti då (dvs ht 1990). Mina kassa gymnasiebetyg har däremot inte hindrat mig från att göra karriär sedan dess.

Av de som läste med mig måste man säga att en stor del faktiskt jobbar inom branschen idag (ja vi fick också höra det där om att arbetsmarknaden var obefintlig så det är ingen idé att...). Av lite drygt 30 studenter är väl fem disputerade om jag räknat rätt och ytterligare några jobbar på UV sedan många år eller på en länsstyrelse och någon är museichef. Totalt skulle jag gissa att en tredjedel så här 18 år senare jobbar i kulturmiljösvängen vilket inte är så dåligt.

Leif: Jag vet inte om sådan extrem anpassning är att rekommendera i längden, möjligen på kort sikt. Jag rekommenderar istället Karl XII att gå sin egen väg, formulera något nytt och fräscht istället för att ängsligt väta fingret för att ta reda på hur vinden blåser så som många gör.

[Isak Nygren]

Jag vill bli arkeolog men pga att det är så svårt att få jobb så kommer jag nog att satsa på att bli historiker istället när jag ska söka in på universitetet nästa år.