Berätelser om Frejakulten förekommar sparsammare, men jag känner till att det var en fruktbarhetskult ...
Mig veterligen finns ingen skriftlig källa om hur kulten av Freja gick till. Tacitus skildring av Nerthus-kulten i Germania, är den enda som rör kulten av en fruktbarhetsgudinna bland germaner. Germania är som bekant nästan tusen år äldre än den tid ni gestaltar i Foteviken, men kan nog ändå ge en fingervisning. Beskrivningen av att gudinnan bodde i en helig vagn i en helig lund som endast hennes präst fick besöka och som ibland högtidligen fördes runt för att göra gästning i bygderna, med kor spända för vagnen, har klara likheter med skildringarna i Olav Trygvasons saga om kulten av Frejas maskuline namne Frej. Berättelsen, som utspelar sig i östra Sverige, beskiver Frej som ett beläte som under högtider förs runt i en hästdragen vagn av sin prästinna, kallad "Frejs hustru", för att ge fruktbarhet åt bönderna. Bönderna som gästas ställer till med kalas och skänker offer i form av levande kreatur. Detta, tillsammans med Snorres beskrivning av Freja som åkande i en vagn (dragen av katter (!)), gör att det nog är en god gissning att Frejakulten liknade dessa båda skildringar.
Sedan tycker jag - som jag påpekat förr - att vi bör ta hänsyn till geografi när vi diskuterar fornskandinavisk religion. Gudinnan Fröjas namn förekommer sparsamt i svenska ortnamn. Gotländska Fröjel, småländska Fryele och västgötska Friel skulle kunna antyda kultplatser åt Freja (om det inte bara betyder fruktbar plats). Det finns visst ett Fröjaberg i Skåne också.
