Jag har tvekat att svara eftersom det antagligen bara blir en omtuggning av mitt första inlägg i denna tråd. Jag känner mig lite som ensam försvarare av flyttblockets rätt att hamna precis var f-n det vill
. Vi skulle behöva höra någon åsikt från en geovetare, men det finns väl inte så många sådana här på forumet. Själv är jag varken geolog eller arkeolog, men jag har sedan ungdomen varit intresserad av både arkeologi och kvartärgeologi. Det är en win-win-situation faktiskt, om jag blir ledsen när ett fornminne bortförklaras så kan jag ibland glädja mig åt att ha funnit en festlig naturformation
.
I själva verket tycker jag att kunskapen om kvartärgeologi inte imponerar hos en del arkeologer. Och amatörarkeologer (jag räknar mig till en sådan) ska vi bara inte prata om, de verkar mest tycka att de kvartärgeologiska formerna ligger "i vägen" för deras önskan att tolka allt som gjort av människor. Kvartärgeologin, speciellt istiden, isavsmältningen med påföljande landhöjning är ju en nyckel till att förstå vårt landskap här uppe i Norden - att förstå vad det är vi ser och hur forntidens människor utnyttjade detta landskap.
Efter att du ställt dessa (mycket berättigade) frågor så föreslår jag att du själv försöker svara på dem genom att införskaffa exempelvis boken Sveriges Nationalatlas, delen "Berg och Jord" (slå i så fall direkt upp sidan 102-103, mycket att studera där i den bilden). Jag lovar inte att du finner svaret där - men kanske kommer lite närmare en rimlig gissning till dina kala hällar med det enstaka blocket, och kanske lärt dig en del annat på kuppen.
Något som man inte får glömma bort är just det jag sade ovan - att ett flyttblock faktiskt kan hamna varsomhelst. T.ex. så kalvade inlandisen på vissa ställen, stora isberg flöt ut i havet och släppte såsmåningom ifrån sig block, stenar och finare material precis varsomhelst, ned på havsbotten. Kanske hamnade ett block på ett sandigt och relativt stenfritt område - och hur blev det sedan när detta område stack upp i det stora Yoldia-havet eller Ancylussjön?
Sen tror jag ögat lurar oss lite. Hade du lagt märke till det här blocket om det legat ensamt i en sandig sluttning med tallar och blåbärsris? Allt blir så himla spektakulärt där på de kalspolade hällarna.
Dina små rösen är jag ändå lite intresserad av, speciellt om du ser ringformer där...men det måste man nog se med egna ögon.
/Mats