Jovisst ser det spektakulärt ut. Svårt att göra någon bedömning bara utifrån bilden (ens för en kvartärgeolog) när man inte riktigt ser de närmaste omgivningarna, hur landskapet ser ut m.m.
Men lägg märke till att blocket har tre stödpunkter. Liksom i den läckra "hönan" i Älvsby som Nordbo visade. Alltid denna siffra tre. Och det är ingen tillfällighet, menar jag. Här kan vi prata om sannolikheter. Tre är nämligen precis det antal stödpunkter (stödstenar om man så vill) som behövs för att stabilt bära upp ett block. Dvs. precis det antal stödstenar som automatiskt kommer att naglas fast och sitta i ett järngrepp i händelse av eventuell bortspolning vid en skvalränna eller en havsstrand. En fjärde sten kommer aldrig att kunna ta upp någon tyngd (prova någon gång med mindre stenar så får ni se, ungefär lika besvärligt som att såga till de fyra benen lika på ett litet bord, så det inte vickar). En fjärde sten kommer sannolikt alltså att spolas bort den också. (Två stödpunkter funkar inte heller, förstås, blir ju en balansakt.)
Och här är min allmänna invändning mot att de "liggande hönorna" skulle vara upplagda av människor: Tretalet är helt enkelt för stereotypt över alldeles för stora områden för att vara gjort av människor. Hade människor lagt upp dessa skapelser hade man funnit fysikaliskt "onödiga" konstruktioner: Fyra, fem, tio, tjugo stödstenar. Människan är variationsrik och skapar varianter av sina konstruktioner, ofta med lokala stilar. Det ser man väldigt tydligt i dösarna/gångrifterna i Västeuropa. Naturen, däremot, tenderar att köra med samma fysikaliska principer över hela jorden (ehuru det förstås finns en mängd olika typer av naturfenomen, förstås).
Det finns andra invändningar också. Det finns liggande hönor på låg nivå, har för mig att en ligger på bara 2 m.ö.h. i Västervikstrakten t.ex., då måste man acceptera att vikingar/medeltidsmänniskor också höll på att lägga detta lika stereotypt som under stenåldern, och på samma sätt som i Karelen, Australien, Nordamerika osv.
Det finns dessutom några liggande hönor som helt enkelt är för stora (då talar vi om jätteflyttblock) för att ha lyfts av människor (tror en finns i Västmanland).
I enstaka fall kan man kanske tänka sig att människor gjort sådana här konstruktioner (kanske inpirerade av de naturliga upplagda blocken), men som helhet är det mindre sannolikt än naturen, menar jag.
Däremot är det ändå intressanta platser, menar jag, eftersom de ofta har använts sekundärt som kultplatser, det kan man ju se bl.a. i Blackeberg, Stockholm, där det finns skålgropar och stensträngar på/vid "hönan" där. Och tacka tusan för det, när vi år 2008 tycker att de här "hönorna" ser märkliga ut, så är det ju inte så konstigt om man gjorde det i forntiden också. Som upplagda av gudarna.
/Mats
