Författare Ämne: Proffs på amatörnivå  (läst 27784 gånger)

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
Proffs på amatörnivå
« skrivet: augusti 26, 2008, 23:40 »
Jag har en enkel fråga: varför finns det ett så oerhört intresse bland forskare att debattera kring triviala frågor som knappast berör deras kompetensområde?

Vi har på denna sajt ett flertals forskare, men bara enstaka av dem vill föra någon djupare diskussion kring det ämne de forskat om trots att andra fört fram nya intressanta analyser kring deras forsknigsområde. Kom inte och påstå att forskarna är för avancerade för det är de verkligen inte, snarare tvärt om. Min erfarenher är att det finns en allarmerande brist på forntidsintresse bland arkeologer idag, de är mer intresserad av allt annat såsom media och data istället för forntiden. Så fort ens egen avhandling är färdig så riktas istället fokus på utställningspedagogik, personalpolitik, GPS och dess gudomliga tillvaroro, tröjors färg på medeltidsveckan etc. Forntiden, ja det är det där andra som nördar sysslar med. Kan hända bör vi dela upp arkleologi i de som konkret prata om om forntiden och de som istället vill prata om de som pratar om forntiden?

Utloggad Åsa M L

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #1 skrivet: augusti 27, 2008, 14:40 »
Eeeh...va?
Who hurt you?

Jag känner inte helt igen mig i den extrema verklighet du beskriver men jag tror jag har två hypoteser till att du kan uppfatta det så:
1. Du slår delvis huvudet på spiken i din beskrivning eftersom det har blivit ganska trendigt bland en hel del myndigheter som egentligen borde arbeta med kunskapsförmedling och kulturarv att istället fokusera på någon sorts "multivokal samhällsanalys". De är egentligen en mycket liten minoritet, men eftersom de sitter på många viktiga poster så får deras engagemang i dessa aspekter oproportionerligt stort genomslag utåt.

Som en underkategori till detta kan man ta upp att de stora bidragsgivande stiftelserna de senaste åren varit väldigt förtjusta i projekt som snarare rör samtidsstudier och vetenskapshistoria - de många, många ansökningar som varje år skickas in rörande studium av förhistorien och fyndmaterialet, som faktiskt är i majoritet, har haft svårt att få grönt ljus. Det finns horder av arkeologer som vill forska och skriva om fynd och förhistoria även efter avhandlingen - att få pengar för detta är dock extremt svårt - det är extremt svårt för alla inom humaniora att få pengar, bara runt 9% får finansiering.

2. Vad du ser i media eller ens på nätet är inte alltid en korrekt representation av vad majoriteten av arkeologer håller på med eller skriver om i den störtfllod av artiklar som publiceras i tidskrifter nationellt och internationellt varje år. Journalister och kulturvetare är ofta mer intresserade av samtidsfrågor, så de arkeologer som håller på med detta har ibland lite lättare att få genomslag än någon som forskar kring mellanneolitiskt keramikhantverk (för att ta ett exempel ;)). Om man inte håller på med vikingatid förstås - det går alltid hem.

Slutligen, det finns inget som är så komplicerat som att diskutera sin egen forskning, och lite har det att göra med att man ärligt är rädd för att mala ned åhörarna under en störtflod av detaljer och fakta. Det egna forskningsämnet ligger så nära ens hjärta att ni faktiskt får ursäkta om man vill ha möjlighet att bre ut sig lite mer ordentligt i en artikel eller bok, inte bara sammanfatta det på två korta stycken i en löpande diskussion. Kort sagt - vi är FÖR emotionellt investerade i det.


Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #2 skrivet: augusti 27, 2008, 21:34 »

Slutligen, det finns inget som är så komplicerat som att diskutera sin egen forskning, och lite har det att göra med att man ärligt är rädd för att mala ned åhörarna under en störtflod av detaljer och fakta. Det egna forskningsämnet ligger så nära ens hjärta att ni faktiskt får ursäkta om man vill ha möjlighet att bre ut sig lite mer ordentligt i en artikel eller bok, inte bara sammanfatta det på två korta stycken i en löpande diskussion. Kort sagt - vi är FÖR emotionellt investerade i det.



Herulen ondgör sig över att vi som disputerat inte fortsätter att skriva briljanta inlägg om våra avhandlingsämnen här på Arkeologiforum. Jag tror att Åsa har mycket rätt i det hon skriver i citatet här ovan. Och det var kanske just därför jag inte deltog i debatten om Sveriges tidiga kristnande som bland annat du Åsa skrev en hel del om. Ifall nu Herulen eller någon annan undrade.

Vidare: Jag tycker att samtidsanknuten arkeologi ÄR intressant. Jag tycker det är viktigt att man ägnar sig åt (själv)reflexiv arkeologi osv osv. Problemet är när detta blir mainstreamarkeologi, när det tenderar att överskugga all annan forskning, när inte längre så kallad "traditionell" arkeologi anses riktigt rumsren. Ja då blir denna postmoderna självkritik direkt kontraproduktivt och vi riskerar en rejäl backclash, en återgång till tidigare sekels paradigm. Eller kanske ännu värre - arkeologiämnets totala utraderande. Jag är uppriktigt orolig. Kommer det om 20 år finnas någon forskning om det förflutna utifrån den materiella kulturen? Hoppas det, men just nu känns det ganska tungrott i alla fall.
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #3 skrivet: augusti 27, 2008, 22:42 »
Jag tycker att det är rätt skönt att slippa grotta ner mig i min speciella lilla nisch av arkeologin utan istället stångas (eller flamsa) friskt kring smått och stort, trivialt och viktigt utan att behöva lägga speciellt mycket möda på, eller prestige i, mina inlägg. Möda lägger jag hellre på mina fältarbeten, rapporter, föredrag, artiklar och böcker.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #4 skrivet: augusti 28, 2008, 00:29 »
vi är FÖR emotionellt investerade i det.

Vilket väl bekräftar det jag sa: min forskning är för vikig för att delges andra. Nu råkar jag själv var utredare åt regeringen och ett institut i en annan disciplin. Där finns inte alls samma problem, snarare en glädje hos alla inblandade att diskutera väsentliga kunskapsinriktningar. Samma sak kan inte sägas rådas inom arkeologi, och då talar jag om svensk arkeologi. För åker man över till Norge eller pratar med engelska forskare inom arkeologi så finns det en helt annan vilja, för att inte tala om deras temperament och iver att ventilera sina rön med allt och alla. Läser man i deras universitets studentskrifter är det inte alls ovanligt med att arkeologins kändisar kommer med sina reflektioner. Talar man med en svensk arkeolog som forskar så är samtalet segt som kåda, som om man talar med folk från gruppbostäder. Vad jag förstår så fostras man in i detta sömnpiller.     

Utloggad Anders Strinnholm

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Arkeologisk Museum UiS
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #5 skrivet: augusti 28, 2008, 09:40 »
Jag håller i huvudsak med Åsa i hennes kommentarer. Jag tycker också att det är viktigt att se på vilket medium som passar vilka diskussioner. Om jag vill diskutera/debattera med Åsa eller Ludde kring tolkningar av MNB keramik i relation till identitet och stilistiska influenser eller synen på samhällsförändringar i Sydskandinavien under MN III-V så känns inte detta forum som det självklara valet utan en vetenskaplig tidskrift eller seminarium passar då bättre. Detta grundat i att utrymmet som krävs är ett helt annat än de korta snabba inlägg med tydliga begränsningar i form som ett forum av detta snitt innebär.

Jag har sedan 1993 när jag började arbeta som arkeolog diskuterat och pressenterat förhistoria med åtskilliga representanter för media både lokal och nationell, fornminnes- och hembygdsföreningar, museibesökare och turister ja snart sagt alla som kommit i min väg. Detta har i stort sätt uteslutande handlat om min egen forskning eller om aktuella undersökningar och projekt som jag varit involverad i. Jag har aldrig uppfattat mig som särskilt udda i detta sammanhang utan bara arbetat helt i linje med vad mina kollegor gjort.

Jag håller med Åsa att det är ett problem att vissa myndigheter har en något märklig syn på sitt uppdrag kring kunskapsförmedling, men att utifrån detta döma en hel yrkeskår är inte riktigt rättvisande. Den kommande Arkeologidagen är väll ett bra exempel på att det finns en annan (och kanske bättre) värld bortom den hopplöshet som här kan anas.

Utloggad Åsa M L

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #6 skrivet: augusti 28, 2008, 15:04 »
Om jag vill diskutera/debattera med Åsa eller Ludde kring tolkningar av MNB keramik i relation till identitet och stilistiska influenser eller synen på samhällsförändringar i Sydskandinavien under MN III-V så känns inte detta forum som det självklara valet utan en vetenskaplig tidskrift eller seminarium passar då bättre.

Eller så bildar vi ett eget litet forum uteslutande för mellanneolitiska stil-problem! Mums!!!
 :D

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #7 skrivet: augusti 28, 2008, 21:54 »
Om det är som Åsa säger, att man (vi) är för ementionellt involverade i vår forskning så tycker jag det är illa. Det är väll det som kallas "darlings", och dem ska man väll slakta? Jag tror att det ligger en stor risk i att bli kär i sina tolkningar, även om det är "nödvändiigt" så tror jag att det är bra att bekämpa sådana känslor med medvetna mothandlingar. 

Sedan är det var och ens ensak huruvida man vill diskutera en fråga eller inte tycker jag. Det kan finnas många skäl till det. När man har forskat om en viss fråga länge kan man känna sig rätt trött på att diskutera det. Ett annat skäl kan vara att man inte orkar, eller kan, ägna tid åt att förklara sig för kritiker som man anser står för långt ifrån ens eget utgångsläge, eller som man märker inte har läst, eller ens vill läsa det man skrivit. Att debbattera är en möjlighet, inte en skyldighet.

Jag får slutligen erkänna att jag blir konfunderad av Herulens återkommande påståenden om att "forskarna" inte är så bra (eller inte så "avancerade"). Det må vara sant att det finns en massa forskare som kanske inte är så bra eller avancerade forskare, och alla har väll svagheter i sitt forskeri (men i vilken yrkeskattegori är alla bra?). I synnerhet blir det märkligt och svårbemött när detta framförs som en svepande anklagelse över alla disputerade (för det är väll dessa som avses antar jag). Vad/vem/vilka är egentligen problemet?

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #8 skrivet: augusti 29, 2008, 08:06 »
När man har forskat om en viss fråga länge kan man känna sig rätt trött på att diskutera det.

Det är så jag uppfattar det som. Alltså, det finns liksom ingen ork att sprida sitt intresse utåt. Gå till exempel till närmsta studentbokhandel och titta på ämnet arkeologi. Mest kurslitteratur å så några böcker där man tjafsar vidare om vikingar. Suck! Jag är så less på dessa fyllbultar.  Sammantaget är att det finns ingen vilja alls att sprida sin kunskap vidare. Men titta på andra ämnen, där finns det ett stort utbud av böcker. Kom inte säg att arkeologi är ett litet ämne för det är det inte. Dessutom finns det ett stort allmänintresse om forntiden. Vad gör arkeologerna? Ingenting! Och vill man förkåvra sig ändå så finns det knappt någon intern litteratur att tillgå längre. Många tidskrifter har ju lagts ned och de som finns ligger lååångt efter. Heimdahls försvar är givetvis symptomatiskt:  "att debbattera är en möjlighet, inte en skyldighet." Jo det är visst en förbannad skyldighet. Vi kan inte försörja stora institutioner vars forskare knappt producerar någonting. Det kommer ut en avhandling ... ibland, och sedan är det just inget mer.

Innan jag läste arkeologi så arbetade jag i flera år. Och jag blev häpen över den vårdslöshet att inte ta ämnet på allvar utan mer som en lek. Den verkar heller aldrig ta slut. Nu många år efteråt så träffar jag dagligdags med forskare från andra disacipliner. Den nya forskning som bedrivs inom sociologi, litteratur, historia eller psykologi är inte obekant för många. Så kommjer man till arkeologi. Det är knappt någon jag träffar som vet någonting om arkeologi. Jo, vikingar förstås. Men sedan är det stopp. Det jag tycker är sorgligt är att arkeologerna själva verkar vilja ha det så.   

Utloggad Anders Strinnholm

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Arkeologisk Museum UiS
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #9 skrivet: augusti 29, 2008, 11:11 »
Jag vill gärna citera en gammal kollega från Inst. i Göteborg som sa ”Jag skulle gärna jobba ideellt om jag kunde leva på räntor och apanage”, till allas förvåning kan jag inte det och därför måste jag arbeta med det som ger inkomster. Hittills har jag inte mött något förlag som tycker att en större publikation kring neolitikum för allmän spridning varit ett bra projekt, och än färre som varit villiga att ge mig ersättning för att skriva en dylik. En stor del av allt som återfinns i bokhandlar är ju översättningar av anglosaxisk litteratur och därmed mycket billigare samt att vikingar är ett betydligt mer lättsålt varumärke.

Vad det gäller det ”intern litteratur” tolkar jag det som facklitteratur och tidskrifter, där förstår jag inte kritiken över huvud taget. Om man har en färdig artikel har jag inte upplevt det som något problem att få den publicerad vare sig i svenska eller internationella sammanhang. Att det som publiceras från Universiteten i huvudsak är doktorsavhandlingar bygger uteslutande på det universitetssystem som vi har där den förkrossande mängden forskning inom humaniora bedrivs av doktorander. Detta är förvisso problematiskt på många sätt, men jag kan inte se att skulden till detta ligger på vare sig Arkeologerna eller universiteten. Det är helt klart en fråga om finansieringssystemen vilket faller tillbaka på en lång rad regeringar och riksdagar vars forskningspolitik får bära skulden för denna situation.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #10 skrivet: augusti 29, 2008, 21:05 »
Heimdahls försvar är givetvis symptomatiskt:  "att debbattera är en möjlighet, inte en skyldighet." Jo det är visst en förbannad skyldighet. Vi kan inte försörja stora institutioner vars forskare knappt producerar någonting. Det kommer ut en avhandling ... ibland, och sedan är det just inget mer.

Jo, visst har man en slaggs "skylldighet" att debbatera sin forskning, det är ju en del av själva forskningsprocessen. Vad jag menar är att man inte har skylldighet att debbatera den med alla som vill debbatera den. Man får välja sina bataljer. Precis så som tidigare sagts här så lämpar sig en del debatter bättre i tidskrifter än på forum t.ex. (Men jag måste också erkänna att om någon skulle vilja diskutera min avhandling, eller något annat av det jag skrivit här så skulle jag mer än gärna ge mig in i det. Det jag skulle undvika att diskutera är opublicerade resultat.)

Sen är min bild av svensk arkeologi att det görs betydligt mer populärvetenskapligt och att finns en större öppenhet utåt än från de naturvetenskapliga ämnen som jag kommer ifrån. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag inriktade min naturvetenskap mot arkeologin, här uppskattas man om man publicerar sig populärt, eller på svenska, vilket jag gillar att göra. Innom naturvetenskap räknas det inte alls. Jag får erkänna att jag inte förstår kritiken.  De svenska forskare som jag känner innom ämnet publicerar sig flitigt och brinner för att föra ut sina resultat.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #11 skrivet: augusti 29, 2008, 22:41 »
Jag får erkänna att jag inte förstår kritiken.  De svenska forskare som jag känner innom ämnet publicerar sig flitigt och brinner för att föra ut sina resultat.

Jag tror Herulens grundproblem var att vi inte gör det på arkeologiforum. Eller?
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #12 skrivet: augusti 30, 2008, 19:57 »
Hittills har jag inte mött något förlag som tycker att en större publikation kring neolitikum för allmän spridning varit ett bra projekt, och än färre som varit villiga att ge mig ersättning för att skriva en dylik.


Anders, skriv ett synopsis och ett provkapitel och skicka det till Historiska media, Norstedts eller Prisma så lovar jag att de tar dig på allvar. Vill de inte gå vidare beror det på att din text inte är språkligt bra. Ämnet i sig är definitivt intressant och säljbart. Du kan kanske inte räkna med mer än 10-20 000 i förskott som sedan räknas av mot det royalty du får senare. För en kommersiell bok får man som författare ca 20% på F-priset, dvs det pris bokhandeln betalar förlaget. sedan förväntas man skriva sin nästa bok på föregående boks royalty. man kan även söka pengar från olika fonder när boken väl blivit publicerad. Stöd i efterhand alltså.

Kom igen nu gott folk! Det ÄR upp till er om vi ska få bra populära arkeologiska böcker i det här landet om annat än vikingar. Förlagen sitter bara och väntar på bra manus, jag lovar!

Claes
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #13 skrivet: augusti 30, 2008, 22:13 »
Kom igen nu gott folk! Det ÄR upp till er om vi ska få bra populära arkeologiska böcker i det här landet om annat än vikingar. Förlagen sitter bara och väntar på bra manus, jag lovar!

Vi jobbar på det, en definitiv milstolpe kommer det att bli  ;)
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #14 skrivet: augusti 31, 2008, 20:01 »
Jag tror Herulens grundproblem var att vi inte gör det på arkeologiforum. Eller?

Så uppfattade jag det också från början, men i senare inlägg är kritiken mer inriktad på hela kåren överlag och jämförelser görs med andra dicipliner där han menar att historiker, sociologer etc. är bättre på att föra ut resultat, medan arkeologerna inte gör någonting. Jag uppfattar det som att det då inte längre specifikt gäller detta forum utan är mer allmän kritik, men jag förstår fortfarande inte kritiken eftersom jag uppfattar arkeologikåren som aktiv när det gäller att publicera resultat av olika studier, både populärt och vetenskapligt. Innom hur många andra dicipliner finns det motsvarande offentliga teamtiska forum där en betydande del av deltgarna är ämnesadekvata forskare? Av det inledande inlägget verkar det som att kritiken dock gäller att de flesta av forskarna här på forumet inte är intresserade av att diskutera forntiden, men denna beskrivning har jag svårt att förstå vad den åsyftar eftersom jag tycker de flesta diskussioner handlar om just det.

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #15 skrivet: september 01, 2008, 19:10 »
Jag tror Herulens grundproblem var att vi inte gör det på arkeologiforum. Eller?

Jag yttryckte mig klumpigt i den mening jag sa om forskarna här. Det jag menar är forskarna generellt ute bland institutionerna och i myndigheterna. Men jag vidhåller min ståndpunkt: arkeologer är väldans dåliga på att förmedla forntid. Reaktionerna här är som väntat anti: - Nej vi känner inte igen oss! Saken är dock den att det spelar ingen roll vad arkeologerna tycker själva. Det behövs bara man gör en visit hos en större boknadlare eller Libris webbsök för att förvissa sig om att arkeologer inte gärna förmedlar sin kunskap vidare, ibland inte ens till varandra. Det är den verklighet som råder idag. Man kan alltså inte tycka bort detta faktum. Under 1990-talet fanns det ett projekt som heter sveriges kristnande. Då gavs det ut ett flertals sammanställda forskningsverk kring detta ämne med flera oliak teman. Under 2000-talet så har det pågått ett projekt under namnet "Vägar till Midgård" som beaktar skandinavisk forntida religionsutövning och förmedlingen av denna idag. Här har det också utgivits ett flertals sammanställda forskningsalster kring detta. Märks då desa viktiga forskningar ute i bokhandlarna? Svaret är ledsamt Nej. Detsamma kan sägas om den oerhört intressanta forskningen om gropkeramisk kultur, megalitbyggarna, de första bosättarna, etc. De få forskare som gett ut böcker i bokandeln är fåtaliga: Bo Gräslund, Kristian Kristiansen, Lotte Hedeager,  Clas theliander och några enstaka fler. Det är alltihop. Tunnsått med andra ord.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #16 skrivet: september 02, 2008, 08:29 »
Herulen, vi kan väl vända på frågan. Hur tycker du att man skall få forskare att skriva böcker riktade till en bredare publik, böcker som kan säljas i 10.000-tal ute i bokhandlarna?

Ser vi till universitetsforskarna, då tänker jag på de med anställning som lektor/professor/liknande, inte doktorander eller projektanställda forskare, så har dessa sedan 1970-talet den tredje uppgiften att förhålla sig till. Den innebär att man skall samverka med det omgivande samhället. Det har dock inte avsatts någon formell tid för denna samverkan. När skall den då ske? Tiden för en universitetsforskare idag räcker till undervisning och handledning men knappt ens till egen forskning.

Ser vi till de antikvariska arkeologerna så lever man på tillfälliga exploateringsprojekt. Där endast ett fåtal är så stora att det kan rymmas utåtriktad bokskrivning inom ramen för dessa projekt, bokutgivningen koncentreras på en inomvetenskaplig målgrupp.

De större, exempelvis rixbanksfinansierade, projekt som Herulen nämner skulle funka ypperligt att skriva utåtriktat om. Men läser man direktiven för ansökningar till VR, Riksbanken mfl så står det i flera fall uttryckligen att utgivning av populärvetenskap inte täcks av dessa medel utan sådan utgivnign får lösas i samarbete med ett kommersiellt förlag.

Som exemepelvis Claes redovisat så får man inte lön av ett fölag för att skriva, man får ersättning för det man skrivit. Det är en stor skillnad genom att man måste få loss finansierad skrivtid på annat sätt (räntor och appanage?).

Jag kan inte se att man kan skriva den typ av böcker som jag upplever att du efterlyser annat än på fritiden. Och jag vet inte hur många som har en anställning, kanske familj och barn som kan lösgöra tid att skriva en bok som går att sälja till ett förlag. Det är, som jag ser det, inte en fråga om att forskarna är dåliga på att skriva lika mycket som att systemet inte rymmer den typ av produkter.

Så, Herulen, hur löser vi detta? Hur kommer vi ifrån klagomål över vad som INTE görs och fokuserar på vad som KAN och BÖR göras under rimliga förutsättningar?
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #17 skrivet: september 02, 2008, 08:49 »
Det är den verklighet som råder idag. Man kan alltså inte tycka bort detta faktum.

Ibland är det roligt att läsa när andra träter  >:D ... i alla fall när man slipper vara någon av måltavlorna. Men här måste jag ingripa, Herulen. Du menar väl ändå inte att din tolkning av verkligheten vad gäller alla bokhandlares tusentals hyllmeter och deras sortiment inte ens får diskuteras utan är ett faktum? Hoppas inte arkeologer är lika kategoriska i sina tolkningar av olika fyndfrekvenser m.m.! Har du alltså gjort en ordentlig jämförelse mellan alla discipliner, naturvetenskapliga som humanistiska? Och ställt dem i relation till antalet svenska forskare osv?

Nåväl, jag tycker din kritik av forskarkåren (vilken yrkeskår jag egentligen inte kan ha någon uppfattning om) kokar ner till att röra utgivningen av arkeologiböcker. Jag kan hålla med om att det är tunnare i de svenska arkeologi-hyllorna än när man är t.ex. i England och botaniserar i en mer välsorterad bokhandel. Men det kan ju finnas många förklaringar till det som ju andra har kommenterat nu, det är ju nödvändigtvis inte bara en effekt av forskarnas ev. bristande vilja att förmedla sina budskap.

/Mats

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #18 skrivet: september 02, 2008, 09:03 »
Jag håller med Mats. Jag tycker att arkeologer, jämför med vilket ämne som helst på Chalmers eller KTH, är riktigt bra på att popularisera sin forskning. Däremot tror jag att denna diskussion handlar om att man jämför sig med exempelvis historieämnet. Detta ämne har den fördelen att det i sig genererar bra historier – vilket man inte kan säga om arkeologiämnet. Nu menar jag att det med lite arbete visst går att skriva spännande och medryckande om, exempelvis bebyggelseutvecklingen på Södertörn under äldre förromersk järnålder. Men som Leif skriver, det gäller att kunna finansiera detta.
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Jasaw

  • Stammis
  • Antal inlägg: 480
    • Archaeological Haecceities
SV: Proffs på amatörnivå
« Svar #19 skrivet: september 02, 2008, 09:17 »
Som Leif skriver, det finns ingen tid över till att skriva böcker riktade mot det övriga samhället. I mitt fall har jag spenderat den mesta tiden efter avhandlingen med att producera artiklar för tidskrifter, arbeta på ett nytt projekt och formulera framtida forskningsprojekt (och det tar tid om man ska få pengar). Jag har dock fortfarande intresset riktat mot forntiden och inte utställningspedagogik…

Vet inte heller om det är ens ”förbannade skyldighet” att förmedla mer än det vi gör. Om nu vi inte är så avancerade som Herulen påstår, ja då borde väl de som är intresserade nog kunna leta reda på våra avhandlingar och artiklar och uppskatta dem som de är. Varför ska vi då producera nya alster för allmänheten? Så stort är för övrigt inte intresset att vi snart skulle finna flera hyllmeter litteratur om arkeologi i våra bokhandlar. Det är nog mest ett önsketänkande. Kan bara se till de återkommande humanistdagarna vid Göteborgs universitet. De få arkeologer som brukar föreläsa drar en femtedel så många som vissa historiker och idéhistoriker gör. Utbudet i bokhandlarna kanske speglar mer allmänhetens intresse för arkeologi än vad Herulen tror.
Blogg: Archaeological Haecceities
http://haecceities.wordpress.com