Hur, när och vart det "germanska" proto-språk utväcklades står väl fortfarande som osäkert eller rent av okänd.
Från vad vi vet om Nord-Europas historia så har vi en gammal skiljelinje mellan östra och västra Eurasien - vad gäller såväl handverk som konst och andra kultur-uttryck. Skillnaden mellan "vest" ock "öst" går enda tillbaks till stenåldern.
Lägger man dagens språkgränser till grund ser man att väst-Europa har två historiska huvudgrupper; den "germanska" i norr och den "latinska" i söder.
Med "romertidens invasjoner" kom stora delar av England ock Frankrikes ursprungsbefolkning att förintas - till fördel för romerska herrar ock en latinsk kultur. Resultaten av dom latinska erövringar blev alltså det "lingua franca" som under 900-talet blev utvecklat i riktning mot dagens franska.
---
Några hundraår senare, i kölvattnet av kyrkostaten ock latinskolans framväxt, blev ochså engelskmännen tvungna ge sej med i en omfattande språk-reformation - där man kombinerade franskans latin med den gamla, "gemanska" dialekten man ursprungligt pratade i England. Resultatet blev alltså den engelskan vi i dag känner från Hastings, Shakespeare, Oxford ock Cambridge...
---
En parallell indelning kan ses i Öst-Europa, med de finsk-ugriska språken i norr och de slaviska dialekter i söder. De slaviska språk har som latinet ett sydligt utgångspunkt varfrån de spridit sej i takt med öst-kyrkans vällyckade missions-verksamhet hade gjort Ukraina, Ryssland, Hvita Ryssland, Polen och Balkan grekisk-ortodoxa. I de tunt befolkade områden av norr-västra Ryssland, Baltikum ock Finland överlevde hursomhelst de gamla finsk-ugriska språken i sin kompletta form - ända fram till våra dagar...
---
Före romarnas in-marsch i Frankland pratade frankerna troligen lika mycket "germansk" som bronsålderns saxer, sweber och svenskar. Vi kan också utgå ifrån att alla Nord-Europeer vest av Weichsel har stått mycket närmare varandra INNAN romertågen, än dom gjort nånsin derefter. bröt sej in över Frankland, Valland, Bretland ock England - vilket kom att radikalt förändra de nordliga kulturfolkens gamla land ock lagar, - såväl helger som vardagar.
När imperiet sen föll i bitar låg stora delar av Englands, Bretland ock Franklands gamla kulturer i spiller. Efter att Atle ock hans Budlungar lyckats driva de romerska legioner tillbaks över Alperna - fick de kvarlevande franker, valloner och engländer söka hjälp för att återuppbygga en social samhälls-struktur ock en produktiv vardagskultur. Hjälpen kom främst från deras närmaste släktingar i norr-ost - där såväl fiske-kulturen vid Nordsjön som lantbruks-kulturen på kontinenten hade lyckats försvara sej mot de romerska tyranner...
Man kan möjligen utgå från att Nord-Europas "Kelter", "Goter" ock "Germaner" har haft ett gemensamt ursprung - språkligt såväl som genetiskt. I så fall är svaret på sakfrågan ett rakt ja; lika väl som dagens Skandinaver kan förstå varann - från Eigernes til Eknäs - borde folkvandringstidens goter, gotha, guti, germaner ock germanni väl kunnat förstå varann. Så framt dom ville...
Men så enkelt får det väl int' va?!