Författare Ämne: Postmodernismen  (läst 19771 gånger)

Utloggad Gyrk

  • Stammis
  • Antal inlägg: 157
Postmodernismen
« skrivet: juli 23, 2008, 20:55 »
Är det dags att gå vidare? Ylva Sjöstrand diskuterar detta i en artikel i DN (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=807358) där hon bla ifrågasätter Shanks auktoritet och att postmodernismen inom arkeologisk teori nått vägs ände.

Utloggad Micke

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 566
    • Mickes blogg
SV: Postmodernismen
« Svar #1 skrivet: juli 23, 2008, 22:05 »
Jag vill bara vända mig mot detta hon skriver:
Citera
Inom arkeologin har vi fortfarande mycket att hämta av postmodernt influerade tankegångar.

Nu är det dags att gå vidare, ja!  ;).

/Micke

Utloggad Gyrk

  • Stammis
  • Antal inlägg: 157
SV: Postmodernismen
« Svar #2 skrivet: juli 23, 2008, 22:38 »
Se där, det var någon som nappade...men vad menar du med det?Inom arkeologiskt vetenskaplig utbildning och forskning snor vi mycket från andra discipliner och vi gör det hela tiden såsom sociologi, antropologi, etnologi, biologi, för att inte tal om naturvetenskaperna. Vi använder verktyg från andra vetenskaper för att förkasta eller förstå eller förklara. Vi försöker skapa konsensus ur kaos. Detta ser jag inget fel i. Vad som däremot kan vara fel är auktoritetstron mot kända och etablerade humanistiska forskare...och där borde vi gå vidare...återkommer senare när jag har mera tid....

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Postmodernismen
« Svar #3 skrivet: juli 25, 2008, 21:54 »
En uppfriskande och väl skriven artikel! Bra Ylva! Men jag kan inte låta bli att förvånas att all vetenskapsteori – och kritik mot denna – sedan 50-talet kommit med minst tio års fördröjning till arkeologiämnet.

I min avhandling har jag pekat på en annan teoriram – den kritiska realismen – som en möjlig ingång och alternativ till Shanks. Har mest mött fnysningar om någon brytt sig. Lite roligt blev det när Åke Hyenstrand i sin sista bok beskriver min avhandling som ett exempel på hur ny forskning ibland ligger i bakkanten och inte längst fram... "men katalogen är ju bra".

Jag tänker så här: Vi studerar forntida samhälleliga strukturer och fenomen, egentligen på samma sätt som man kan studera nutida samhälleliga fenomen och strukturer. Då borde vi ju kunna använda oss av de teoriredskap man använder för detta inom samhällsvetenskaperna. Och då menar jag konkreta redskap för våra tolkningar och analyser.

Jag säger inte att den brittiske filosofen Roy Bhaskar är den som skall reda upp i det arkeologiska postprocessuella träsket. Men den kritiska realismen är för mig en ingång, en vidareutveckling av den arkeologiska samhällsanalysen. Kanske jag är helt ute och cyklar? Kanske jag funnit något? vad vet jag, men jag försöker i alla fall formulera något nytt och fräscht.

Sett i backspegeln kan jag konstatera att min institution (Göteborg) inte var redo för detta. Sedan första dagen på min grundutbildning där fick jag lära mig att man skulle vara kritisk. Jo, pyttsan, kritisk till den processuella arkeologin kanske men inte allt för kritisk till den mainsteramarkeologi som det postprocessuella tänkandet lett fram till. I Göteborg försöker man istället tänja och omformulera det postprocessuella konceptet så att det blir lätt löjligt. Vi får väl se vad man säger om 20 år (om det fortfarande finns någon arkeologiutbildning i Göteborg då).
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Jasaw

  • Stammis
  • Antal inlägg: 480
    • Archaeological Haecceities
SV: Postmodernismen
« Svar #4 skrivet: juli 27, 2008, 17:31 »
Fortfarande i Mexiko sa det saknas en del tecken pa tangentbordet.

Det finns forvisso ett postprocessuellt trask har och var men all postprocessualism ar inte "postmodern" (fenomenologi och strukturalism raknas inte dit). Materiell kultur som text var val popular nagon gang i mitten av 80-talet men ingen anvander sig av detta idag (av de mer namnkunniga "postprocessualisterna"). Sedan ar det inte bara Claes Theliander som har forsokt roja upp i detta i Goteborg (han ar nog inte sa missforstadd heller). Kan rakna upp herrarna Cornell och Fahlander som lange motarbetat ideerna fran Tilley, Shanks, Hodder och Thomas. De kanske anvander sig av liknande referenser men pa ett annat satt. Sjalv foresprakar jag en form av "neorealism" eller "neomaterialism" dar det finns kopplingar till Deleuze och DeLanda. Deleuzes egen pragmatism kallar han for schizoanalys. Ingenting ar relativt i dessa filosofers ontologier men de motsatter sig tanken pa essentiella kategorier (nagot DeLanda menar att Bhaskar anvander sig av, men jag har inte last Bhaskar sa jag vet inte om det stammer).

Ska man, som i mitt fall, forsoka fa ihop olika naturvetenskapliga forskningsriktningar som paleoklimatologi och geologi med mer humanistiska/samhallsvetenskapliga discipliner som arkeologi och historisk arkeologi till en fungerande studie sa kan man inte sla ihop en "naiv realism" med en form av idealism. Bast ar att se hela varlden ur en och samma ontologi som tillater framvaxande egenskaper. Har menar DeLanda att Deleuze lagt grunden (trots att han brukar placeras in i postmodernismen, men han var snarare anti-modernist).

Naval, grunden till all god arkeologisk forskning ar ett empiriskt material. Har precis avslutat mitt faltarbete i Mexiko efter att ha inventerat och karterat delar av ett ca. 400 kvkm stort omrade. An sa lange stammer min hypotes om grottors betydelse vid klimatforandringar. Detta ar inget relativistiskt uttalande men det ar heller inte teorilost. Den naiva realismen har sina forkampar bland arkeologer men det ar nog bara i arkeologiamnet som disputerade forskare kan havda att teori ar blaha blaha. Man kan undra hur dessa lyckats tolka sitt material utan nagon som helst tolkningsram? Det gar naturligtvis inte, alla har sina teorier.
Blogg: Archaeological Haecceities
http://haecceities.wordpress.com

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Postmodernismen
« Svar #5 skrivet: juli 31, 2008, 11:57 »
Min bild har alltid varit att kärnan i kritiken av det postmoderna (eller här postprocesuella) tänkandet innom arkeologi gör gällande att förhållningssättet ifråga lett till ovetenskaplig praxis, inte att dess kritiker främts skulle åberopa moraliska argument (om man nu inte väljer att se vetenskaplig metod som "moralisk" och ovetenskaplig metod som "omoralisk"). Så kanske det är innom filosofin, men innom arkeologin har jag uppfattat kritiken som helt annorlunda.

Är det föresten någon som vet vilka teorier som avses med:

"Kring de [av Shanks] teorier som en gång väckte upprörda känslor och hånfulla skratt råder nu närmast konsensus. Tankarna möter fortfarande kritik, men är etablerade och accepterade även bland dess antagonister."

Utloggad Jasaw

  • Stammis
  • Antal inlägg: 480
    • Archaeological Haecceities
SV: Postmodernismen
« Svar #6 skrivet: juli 31, 2008, 16:32 »
Har inte den blekaste aning. Kan inte se att Shanks fört fram någon enhetlig teori någon gång, det ligger väl i relativismens natur?

Numera håller Shanks på med "symmetrisk arkeologi", tillsammans med Olsen, Webmoor och Witmore. Denna arkeologi är särskilt inspirerad av Latour, Callon och Serres. Tror dock att det är de tre andra personerna som är mest tongivande i denna "rörelse".
Blogg: Archaeological Haecceities
http://haecceities.wordpress.com

Utloggad Morran

  • Medlem
  • Antal inlägg: 79
SV: Postmodernismen
« Svar #7 skrivet: november 29, 2008, 23:42 »


I min avhandling har jag pekat på en annan teoriram – den kritiska realismen – som en möjlig ingång och alternativ till Shanks.

Jag tänker så här: Vi studerar forntida samhälleliga strukturer och fenomen, egentligen på samma sätt som man kan studera nutida samhälleliga fenomen och strukturer. Då borde vi ju kunna använda oss av de teoriredskap man använder för detta inom samhällsvetenskaperna. Och då menar jag konkreta redskap för våra tolkningar och analyser.

Jag säger inte att den brittiske filosofen Roy Bhaskar är den som skall reda upp i det arkeologiska postprocessuella träsket. Men den kritiska realismen är för mig en ingång, en vidareutveckling av den arkeologiska samhällsanalysen. Kanske jag är helt ute och cyklar? Kanske jag funnit något? vad vet jag, men jag försöker i alla fall formulera något nytt och fräscht.


Jag har några funderingar kring detta, eftersom jag är dr i ett helt annat ämne än arkeologi.

Ett begrepp som kritisk realism känns lite luddigt, för mig som inte kommer från disciplinen. Vad menar du med det?
Att vara kritisk tillhör vetenskapen i allmänhet och realism borde väl vara något slags generellt sanningskriterium du ställer upp. Eller? Hur ser du på kontexten kring det du studerar?

När det gäller postmodernismen, utgår den från att det finns flera konkurrerande tolkningar av samhället samt också ett teoretiskt ifrågasättande av de generella sanningskriterier som byggts upp under modernismen. Antar att du inte är intresserad av att dekonstruera hela arkeologin eller för den delen tolkningen av olika tidsperioder.

Jag vänder mig mot att Ylva placerar in Foucault inom postmodernismen, huvuddelen av hans produktion är idé- och vetenskapshistoria. Ett begrepp som jag haft användning för, som inte behöver vara postmodernistiskt, är tankearkeologi. När hon förordar Terry Eagletons syn för hon också fram en marxistisk analys som den föredragna.

Utloggad Jasaw

  • Stammis
  • Antal inlägg: 480
    • Archaeological Haecceities
SV: Postmodernismen
« Svar #8 skrivet: november 30, 2008, 08:28 »
Som det skrivs i DNartikeln så är postmodernismen ett paraplybegrepp utan någon enhetlig ram.  Inom arkeologi (bl.a. på arkeologiforum) brukar postmodernismen (eller pomo) kastas omkring som något negativt (och måltavlorna spänner alltifrån arkeoastronomi till kunskapsteori). Vad postmodernismens belackare inte inser är att begreppet nog spelat ut sin roll för ett bra tag sedan och att de själva är fast i ett dikotomiskt tänkande (alltför ofta med Sokal som vapen). Shanks är därmed knappast någon central figur mer.  Det var länge sedan jag läste något av honom.

Bättre är det då att se de nya möjligheter som öppnats upp bland olika former av kombinationer av humaniora/socialvetenskap och naturvetenskap. Det finns dem som ser likheter mellan Foucaults diskurser och Dawkins memer (vet inte om jag själv håller med men jag uppskattar försöken att bygga broar snarare än att skapa murar). Latour är en annan person som kombinerar sociologi och naturvetenskap (och han kan knappast kallas för pomo).

Min egen ”husgud” Deleuze (helt missvisande kallad för poststrukturalist i viss anglosaxisk litteratur) har alltmer kopplats samman med komplexitetsteorier av olika slag (öppna dynamiska system). Vi finner numera Deleuze i etnologi, antropologi, ekonomi, ekologi, geografi, neurovetenskap, politisk teori, osv. Foucault lär ha sagt till sin vän Deleuze att nästa århundrade, dvs detta, kommer att bli hans århundrade. Än så länge har det gått bra för honom. Nu kan ju någon Sokalanhängare hävda att Deleuze missförstått en del saker inom naturvetenskapen och därmed förkasta allt han sagt. Det är möjligt att det finns en del missförstånd med tanke på hans omfattande filosofiska ”program”. Jag skulle t.ex. aldrig använda mig av Deleuzes arkeologiska kunskap (han nämner vid flera tillfällen Childe och Leroi-Gourhan). Han är även inne och tassar på Dumezil som är populär inom vissa arkeologiska kretsar. Deleuzianerna av idag fokuserar istället på hans realistiska ”flödesontologi”. T.ex. Protevi intresserar sig inte för det Deleuze sagt om hjärnan utan fokuserar på vad neurovetenskapen idag säger om hjärnan men kombinerar detta med Deleuzes tankar kring hur strukturer växer fram där även neurovetenskapen kan gagnas. Ungefär så använder jag själv Deleuze, inte som en person med facit i handen utan som en person vars idéer ger mig redskap att finna mina svar.
Blogg: Archaeological Haecceities
http://haecceities.wordpress.com

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Postmodernismen
« Svar #9 skrivet: november 30, 2008, 11:36 »


Jag har några funderingar kring detta, eftersom jag är dr i ett helt annat ämne än arkeologi.

Ett begrepp som kritisk realism känns lite luddigt, för mig som inte kommer från disciplinen. Vad menar du med det?
Att vara kritisk tillhör vetenskapen i allmänhet och realism borde väl vara något slags generellt sanningskriterium du ställer upp. Eller? Hur ser du på kontexten kring det du studerar?


Hej Morran!

Kritisk realism är inget jag själv hittat på. Det används heller inte inom just min disciplin i någon vidare omfattning. Men inom samhällsvetenskaperna är detta ett vedertaget och välkänt begrepp. Om du är intresserad kan jag rekommendera två översiktliga arbeten av lärobokskaraktär: dels Berth Danermark m.fl (1997) "Att förklara samhället", dels Göran Djurfeldt (1999) "Boström och kaminen. En introduktion till realistisk vetenskapsteori". Det är två bra introduktioner, sedan kan du alltid gå vidare och läsa, exempelvis Bhaskar i original.

Det jag gillar med dessa tankar är att den kritiska realismen innebär en gyllene medelväg mellan den extrema relativismen som jag upplever fortfarande är ganska stark inom arkeologiämnet och dess motsats den naiva positivismen som jag upplever i praktiken fortfarande har en ganska stark ställning hos många arkeologer. Så ser, mycket grovt, konfliktlinjen ut inom arkeologiämnet sedan slutet av 1980-talet.

En kritisk realistisk arkeologi innebär att man tar hänsyn till att det trots allt finns en objektiv verklighet att studera men att vår kunskap om den passerar genom filter av subjektiva meningar, konstruktioner föränderliga över tid och rum. Detta kan säkert för en utomstående låta banalt och självklart men måste ändå märkligt nog understrykas och försvaras gång på gång.

Vidare: Personligen har jag väldigt svårt för Foucault eftersom han som många relativister är slarvig med empirin. Ja, ja invänder hans tillskyndare, men hans teorier är lysande och då spelar det ingen roll att han hade fel i sak. Kejsaren är naken säger jag. Ett tydligt exempel finner man i en sällan uppmärksammad svensk avhandling i ekonomisk historia av Eva Eggeby (1996) "En avmålning av världen. Om Danvikens dårhus 1750-1861". Hon sopar banan med Foucaults empiri och de slutsatser om synen på mentalsjukdom han drar i sin berömda "Vansinnets historia"

Claes

PS jag kan riktigt höra Jasaw bläddra böcker och vässa pännan.... :D
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Micke

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 566
    • Mickes blogg
SV: Postmodernismen
« Svar #10 skrivet: november 30, 2008, 11:41 »
Jag skulle t.ex. aldrig använda mig av Deleuzes arkeologiska kunskap (han nämner vid flera tillfällen Childe och Leroi-Gourhan). Han är även inne och tassar på Dumezil som är populär inom vissa arkeologiska kretsar.

Nu vill jag veta vad du har emot Gordon Childe och André Leroi-Gourhan? Georges Dumézil kan jag förstå om man har problem med, men Childe och Leroi-Gourhan?  Är det bara för att deras forskning inte är purfärsk? Eller är det något djupare än att en del av deras arbete oundvikligen blivit lite överspelat?

Både Gordon Childe och André Leroi-Gourhan ser jag som portalfigurer som man snarare borde läsa mer än mindre av!

/Micke

Utloggad Morran

  • Medlem
  • Antal inlägg: 79
SV: Postmodernismen
« Svar #11 skrivet: november 30, 2008, 11:49 »
Edit: En replik till Jasaw (ändrade: skrev fel). Såg att det kommit några intressanta svar av Claes och Micke emellan. Är dock själv inte ute efter att vässa pennan, utan en förbehållslös diskussion.. 8)

Min tanke är att om vi under modernismen, eller för den delen upplysningen, har plockat isär olika delar i samhället, t.ex. genom att skapa olika vetenskapliga discipliner, är det kanske dags att hitta beröringspunkter mellan olika discipliner. Det brukar dock gå under det hyfsat luddiga begreppet tvärvetenskap, som i dess bästa varianter blir väldigt lyckat, medan det i andra fall kan utmynna i bisarrt forskningsfinansiärt flörtande och till slut liknar en tappad mjukglass.

Något som är intressant i Ylvas artikel är dock om postmodernismen blir en dogm i sig inom olika discipliner, så de begränsar tänkandet. Så var det väl inte riktigt tänkt, som ett vetenskapligt kotteri. Kanske är det därför hon tar upp det historiematerialistiska spåret, där snarare senmoderniteten är i centrum, där vi inte antas ha ingått i en ny postmodernistisk era, utan snarare lever i en mer utvecklad kapitalism där symbolproduktion ligger i centrum. Själv är jag väldigt förtjust i Eagleton, och kan t.ex. rekommendera hans bok "En essä om kultur".

En person som jag själv, som studerar samtiden, tycker är väldigt användbar är Baudrillard. För den arkeologiskt intresserade kanske hans väldigt roliga skildring i "Amerika" vara intressant. Där har han skrivit en samhällsanalys genom att distansera sig och inte ta med en enda människa i sin berättelse. Han tittar på Amerika som en struktur.

När det gäller Sokalhistorien är den intressant utifrån hans kritik av att de postmoderna använder sig av naturvetenskapliga begrepp som han anser att de inte direkt förstår sig på. Kan vara hämtat från astronomin. Däremot var väl hans grej snarare en show off gentemot postmodernistiska skribenter, och en hos naturvetenskapen irriterande egenskap att inte vilja skärskåda den vetenskapsteoretiska grund de själva baserar sin vetenskap på. Det är en diskussion som för mig har resulterat i animerade diskussioner med naturvetare, då de inte tycker att samhällsvetenskapen/humaniora bör ta sig rätten att kritisera deras vetenskap. Där blir också Latours/Wolgars "Laboratory Life" av stort intresse, en antropologisk studie av hur vetenskapligt arbete i ett laboratorium utförs och organiseras.





« Senast ändrad: november 30, 2008, 12:20 av Morran »

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Postmodernismen
« Svar #12 skrivet: november 30, 2008, 11:50 »


Jag vänder mig mot att Ylva placerar in Foucault inom postmodernismen, huvuddelen av hans produktion är idé- och vetenskapshistoria. Ett begrepp som jag haft användning för, som inte behöver vara postmodernistiskt, är tankearkeologi. När hon förordar Terry Eagletons syn för hon också fram en marxistisk analys som den föredragna.

Men om nu postmodernismen inte bara är en arkitekturteori måste man väl ändå påstå att Foucault är en av de viktigaste tänkarna i det postmoderna vetenskapsteoretiska bygget. Eller?

/Claes
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Jasaw

  • Stammis
  • Antal inlägg: 480
    • Archaeological Haecceities
SV: Postmodernismen
« Svar #13 skrivet: november 30, 2008, 12:03 »
Micke:

Nej, det är det sätt som Deleuze använder Childe och Leroi-Gourhan jag inte följer (det var ingen kritik av Childe eller Leroi-Gourhan).

Mitt artistnamn här på forumet är förresten Jasaw (inte Jigsaw eller Jawsaw som jag sett några ggr). Det är ett mayanamn, en förkortning av Jasaw Chan K'awiil, Tikals 27:e ajaw.

http://research.famsi.org/montgomery_dictionary/mt_entry.php?id=374&lsearch=j&search=jasaw

Jag behöver inte bläddra i böcker och vässa pennan eftersom Claes och jag har ganska likartade synsätt. Båda är vi kritiska till naiv positivism och extrem relativism. Han är kritisk realist (med dragning åt existentialism) och jag är "neo-realist" (med dragning åt materialism). Vad nu det innebär?
Blogg: Archaeological Haecceities
http://haecceities.wordpress.com

Utloggad Morran

  • Medlem
  • Antal inlägg: 79
SV: Postmodernismen
« Svar #14 skrivet: november 30, 2008, 12:12 »


Men om nu postmodernismen inte bara är en arkitekturteori måste man väl ändå påstå att Foucault är en av de viktigaste tänkarna i det postmoderna vetenskapsteoretiska bygget. Eller?

/Claes

Jag tycker nog inte det. Skulle säga att Foucault har inspirerat postmoderna teoretiker vilket t.ex. Barthes också gjort, men inte att de utgick från en postmodern utgångspunkt. Skall man vara hardcore postmodern är nog t.ex. tänkare som Derrida och Lyotard jag skulle placera in i det facket.

Håller med dig i tanken om kritisk realism, nu när du gick igenom hur du ser på den. Jag är inte en sådan social konstruktivist som förkastar att det finns en verklighet. Där säger jag som naturvetarna: "prova att kasta dig ut från sjunde våningen på en byggnad som se vad som händer".




Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Postmodernismen
« Svar #15 skrivet: december 01, 2008, 09:52 »
...och en hos naturvetenskapen irriterande egenskap att inte vilja skärskåda den vetenskapsteoretiska grund de själva baserar sin vetenskap på.

Om du backar något och byter ut "naturvetenskapen" mot "vissa [eller t.o.m. "många"] naturvetare" så blir jag nöjd. Petitess kanske, men som naturvetare insisterar jag.

Utloggad Morran

  • Medlem
  • Antal inlägg: 79
SV: Postmodernismen
« Svar #16 skrivet: december 01, 2008, 15:53 »

Om du backar något och byter ut "naturvetenskapen" mot "vissa [eller t.o.m. "många"] naturvetare" så blir jag nöjd. Petitess kanske, men som naturvetare insisterar jag.

Ja, men det kan jag göra. Det var lite för generaliserande skrivet. Skulle nog skriva många naturvetare.

Utloggad Starling

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Postmodernismen
« Svar #17 skrivet: februari 12, 2009, 18:54 »
Ett tydligt exempel finner man i en sällan uppmärksammad svensk avhandling i ekonomisk historia av Eva Eggeby (1996) "En avmålning av världen. Om Danvikens dårhus 1750-1861". Hon sopar banan med Foucaults empiri och de slutsatser om synen på mentalsjukdom han drar i sin berömda "Vansinnets historia"

Eggeby känns som högst ointressant kritik mot Foucault. Hela hennes tes bygger på att försöka smula sönder påståenden som bygger på enstaka citat från Foucaults första böcker. Hon deklarerar rakt ut att hon struntar i de senare verken och utgår från att alla de hon anser är anhängare av Foucault ändå inte har läst hans senare verk (eller för den delen kommit med egna tolkningar och stöd). Läs t.ex. Roddy Nilssons recension i Scandia 1997. I sina slutsatser Eggeby tolkar bort eller helt enkelt ignorerar mycket av de egna resultat när de motsäger hennes tes. Överlag inte ett bra exempel på bra vetenskap.

Utloggad Fredrokk

  • Medlem
  • Antal inlägg: 57
SV: Postmodernismen
« Svar #18 skrivet: februari 12, 2009, 21:57 »
Hahaha, också anklagar man postisarna för ovetenskaplighet  >:D
Lite skrämmande dock att man i sin avhandling så oförbehållsamt får lov att välja bort för denna centrala texter.... kommer vi få se: "jag har valt att bortse från Montelius arbeten i min idéhistoriska bakgrund av skandinaviens bronsålder.." Liknande har ju tyvärr redan hänt :/

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Postmodernismen
« Svar #19 skrivet: februari 12, 2009, 22:49 »
Ett tydligt exempel finner man i en sällan uppmärksammad svensk avhandling i ekonomisk historia av Eva Eggeby (1996) "En avmålning av världen. Om Danvikens dårhus 1750-1861". Hon sopar banan med Foucaults empiri och de slutsatser om synen på mentalsjukdom han drar i sin berömda "Vansinnets historia"

Eggeby känns som högst ointressant kritik mot Foucault. Hela hennes tes bygger på att försöka smula sönder påståenden som bygger på enstaka citat från Foucaults första böcker. Hon deklarerar rakt ut att hon struntar i de senare verken och utgår från att alla de hon anser är anhängare av Foucault ändå inte har läst hans senare verk (eller för den delen kommit med egna tolkningar och stöd). Läs t.ex. Roddy Nilssons recension i Scandia 1997. I sina slutsatser Eggeby tolkar bort eller helt enkelt ignorerar mycket av de egna resultat när de motsäger hennes tes. Överlag inte ett bra exempel på bra vetenskap.

Det här är intressant, Starling tycks ha registrerat sig enbart för att skriva det här inlägget. Det är noterat och inlägget bör ses mot just den bakgrunden. Jag har läst en hel del avhandlingar genom åren och jag tycker Eggeby hör till de bättre. Självklart kan man läsa och kritisera tidigare arbeten utan att läsa senare. Tvärt om vore dock svårare... Däremot är det omvittnat att foucaultanhängare ofta säger att det inte är så viktigt att empirin inte stämmer eftersom slutsatserna och resonemangen är så intressanta...

http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!