Författare Ämne: Postmodernismen  (läst 11595 gånger)

Utloggad Starling

  • Novis
  • Antal inlägg: 2
SV: Postmodernismen
« Svar #20 skrivet: februari 13, 2009, 14:34 »

Det här är intressant, Starling tycks ha registrerat sig enbart för att skriva det här inlägget. Det är noterat och inlägget bör ses mot just den bakgrunden. Jag har läst en hel del avhandlingar genom åren och jag tycker Eggeby hör till de bättre. Självklart kan man läsa och kritisera tidigare arbeten utan att läsa senare. Tvärt om vore dock svårare... Däremot är det omvittnat att foucaultanhängare ofta säger att det inte är så viktigt att empirin inte stämmer eftersom slutsatserna och resonemangen är så intressanta...


Det här var den enda diskussion jag kunde hitta om Eggeby när jag googlade, och den kände jag för att kommentera. Därav den unika registreringen. Jag är studerar, men är inte arkeolog. Eftersom jag är rätt ung är jag säkert också omedvetet påverkad av Foucaults teorier, men jag har svårt att se mig som "Foucaultanhängare".

Det jag reagerade på var påståendet att Eggeby "sopar banan" med Foucaults empiri när det enda som tas upp av den varan är "dårskeppen" och i princip inget annat. Resten av empirin är Eggebys och där tolkar hon bort det som rätt ofta talar för Foucault. Givetvis talar en del mot honom, men knappast tillräckligt för att så kategoriskt avfärda disciplineringsteorin. Det är överlag rätt konstigt när en nutida forskare kommer fram till att den process som styrt utvecklingen mentalvården under 1700- och 1800-talen var en "[c]ivilsering uppifrån [...] men inte med tvång" (s. 242). Det känns mer som en reflexmässig reaktion mot idén att människor kan styras av annat än välvilja mot de svaga än en väl underbyggd åsikt.

Utloggad Gyrk

  • Stammis
  • Antal inlägg: 157
SV: Postmodernismen
« Svar #21 skrivet: november 10, 2009, 17:24 »
Vad är vidare???man kan också knyta an till den andra tråden här på forumet, också med anledning av Ylvas artikel, men med tanke på de olika teoretiska aspekter som dyker upp här är det svårt att se nån klar tendens om vad "vidare" är. En sak är säker och det är att det lånas vitt och brett från andra vetenskaper, men vart leder det?Om en teori är populär i sociologin och en annan inom antropologin, innebär ju inte att det direkt är applicerbart inom arkeologin, men vart ska vi då gå? Och hur? Kanske det borde utkristalliseras en renodlat arkeologisk teoribildning.