Till skillnad från Nordens post-glaciala ödemarker kunde man i södra Kaukasus, Anatolia och Medelhavsregionen hitta gott om gammalt jordmån redan för 10.000 år sedan. Där kunde alltså våra agrara förfeder göra dom första odlingar strax dom anlänt.
När den moderna mänskan sprider sej i norr fick dom fortsätta att leva på musslor, fisk och fågel, jämte marina växter. Och möjligtvis get-mjölk. De nordliga nybyggare fick alltså "göda och gröda sitt land" i ungefär två millennier - innan de glaciala sediment hade tillförts ett produktivt kulturlager av växtjord. Med tiden producerades alltså ett grundlag för en bredare spridning av lantbrukskulturen, värefter nordbornas fisk- ock vilt-meny gradvis kombineras med mjölk- och korn-produkter.
Fynden från "tidlig-neolitikum" visar att en rad "mesolitiska" hushåll tyckt gott om jordbruksmenyn och kvickt adapterat en "neolitisk" livsstil. Fynd av ett 5500 år gammalt kranium från NV Norge (Gosen, 2007) visade redan en meny med "mindre än 5 %" marin föda. När den gropkeramiska fiskar-befolkningen på Gotland (6.200 fn) mäts till 10 % persistens visar det redan en tydlig tendens till mjölkdrickande - redan under mesolitikum. När deras beger-drickande grannar på Öland visar en persistens på 50 % bekräftar det att öns gamla och kalkrika jord blivit skådeplats för en tidlig specialisering.
(I Norden finns fortfarande spår av en kultur som fortfarande kombinerar den "mesolitiska" och den "neolitiska" kulturformen. På öarna i Nord-Atlanten och efter kusten av Fenno-Skandia hittar man fortfarande s.k. "fiske-bönder".)
---
På dagens kartor över laktos-persistens hittar man ett "epi-centrum" ikring Öresund, där intill 99 % av befolkningen kan smälta ko-mjölk. Från Skåne mot norr avtar procenten gradvis, ner till 80% bland "fiske-bönderna" i västra Norge, norra Sverige och norra Finland. Från Danmark söderut avtar procenten också, ner till 70 % i Kaukasus och 60 % ikring Medelhavet. Söder för Sahara är procenten ner mot 0. En liknande tendens ses mot öster, där persistensen avtar gradvis mot 50 % i Ural, intill man når Kina och en persistens som igen kongruerar mot 0. SÖ Asien och Australien håller också 0-an. På norra Amerikas östra kust ligger procenten på 70 % persistens hos den kaukasiska befolkning, men faller skarpt hos andra immigranter och indianer. I Mexico och söderut er persistensen igen ner mot 0.
Adaptionen till att smälta laktos tycks alltså ha uppstått i Östersjö-regionen och spridits från väletablerade samhällen på var sin sida av Öresund. Kanske har dom båda utvandrat från Öland...?!
---
Nu påstås det från "The European Genome Project" att dagens skandinaver har sitt genetiska ursprung i en paleolitisk kultur som efter istiden spridde sej i norra Europa. Det väcker frågan om de former som följer lantbruket - så som troja-borgar (labyrinter), stora hushåll och risiga monument - har samma ursprung. I såfall har Catal Huyk och Gobeli Tepe samma kulturella ursprung som Kalmar och Kallerstad vid Linköping...
Såframt fiske-böndernas förfäder bodde i norra Europa redan UNDER sista istid, återstår att ta reda på vart de spenderade sin paleolitiska refugia - under istidens credo för ca. 20.000 år sen. På bakgrund av laktos-statistiken borde man nu titta närmare på det området där Nordsjön möter Östersjön...