Jag sökte tillstånd på tre olika ställen, varav två i anslutning till vatten, och fick avslag på den ena, med motiveringen att det låg en fornborg i närheten, så de vet vad de gör på Länsstyrelsen. Hade tänkt en tre-fyra veckor, men fick tillstånd för ett halvår och det tog bara fjorton dagar att få beslutet. En stor eloge till nämnda instans. Dessa papper har jag naturligtvis med mig om någon skulle för sig att ifrågasätta vad jag gör på platsen eller om farbror polisen skulle komma. (Vad skönt det skulle få vara att trycka tillståndet i nyllet på dem.
) Så det är relativt lätt att få tillstånd för detektering och det tycker jag är bra. Att man däremot även måste ha tillstånd för att söka på sin egen mark är minst sagt märkligt.
Om man nu är ute i illvilliga syften och tror att man kommer hitta en massa balla gamla föremål, bara för att man har köpt en metalldetektor, så bet man sig rejält i tummen. Man skulle ju kunna tro att man, åtminstone på en badstrand, skulle kunna hitta en ring eller fotlänk t.ex. Sure Bellman! Facit hitintills: En ASSA-nyckel, ett hårspänne och en jeansknapp, plus kapsyler och ölringar till förbannelse.