hsu skrev
Jag tror att det är väldigt få fältarkeologer som håller med dig om att man kan separera faktainhämtandet från tolkningen.
Alltså, lägg märke till att det kan vara en halv sekund mellan obsevation och tolkning. Eller hundra år. Men du måste ha en observation och en tanke som åtföljer observationen, för att kunna tolka någonting alls. Du kan inte tolka en keramikbit innan du har hittat den. Fakta först, tolkning sedan, alltid i den ordningen, men ofta upplevd som samtidig.
Allt som processas i våra hjärnor är givetvis tolkningar på ett eller annat sätt, dvs jämförelser med vår erfarenhet och vad vår fantasi kan tänka sig. Men inom en kultursfär har vi bestämt oss för vissa saker, mer eller mindre fast. En meter är en meter, gran är gran och en cykel är en cykel. Om vi behöver, kan vi dela in begreppen mera detaljerat och ändå vara överens.
En ornerad keramikbit är rimligtvis gjord av människor. Det är en tolkning men vi ser det som fakta och därmed kan vi gå vidare och fundera vad den har varit, hur och varför. Mynningsbitar (tolkning) kan ge oss vink om att det varit en behållare (tolkning) och hur den såg ut (tolkning). Från erfarenhet kan man tidsfästa biten (tolkning) och t ex anse det vara importgods (tolkning). Ju längre vi drar tolkningarna, desto mindre säkra blir dom. Men utan att först ha studerat dess egenskaper (överenskomna fakta) kan vi inte säga någonting alls. Varje tolkningssteg görs till förutsättning för nästa tolkningssteg, kanske med stöd av andra observationer, men vem som helst kan och får när som helst rasera hela tolkningskedjan.
Angående bron: Låt oss betrakta en nutida bro. Den går att mäta med våra gemensamma mått. Det går att se vad den är tillverkad av, med våra gemensamma materialbegrepp. Vi kan beräkna hur tung den är och hur mycket den kan belastas. Men självklart finns en massa saker vi inte kan mäta eller beräkna. Alla inser att Öresundsbron har kraftig symbolisk laddning och är långt mer än en trafikled.
Reuterdahl skrev
Problemet med den procesuella arkeologin var att den i mångt och mycket körde fast.
Jaså!? Hur då? Berätta! Den som försöker lösa problem kör alltid fast. PP kommer aldrig att köra fast. Och det låter som om den processuella "metoden" vore försvunnen. Den lever och mår bra!
Allt skulle kunna kunna förklaras utifrån fasta modeller.
På vilka fakta har du grundat den tolkningen? Min tolkning är en helt annan.
/Fox