Författare Ämne: "Bråket om kulturarvet"  (läst 12591 gånger)

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
"Bråket om kulturarvet"
« skrivet: december 31, 2004, 01:11 »
Vet egentligen inte vart detta inlägg passar men postar det här eftersom det delvis behandlar vetenskapssyn.

Hittade denna artikel från Forskning och framsteg (nr 1 2005) http://www.fof.se/?id=05124|artikel

Har t ex postmodernism blivit ett självändamål och kommer den faktiska forskningen i skymundan? Går det att kombinera dessa två?

Kommentarer?

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #1 skrivet: december 31, 2004, 10:37 »
Det som präglar den här debatten i allmänhet, och även finns företrätt i artikeln är både faktafel och vad man kan kalla "avsiktliga missförstånd".

För det första så har inte Historiska museet gjort sig av med sin kompetens inom det historiska området vilket man ser om man räknar akademiska poäng (något som rimligen är viktigt i sammanhanget). Däremot så har de arkeologer som anställts på senare tid haft nyare utbildningar och disputerat inom andra synsätt än kritikerna - detta sticker i ögonen uppenbarligen.

Att ett annat synsätt kommer in och trängs med den traditionella positivistiska historien och arkeologin är förstås heller inte en fördel för de forskare som har etablerat sig inom dessa dicipliner. De får svårare att få forskningsanslag. Jag misstänker att detta är en av anledningarna till att man vill få det att framstå som att SHM och RAÄ sviker sina uppdrag med en annan historiesyn baserad i ett annat vetenskapligt synsätt.

Jag ställer mig i det här debatten alltid frågan varför folk har fått för sig att museerna ska forska på föremålen? Uppdraget handlar ju inte överhuvudtaget om att fördjupa förståelsen för de förhistoriska föremålen inom forskarsfären - utan hos allmänheten. Rimligen forskar man inom museisektorn på området hur man ska öka förståelse och intresse för historiska tider hos allmänheten, vilket inte görs annars. När detta nu sätts igång av SHM och RAÄ kritiseras det som "postmodernistiskt flum", rätt tramsigt eftersom det handlar om forskning kring det museiuppdrag som i många decennier har negligerats av de museianställda - särskilt de akademiker som ägnat sig åt forskning på museerna.

För att svara på din fråga, Gorm:

Postmodernism är inte ett självändamål mer än att det är nödvändigt för vår förståelse för oss själva som forskare. Postmodernismen gör forskningen självmedveten, sätter in den i ett sammanhang och är kritisk till värdet av oreflekterad kunskap. Förstår man inte mekanismerna bakom de värden som bildar historieförståelse för allmänheten kan man som museum inte fullfölja sitt uppdrag. Det blir som att skrika i megafon, men på fel språk.

Med andra ord kan man inte prata om "den faktiska forskningen" eftersom den är hjälplöst sammanbunden med en ständig återreflektion på vad man faktiskt håller på med. Ur ett vetenskapsteoretiskt synsätt är det inte möjligt att prata om absoluta objektiva värden inom humaniora, på det vis som man försöker sig på i de led som är kritiska till SHM och RAÄ. Den postmoderna forskningen är inte mindre forskning än den positivistiska, men den ställer andra frågor. Detta är mycket viktigt att begripa, men svårt, och det gör att media lättare "hänger på" en arkeologisk forskare som är kritisk mot de förändringar som pågår.

/H

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #2 skrivet: december 31, 2004, 12:30 »
Ska försöka att inte trampa diskussionen om SHM på tårna. :)

Som jag skrev någon annanstans så är postmodernism (gillar inte namnet egentligen) ett synsätt som, på samma sätt som t ex vissa varianter av postprocessualism, kräver en hälsaosam distans. Det är alltid bra med andra perspektiv som, som hsu säger, "ställer andra frågor" till materialet men det får aldrig ta överhanden vilket jag har fått uppfattningen att den gör ibland. Men kritiken måste ju grunda sig i något annat än missuppfattnigar och avundsjuka?

Att kulturmiljövården inte endast koncentrerar sig på runstenar och medeltida kyrkor är självklart, det finns så många fler aspekter av Sveriges historia som är värda att bevara och lyfta fram. Tycker dock att Runverket borde få mer pengar. :)

Hsu: Du säger att de nyanställda i vissa fall har "nyare utbildningar och disputerat inom andra synsätt än kritikerna". Kan det vara så att det är ett generationsskifte (eller kanske t o m ett paradigmskifte) på gång?

/Johan - Som önskar ett gott nytt år
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #3 skrivet: december 31, 2004, 12:58 »
Ett generationsskifte är ju definitivt på gång inom de flesta äldre dicipliner. 40-talistgenerationen som är väldigt stor har under lång tid täppt till museisektorn, liksom lärarsektorn. De flesta har lägre utbildning, fil kand eller sämre, så de nyutbildade har i många fall större kompetens rent akademiskt. Den nyare generationen har utbildningar som är mellan 20 och 30 år yngre än de som de ersätter, såklart sker en förändring i synsättet.

Något Kuhnskt pardigmskifte kan man inte prata om överhuvudtaget. Snarare har ett tidigare överdominerande vetenskapligt synsätt fått börja samsas med ett alternativt synsätt. De ena accepterar den andres existens, men inte den andre.

Kritiken grundas som jag förstår det mest i en uppfattning att man kan ha en objektiv bild av förhistoria, frikopplad från våra nutida tolkningsramar. Det nyare synsättet (postmoderna) menar att detta inte är möjligt, utan att historieskrivning per definition är subjektiv.

/H

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #4 skrivet: december 31, 2004, 13:14 »
Finns det verkligen forskare som anser att vi kan få en helt objektiv bild av forntiden? Känns lite väl 1800-tal. Vissa svar (datering, konstruktion, material mm) går ju att få fram, som vi diskuterat tidigare med den berömda bron som exempel( :wink: ). Det krävs dock alltid en kritisk hållning jämtemot sina egna tolkningar. Vi får dock inte gå så långt att självkritiken överskuggar själva forksningen. Lagom är väl oftast bäst (för att uttrycka mig svenskt). :)

Utifrån de senaste diskussionerna så har jag förstått att man måste förstå sin samtid för att kunna tolka historien och samtidigt måste man förstå sin historia för att förstå sin samtid. Jag får lite känslan av Hönan eller ägget.   :roll:

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #5 skrivet: december 31, 2004, 16:16 »
Citera
Utifrån de senaste diskussionerna så har jag förstått att man måste förstå sin samtid för att kunna tolka historien och samtidigt måste man förstå sin historia för att förstå sin samtid. Jag får lite känslan av Hönan eller ägget.  


Jag håller inte med. Jag skulle vilja vända på det första uttalandet. Dels är det problematiskt: vad innebär egentligen "förstå" i det här sammanhanget? Vem kan rimligen ges tolkningsföreträde? Är det mer "rätt" om en akademiker i 50-årsåldern anser att Hitler var bra för samhället än om en 20-årig anser det? Jag tror att det finns tolkningar som i högre eller mindre grad stämmer överens med en dåtida konsensus, men det var inte mer eller mindre rätt då heller. Folk tyckte, och har alltid tyckt olika saker om sin samtid, det finns inget facit och i den mån det finns är det skrivet av de som var i majoritet eller dominan position i senare tider.

Man behöver alltså inte nödvändigtvis "förstå" sin samtid för att kunna tolka historien.

Däremot så är det önskvärt att förstå att olika människor har olika tolkningar - och att flera olika tolkningar kan vara lika "rätt" - även ur ett akademiskt perspektiv. Som yrkesman har arkeologen som uppgift att ta till vara så många uppfattningar som möjligt - är min uppfattning - och förädla dessa, diskutera dessa och förhålla sig till dessa genom att skapa en dialog mellan olika synsätt. Det akademiskt korrekta synsättet som företräds av bland annat museer och institutioner är ett av dessa synsätt. Det som är annorlunda i en postmodern teori är att man inte tycker att det är "mer rätt" med den akademiska tolkningen, utan en tolkning bland många. Sannolikt har den akademiska tolkningen större likheter med den dåtida tolkningen, vilket har kommit bort lite i debatten.

För att kunna utföra sitt uppdrag som museiman måste man börja med att etablera en länk till intresset för forntiden. Ett av de sämsta sätten att göra detta är att säga att någon har "fel" och vägra lyssna på vad han eller hon säger. Det bästa är att lyssna och diskutera. Det tidigare exemplet har varit kutym inom museiväsendet under många decennier, jag tycker att det beteendet lämnar mycket att önska, och tycker att det är skönt att någon tar tag i detta.

/H

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #6 skrivet: december 31, 2004, 17:17 »
Ska kanske tillägga att det inte är min uppfattning att man måste förstå sin samtid för att kunna tolka historien och sin historia för att förstå sin samtid. Däremot är det något som framgått (i alla fall som jag förstått det) under diskussionen (i tidningarna, tv och inte minst på nätet), att det rör sig om antingen eller. Så kan det iofs lätt bli i en debatt, att vissa nyanser försvinner.

 Jag tycker att det borde vara en självklar del i akademiskt (och i museernas) arbete att försöka utröna hur forskaren själv påverkar objektiviteten.

/Johan - En smula förvirrad
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad hsu

  • Stammis
  • Antal inlägg: 297
    • http://www.henriksummanen.com
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #7 skrivet: januari 03, 2005, 15:28 »
Det ter sig för mig som fullkomligt självklart att man kan göra en utställning som har både ett positivistiskt perspektiv och ett postmodernt. Det handlar om att lägga ett lager till av tolkning utanpå det positivistiska, vilket inte blir någon motsättning.

Möjligen så tycker många positivistiska arkeologer att detta inte är möjligt, eller tycker att det ligger utanför museiuppdraget, eller att det blir "dålig" vetenskap. Men det är i alla fall inga åsikter som odlas på SHM att döma av de planer som finns för utställningarna som kommer.

/H

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
"Bråket om kulturarvet"
« Svar #8 skrivet: mars 10, 2005, 12:46 »
Debatten om kulturarvet fortsätter, denna gång är det Lars Lönnroth som skriver.

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9237620.asp

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :