Ang tredje uppgiften

[Leif]

Dessa inlägg är avdelade från diskussionen Kultbyggnad i G:a Uppsala från sent 1000-tal?
/Camilla

Hej, ursäkta dröjsmålet. Men vi universitetsforskare får tyvärr inte någon arbetstid avsatt till kontakter utanför akademin. Så mitt svar på Johan Carlströms brev måste vänta tills nu då det blev en stund över. 

Detta är ju ett intressant ekonomiskt och strukturellt problem. Sedan 1977 har lärosätena haft i uppgift att samverka med världen utanför akademien, allmänt brukar man tala om "den tredje uppgiften". Det har aldrig varit lätt för lärosätena att leva upp till detta, och det har definitivt inte blivit lättare med de senaste årens utveckling som knappast gett mer klirr i kassan. Alltså prioriterar man i praktiken uppgit 1 och 2, dvs utbildning och forskning, i nämnd ordning. Har jag förstått det rätt har mängden tid för egen forskning minskat i de universitetsanställdas tjänster under senare år och kraven på att tiden skall läggas på undervisning höjts. I praktiken är väl den enda tid man kan få till egen forskning den som man själv kan skramla ihop externa medel till, alternativt sin fritid. Så har jag uppfattat det hela.

Jag hoppas nu inte att någon känner sig trampad på tårna, men det är så här jag förstår lärosätenas situation av idag. Och det är ingen bra situation. Det är en situation som börjar bli akut. Eller?

[FARKUN]

Hej Leif, du ger en bra beskrivning av hur det är på universiteten idag. "Tredje uppgiften" är oss pålagd, dvs. universitetsforskares samverkan med omgivande samhälle, men staten har inte avsatt en krona till detta utan vår arbetstid är uppdelad i forskning, utbildning och administration. Det betyder i realiteten att var gång vi engagerar oss utanför föreläsningssalarna så är det vår forsknings- eller fritid som vi bjuder på. Men det var inte det som var mitt ärende; det var bara en förklaring på att mitt svar dröjde. Ärendet handlade om "templet" i Gamla Uppsala. Notera att jag inte skrev något om en kultbyggnad i Gamla Uppsala från sent 1000-tal utan bara hänvisade helt allmänt till dskussionen om var kulten i Uppsala ägde rum. Mvh Ulf

[Åsa M L]

Leif har verkligen satt fingret på problemet. De flesta yngre forskare och masterstudenter idag skulle vara eld och lågor över chansen att få bidra mer med informationsspridning och kommunikation med samhället om forskningsresultat. Det faktum att pedagogik av detta slag är en helt egen forskningsgren verkar ha förbigått beslutsfattarna helt.

Men man får väl säga att internet är det som åtminstone tills vidare kan bygga rangliga pinnbroar över avgrundsdjupen, genom att forskare, yrkesverksamma och allmänintresserade kan hitta varandra i forum och på bloggar. 

[Leif]

Exploateringsarkeologin har ett underförstått krav på sig att förmedla resultat. Gör man det så får man "pluss-poäng" när länsstyrelsen bedömmer olika anbud och undersökare. Problemet är att länsstyrelsen i dagsläget inte får besluta om publika insatser utan att medel för sådana skall lösas genom separata avtal med exploatören... En liknande situation, men en situation som man i större mån brukar tulla på. Majoriteten arkeologer jag känner avsätter i praktiken fälttid för att förmedla resultat och berätta om grävningen. Länsstyrelsen ser givetvis mellan fingrarna för det är denna typ av visningar som ger arkeologin legitimitet hos allmänheten, det är underförstått sådna insatser som RAÄ uppmuntrar men av juridiska skäl inte kan skriva in som beslutsbara. Lite av ett moment 22, och definitivt ett problem som liknar det som gäller för universitetsanställda arkeologer.

Jag har berört problematiken tidigare, då tillsammans med Andreas Hennius: http://fornvannen.se/pdf/2000talet/2004_049.pdf