Bjästamon är på sin höjd en bybildning. ALLA tomtningar har INTE varit brukade samtidigt, vad jag minns.
Det tidigaste i stadsväg inom Helsingländerna är Tuna stad, som växte upp kring platsen för Helsingländernas "allting" och det biskopssäte, troligast ett ICKE Romersk Katolskt, vilket byggdes upp här, troligast från åren före Olov Haraldsson passerade 1030.
Begreppet "Finnmark" etc har inget med Finländare att göra. Detta "Finn" är benämningen på de samiska befolkningar, som levde i ett symbios inom och med de helsingska befolkningarna, innan centralsvensk administration satte nya benämningar. Finnarna/Samerna var faktiskt en viktig del av totalbefolkningarna, då det var de som stod för merparten av den viktiga produktionen av kvalitétsjärn. Minns att denna produktion INTE var heltida. Den förbereddes vissa årstider och utfördes andra årstider, med avbrott för perioder då livsmedel behövde anskaffas och lagras.
Samerna var inte renskötare före digerdöden. Däremot nyttjade de drag-resp Lockren (sista för jakt). De handelsleder som nämnts är alltså samtidigt flyttleder fram och tillbaks mellan sässongvisa uppehållsplatser för familjegrupper. Tunga transporter skedde på snö/is vintertid. Ibland passade även transporter med båt in i systemet. Dessa familjegrupper möter i trakterna av vattendelarna andra familjegrupper, som kommer västerifrån. Genom naturliga giftermålsutbyten blir de mötande med tiden nära besläktade. I dessa områden utbyts då varor från Atlantkusterna med varor från Östersjöområdet.
Det är heller ingen slump att Nordtröndelag och Helsingländerna med början ungefär samtidigt bygger upp en produktion av kvalitétsjärn. Helsingländerna tog denna ett steg längre än Nordtröndelag genom att tidigt införa spadjärnet, som kvalitétsmarkering. Marknaderna låg främst i Västeuropa.
"Anger" har hittills kopplats till ett begrepp för en vik, vilken skjuter långt in i landet vid den tid namnet sattes. Med några undantag, där namnen satts senare för platser som INTE har en djup vik, stämmer bilden.
