Nu är jag inte helt säker på grammatiken inom fornvästnordiska men minns jag inte fel torde det bli "Jag är glad" med feminin böjning eller "Ek ær glað" och " Ek ær glaðr" med maskulin.
Situation rörande en man och kvinna kan nog böjas är mer komplicerad. Adjektivet kan nog böjas antingen efter maskulinum, femininum eller neutrum beroende på situation . Det bör vidare böjas i plural. Med efter situation menar jag, till vem man talar. Sägs vi är glada till en kvinna torde det bli kvinnligt kasus på adjelktivet och till en man manligt. Det skulle också kunna vara beroende på situiationen, t ex vi är glada att han kunde hjälpa oss, eller hon kunde hjälpa oss.
Om du vill undersöka saken närmare finns det introduktion till vikingatidens grammatik i Rune Palms Vikingarnas språk. I det första exemplet kan du nog titta i en isländsk grammatik ( t ex Elias Wesséns isländsk grammatik, senast utgiven 1992), böjningen är sannolikt inte förändrad. I det andra exempelt är det möjligt att du kan hitta något i tex Elias Wesséns svensk språkhistoria, senast utgiven 1992.
/ Magnus
