Runstenar och andra fornlämningar på gamla lantmäterikartor

[Mats Hansson]

Upptäckte till min glädje att runhällen U80 här i Sundby, Spånga (nordvästra Stockholm) faktiskt finns noterad på en gammal ägomätningskarta från 1699. Det är nästan lite märkligt - har tittat igenom en hel del gamla kartor från 1600-1700-talen från Spånga/Bromma och knappt hittat ett enda markerat fornminne, varken runstenar eller "ättehögar". Förrän nu alltså. Trots att det finns en hel del fornminnen som borde varit lika uppenbara för dåtidens människor som idag.

Hur vanligt är det egentligen att det finns fornlämningar inprickade på dessa äldsta lantmäterikartor? Det ingick ju antagligen inte i lantmätarens uppgift att notera sådant, i alla fall inte för ägomätningskartorna ("äldre" resp. "yngre geometriska kartorna"), som ju hade ett huvudsakligen ekonomiskt och skattemässigt syfte.

Man frågar sig vad det var som fick lantmätaren att notera just denna runhäll på kartan 1699. Ristningen är visserligen en av de allra finaste i Uppland, men ändå. Tyckte kanske lantmätaren att ristningen var märklig för att den var gjord i fast häll, han har ju kommenterat med orden "Runsten i själva berget huggen" (om jag tyder det rätt)?

Från Sundby finns både en äldre karta - 1636 - och en yngre - 1761(storskiftet), utan någon markering av ristningen. Att just 1699 betonar fornlämningen är kanske ändå lite tidstypiskt - det var ju under stormaktstiden, några decennier efter "Rannsakningar" hade satts igång. Men för Rannsakningarna var det väl prästerna som hade en uppgift att notera fornlämningarna, knappast lantmätarna, eller?

Jag ger en länk här till ett utsnitt av kartan (vill inte belasta forumet med bilden om det nu skulle finnas upphovsrättsliga frågor - Lantmäteriet är ju lite kinkiga med sån't här enligt min erfarenhet):

http://web.telia.com/~u87633332/images/sundbystenen.jpg

/Mats

[Nils Ristare]

Jag tror att de flesta lantmätare gillar landmärken som garanterat kommer att finnas kvar lång tid framöver och som garanterat inte går att flytta. På de kartor jag har haft anledning att studera närmare har jag sett t.ex. stora stenblock och kraftiga ekar utmärkta.

[Sven lagman]

Just Spånga är intressant eftersom denna socken kan sägas vara fornlämningsdokumentationens svenska vagga. Ligger platsen möjligen nära ”Hollingers smörask” nära Spånga station vid Lunda? Gustav II Adolf besökte nämligen denna plats 1624 med sin gamle lärare i historia Johannes Bureus (1568-1652). Kungen blev då så intresserad av fornlämningarna i socknen att Bureus fick ett anslag för att avteckna runstenarna i hela riket. Givetvis bör han ha satt besöket i Spånga högt då det var här han väckte kungens intresse för fornlämningar. Detta intresse resulterade t.o.m. i att han 1630 blev Sveriges förste Riksantikvarie i det nyinrättade ämbetet. 1643 utfärdades en bestämmelse att lantmätarna på sina kartor skulle utrita ”monumenter och runstenar, var dessa kunna vara uppsatta …” Detta stämmer ju med att runstenen i fråga inte finns utmärkt på 1636-års karta.   

[Mats Hansson]

Det visste jag inte om Bureus, festligt med kopplingen till Spånga! Och ja, platsen ligger ett par kilometer från Lunda-gravfältet och "Hollingers hög" som jag tror man brukat kalla den  traditionellt. Enligt traditionen ska gravhögen på något sätt vara länkad till 1200-talets Holmger (=Hollinger?) Knutsson, vilket förstås är nys eftersom gravhögen är en yngre järnåldershög med gravklot på toppen.
Man kan ju undra om det var själva gravkloten som fick kungen intresserad, annars sticker varken gravhögen eller Lunda-gravfältet ut så väldigt mycket från andra yngre järnåldersgravfält i socknarna i närheten, i och för sig är gravfältet ovanligt stort. Men kungen kanske inte hade varit ute så mycket överhuvudtaget i syfte att kika på fornlämningar, så det kanske var slumpen som gjorde att denna plats råkade bli först.

Konstigt, dock, att på 1700-talets kartor så verkar detta nyvaknade intresse för fornlämningar redan ha mattats av hos lantmätarna, eftersom man ser så få runstenar och "ättebackar" inprickade då. Åtminstone vad jag kan se häromkring.

/Mats

[tty]

Det är rätt vanligt att fornminnen finns med på gamla lantmäterikartor. I synnerhet större sådana (stora "ättebackar", borgruiner och dylikt).
En sak att komma ihåg i sammanhanget är att man också bör läsa "explikationen", d v s den skriftliga beskrivningen av de mätta ägorna. Inte sällan nämns där fornminnen som inte är direkt markerade i kartbilden.

[Sven lagman]

Vi får inte glömma att just 1600-talet är den svenska stormaktstiden och dess försök att framhäva Sverige som urspunget till mycket som står i Äldre testamentet. Detta hade i och för sig börjat redan på 1560-talet då Erik XIV gjorde sina gobelänger med kungalängder i Kalmar slott. Här satte man Noas söner i en svensk skärgårdsmiljö eftersom de var anfädrar till det svenska kungahuset. Rudbecks Atlantica på 1600-talet är ju ett led i denna framhävelseprocess. En av Rudbecks anhängare i slutet av 1600-talet var Peringskiöld som for land och rike runt och avritade bl.a. runstenar. Med 1700-talet hade Sverige förlorat sin stormaktsegoism. Kanske blev det mera tabu att efterforska sagor och legender och uppdikta påhittade forntidssagor under just 1700-talets "upplysningstid".