Håller klart med om att man skal vara aktsam när man tolkar forna tiders kulturer, så man inte låter vår egen tids rön slå in i grundsyn, premisser och argument.
Tyvärr ser man ofta att underliggande fördomar kommer till uttryck när man diskuterar forntida symboler, idoler och spår av seder. Till exempel används ofta uttryck som "religion", "föreställningsvärld" eller "religiösa riter" - i stället för "kosmologi", "filosofi" ock "kulturformer". Ungefär som att sätta firandet av Midsommarafton och Flaggans Dag i samma kategori som kyrkans firande av Jesu Himlafärd och Alla Helgons Dag...
En vidare får stenåderns "enkla" teknologi och bostäder många att, utan vidare, anta att stenålderns mänskor vore "primitiva" - även om det enda arkeologin berättar er att stenålderns levnadsförhållanden vore "enkla", evt. "primitiva".
Slutligen får vi kombinationen av missförstånd i begrepp som "primitiva religioner".
Just därför tycker jag trådens ämne berör en kärnfråga i övergången mellan arkeologi och antropologi - där dokumenterade fynd utgör rum av "miljöer", som sen skal ges mening, logik och kronologi, inom en kulturell kontext och humana traditioner. Bryter man premisserna för objektivitet och kontext lägger man omedelbart - och ofta omedvetet - in egna motiv, värden eller åsikter i deras - alltså fornmänskornas - kultur.
Alltså är vi bundna av dom fakta våra geologer, arkeologer och genetiker grävt fram - när vi skal söka pyssla ihop en bredare, djupare och tydligare bild av våra tidliga förfäder. På samma sätt är vi också beroende av språk- och kunskapstraditioner vi månne hitta inom de olika kulturkretsar.
I norra Europa ser vi en mycket tydlig gemensamhet i fynden från äldre stenålder. Fynden visar också att denna "proto-kultur" med tiden förgrenar sej över hela Eurasien - där lokala "sub-kulturer" får lokala karaktärer - medan dom alla utvecklades paralellt i tid; från fiskare till bönder, metallsmeder och handelsmän...
I Skandinavien, dar folkvandringarna satt små spår, har vi en specifik möjlighet att diskutera kontinuitet i den "kosmologi" som utvecklade och kultiverade norra Eurasien. I ljus av de sägner som överlevt tidernas tänder kan vi även försöka lista ut vilka etymologiska och semantiska meningar som ligger bakom de olika bilder och runer vi hittar på ristningar och relief.
Därför kan jag inte annat än undras när man hittar mycket specifika karakteristiker inom de isländska och färöiska sagorna som de facto stämmer överens med gotländska bildstenar. Skal vi uppträda objektivt och forsöka ansa "Das Ding an Sich" kan vi inte behandla historien om Odens häst och Sleipners åtta ben som något annat än kulturhistoriska fakta. Därför blir det en gåta när RAÄ beskriver åttafotingen från Gotland som "häst med krigare" (se länk ovan). Embarrassed
Eftersom den historiska källtexten - Eddan - är mycket tydlig och specifik angående temat "Odens häst", har vi knappt något alternativ till att ta denna detalj från bildstenen på objektivt allvar. Med mindre vi tillåter att man fuskar med det vetenskapliga handverket...
På den andra sidan - om vi tillåter Eddans Sleipner att ge signifikans åt bildstenens oktogona häst kan vi strax börja jobba med en kontext på de övriga figurer också. Det skulle i så fall kunna vara början på att lösa det pussel som Lulle Lindquist ansett vara "den största gåtan i svensk historia..."

God helg!