De baltiska och de slaviska språken är nära släkt och kallas tillsammans de baltoslaviska.
Motiv till språkbyten brukar vara att folk behöver förstå varandra, tex pga bättre kontakter, men inte gör det därför att de talar olika språk. Det krävs också att det språk de upptar har högre status än de egna språken. Och förstås att de är i kontakt med det språket, alltså att folk som talar det språket finns ibland dem.
Vilka språk som de blivande germanerna talade är svårt att utröna men om de vore finskugriska, så skulle det synas i ordförrådet och ortnamnen och det gör det inte. En sak som stämmer överens är dock den initiala accenten, dvs att betoningen alltid låg på första stavelsen. Det gjorde den i urgermanskan och ururaliskan men inte i urindoeuropeiskan. Som en konsekvens av accentskiftet var germanerna tvungna att uppfinna en ny tempusböjning, kallad dentalpreteritum: kallade, kallat. Någon har gissat att det är ett gammalt "tawido" (gjorde) som har fått tjänstgöra som ändelse, men den teorin ropar ännu på sina bevis. Det kan röra sig om en av dessa gamla rester av ett utdött språk som vi inte känner till.
För övrigt hade urgermanskan drag gemensamma med både urkeltiskan och de urbaltoslaviskan och det är inte entydigt vilken av de urindoeuropeiska dialekterna det var som knoppades av i urgermanska. Det kan ha varit båda.
