Författare Ämne: Efter tusen år av tystnad  (läst 52681 gånger)

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #60 skrivet: mars 15, 2008, 17:51 »
Jag håller inte riktigt med Herulen här. Det finns många arkeologiska skolor som har förutfattade meningar om vad man vill komma tam till.
I Tyskland öster om Oder-Neisse fanns före andra världskriget montrar på museerna med fornfynd från tidiga germanska stammar. Efter andra värlskriget ställdes samma fynd ut i Polen och Kaliningrad, med texten slaviskafornfynd
Ett annat exempel är Roms undergång. På 1930-talet kom det ut många böcker som angav barbarinvandring som orsaken till Roms undergång. På 1970-talet var det inne med arkeologisk litteratur som angav miljöförstörelsen som huvudorsaken.

De exempel du ger är det ingen forskare som ställer sig bakom idag, kanske inte ens då. Min kritik handlar inte om feministiska tankar eller feminism som företeelse. Jag ställer mig bakom jämställdhetsfeminismen och Womens Archaeology har breddat arkeologi som ämne på ett lyckat sätt. Det jag avskyr är den s.k. genusteorin, som är en avancerad form av ljugeri. Tyvärr, är den utbredd inom forskningen och det som upprör mig allra mest är att s.k. aktade professorer av båda könen anammar den. Jag har heller inte till dags datum sett en enda arkeolog kritisera den. Det finns alltså ingen Bo Rothstein inom arkeologin Så här face to face är det vanligt med kritik, men aldrig en publicerad sådan. Beror detta på att arkeologer är särskilt fega? Det finns skäl att tro detta, men vi ska samtidigt komma ihåg att den som öppet vågar kritisera den heliga genusteorin riskerar att bli akademiskt död. Så fortsatt ljugeri om forntiden får vi nog räkna med. Vi får kanske dessutom vara inställda på att genusteorin först ska säga sitt om det vi håller på med innan vi publicerar något.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #61 skrivet: mars 15, 2008, 19:16 »
Är alltså arkeologer och historieforskare en samling fegisar som sitter inne på tankar och kunskap som de öppet inte vågar stå för?


*mycket besviken*

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #62 skrivet: mars 15, 2008, 22:55 »

Det jag avskyr är den s.k. genusteorin, som är en avancerad form av ljugeri.

Var någonstans kan man ta del av vad som står om denna genusteori? Har själv aldrig läst eller varit i kontakt med den (inte mer än det du har skrivit här förut). Hur startade den, var och varför och av vem? Googlar jag på ordet "genusteori" kommer endast en massa träffar fram med utbildningar om ämnet, men inte vad själva ämnet innehåller. Lite nyfiken bara...
« Senast ändrad: mars 16, 2008, 11:39 av Gorm »
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #63 skrivet: mars 16, 2008, 02:31 »
Är alltså arkeologer och historieforskare en samling fegisar som sitter inne på tankar och kunskap som de öppet inte vågar stå för?*mycket besviken*

Så är det. Någon begåvad arkeolog som vågat utmana uppenbara fel har sällan, eller rent av aldrig existerat inom svensk arkeologi. Maja Hagerman visade i sitt tv-program om germanerna upp ett brev från en av arkeoligivärldens absolut största helgon, Sune Lindqvist, där han avslutar med orden "Heil Hitler". Ingen rekation som sagt, varken förr eller senare. Detta skulle kunna sammanfatta dagens arkeologer. De är hemskt mycket förtjusta i både Habermas och Heidegger, personer vi vet var aktiva nazister. I snart när varje avhandling i arkeologi med teoretisk inrikting finns båda dessa herrar med som föredöme. Att vi kan förvänta oss någon som helst typ av moraliskt ställningstagande bland dagens arkeologer är knappast att vänta, snarare tvärt om. Arkeolog=lika med feget är ingen överdrift.

När jag började att läsa forntidshistoria så hade jag turen att bli inbjuden av Curt Weibull, en afton. Den kvällen glömmer jag aldrig. Då blev jag varse om tisdagsklubben, ett namn få eller ens ingen arkeolog idag vet vad det innebär. Det är synd det, arkeologi som ämne skulle vinna mycket på att ta till sig hans råd och inte bara uppfatta det hela som akademisk polemik.

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #64 skrivet: mars 16, 2008, 02:57 »
Kan nämna i sammanhanget att professor i konsthistoria, Rudolf Zeitler, sa en gång till mig (vid en tebjudning) att han hade svårt för svensk arkeologi som inte erkände sitt förflutna.  Flera av Zeitlers släktingar överlevde koncentrationslägren, där ibland tre bröder. De tog dock livet av sig efter världskriget. Det gjorde många judar som överlevde kriget. Samma bana hade även Zeitler tänkt sig, men blev räddad av Gregor Paulson, konstprofessor i Uppsala. I samma hus som konsthistoriska institutionen (Gustavianum i Uppsala) fanns professor för arkeologi, Sune Lindqvist. Denne man har (efter andra världskriget) hälsat Zeitler med utsträckt arm och sagt Heil hitler i hopp om att Zeitler skulle ta livet av sig (med i flera av dessa tillfällen fanns flera av dagens arkeologiska superkändisar). Det gick nu inte så. Däremot finns det fortafarande arkeologer som ser gud i Sune Lindquist.

Utloggad Jasaw

  • Stammis
  • Antal inlägg: 480
    • Archaeological Haecceities
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #65 skrivet: mars 16, 2008, 08:21 »
Debatten gled helt plötsligt över till något annat än genus. Visst finns det feghet inom arkeologi, men så är det ju naturligtvis inom alla ämnen. Jag vet dock inte om det enbart har att göra med feghet utan det kan lika gärna ha att göra med lathet eftersom en enkel modell alltid är lättare att ta till sig än att utreda komplexa förhållanden. Genus är därför knappast det enda som arkeologer avstått från att kritisera för att underlätta sin karriär. Jag har flera gånger i detta forum kritiserat det arkeologiska kulturbegreppet som delvis är inpyrt med åsikter som härstammar från äldre tiders etnocentrism som Herulen just tar upp. Men det är nog få arkeologer som använder sig av Habermas och Heidegger och jag vet att flera av dessa inte delar deras politiska åsikter.

En del arkeologer finner idag inspiration hos Eliade och Dumezil som båda har ett fascistiskt förflutet men dessa arkeologer behöver naturligtvis inte dela deras politiska åsikter heller. Men det förefaller dock som om när man lämnar den materiella verkligheten och söker sig mot fragment av påstådda tankestrukturer utspridda över stora avstånd i den fjärran forntiden så verkar Eliade och Dumezil dyka upp eftersom de levererar en enkel modell där det bara är att införliva sina data. Om man kritiserar sådana här förenklade synsätt så stöter man på patrull från forskare och amatörer som har fastlagda modeller och strukturer, baserade på disparata data. Dessa disparata data kan bara hållas samman genom en föreställd kultur eller vad vi kallar religion eller kosmologi. Jag själv ser religionsvetenskapen som arkeologins främsta fälla eftersom den öppnar upp för allsköns spekulationer.

Jag ser således det snarare som lathet snarare än feghet för vem orkar alltid reda ut idéernas krokiga vägar? Ska "marxistisk" arkeologi negligeras för att Stalin lät mörda miljontals människor?Ska vi förkasta Darwins evolutionslära för att han hade inskränkta åsikter om människorna i Eldslandet? Gäller det samma andra naturvetare eller är denna kritik bara berättigad för dem som håller på med humaniora och samhällsvetenskap?

För att återknyta till den tidigare diskussionen gällande genusteorin så är väl det stora problemet att genus vanligtvis ses som en grupp där alla inom gruppen delar ett antal gemensamma intressen med utgångspunkt från en överordnad struktur. Det finns andra synsätt där genus mer ses som serier, inspirerade av Sartres seriebegrepp. Sartres klassiska exempel är en busskö där flera personer av olika kön, ålder, yrke, klass, etnicitet, intressen, längd, vikt, m.m. delar en kortvarig enhet (serien) i relation till något materiellt (bussen eller busshållplatsen). Efter bussturen skapas nya serier vid bankomaten eller varuhuset. Här är inte genus den drivande kategorin. Man kan se kvinnor som en seriell kategori snarare än som en grupp eftersom kvinnliga universitetsprofessorer eller idrottsstjärnor kanske inte har mycket gemensamt med talibanska kvinnor. Vissa saker delar de (biologisk kropp) men inte det övriga. De skapar olika serier, en talibansk kvinna skulle nog aldrig forma en serie med Karolina Klüft under OS i Kina. Serierna formas delvis efter materiella förutsättningar men även utifrån olika organisationsformer och ekonomiska förhållanden som inte är de samma världen över.
Blogg: Archaeological Haecceities
http://haecceities.wordpress.com

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #66 skrivet: mars 16, 2008, 09:45 »
Mitt poäng var att arkeologin har en tendens att spegla sin egen tid, att man ser vad man vill se i fynden, och det gäller inte endast feminismen.
Här i Norden var de manliga gudarna tydligen dominerande på vikingatiden, i alla fall om vi skall tro källorna.
Ett liknande mönster har övriga Europa.De pereioder i historien när kvinnornas ställning förbättrades, helenismen efter Alexander på 300-talet f Kr, efter digerdöden på 1300-talet och efter första världskriget var det helt andra faktorer än religionen som var avgörande.

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #67 skrivet: mars 16, 2008, 12:16 »
Maja Hagerman visade i sitt tv-program om germanerna upp ett brev från en av arkeoligivärldens absolut största helgon, Sune Lindqvist, där han avslutar med orden "Heil Hitler".

På Wikipedia kan man läsa det här om Sune Lindqvist

"Lindqvist var en varm tyskvän, men en uttalad antinazist. Under våren 1940 organiserade han och kom att bli den ledande gestalten i det informella nätverk som motarbetade det nazistiska flyktingspionaget i Uppsala och kom att gömma åtskilliga judiska och politiska flyktingar på olika platser i Sverige, främst i Värmland och Dalarna, men också i sitt hem - något som kom att uppmärksammas i Berlin."

Vad är sant och vad är osanning? ???




en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #68 skrivet: mars 20, 2008, 15:51 »
Diskussionen kring Nerthus, asar och vaner är flyttad hit.
/Johan - Admin
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Eva

  • Gäst
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #69 skrivet: januari 15, 2009, 14:53 »
Kan man fortsätta genusdiskussionen här, eller är det i en annan tråd?

Genusteorin, det är väl den som säger att män systematiskt undervärderas till förmån för kvinnor?
Det är iaf den slutsats jag drar av tråden.

//genusamatör

Utloggad stigman

  • Stammis
  • Antal inlägg: 123
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #70 skrivet: januari 20, 2009, 08:55 »
medförde den nya kristna seden att kvinnan fick en underordnad ställning i Norden?

(den okände?) forskaren Östen Kjellman refererar till många källor som visar detta.

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #71 skrivet: januari 20, 2009, 12:33 »
Stigman skriver:
Citera
medförde den nya kristna seden att kvinnan fick en underordnad ställning i Norden? S
Själv tvivlar jag på detta. För det första är det tveksamt om kyrkan hade makt att göra detta. Celibatet för präster infördes i Norden först vid 1200-talet, efter 200 år.
För det andra betvivlar jag den idylliska bild som ofta ges av kvinnans ställning under hednatiden. Källmaterialet är magert, vi har ingen källa skriven av den tidens kvinnor annat än runstenarna. Och av runstenarna är flera resta av mäktiga kristna kvinnor.
Förutom Al-Gâzâls nordiska drottning, , finns ett antal starka kvinnor i de isländska sagorna, men dessa är skrivna 200 år senare.
Även tidig medeltid innehåller i Norden ett antal starka kvinnor, till exempel abedissor.




Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #72 skrivet: januari 21, 2009, 13:34 »
Jag kan bara tillägga, att tidig medeltid trots kvinnofientlig retorik från kyrkomän inte var någon entydigt mörk tid för kvinnorna. I Tyskland skrev till exempel Hroswita av Gandersheim,
http://membres.lycos.fr/roswita/hroswita/roswita_von.htm
"verk av världsklass medan vikingarna ristade runor och offrade åt asagudarna" Nina Burton,
Den nya kvinnostaden,.

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #73 skrivet: januari 27, 2009, 11:48 »
Som kuriosa kan jag nämna att kvinnorna i 1100-talets Frankrike hade högre bildning än männen,, eftersom högre ståndsflickor utbildades i nunneklostren, medan pojkar endast fick utbildning i klostren om de ville studera till präst eller munk.
Se: Mattsson, Agneta Conradi, Aliénor av Aquitanien,Stockholm 2005, sid 188

Utloggad Morran

  • Medlem
  • Antal inlägg: 79
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #74 skrivet: januari 27, 2009, 12:13 »
Ett sätt för kvinnor att kunna studera, inte brännas på bål eller dö i barnasäng tidigt - samt kanske måsta gifta sig med någon de inte ville - var att gå i kloster. Det verkade vara en strategi för endel kvinnor till viss frigörelse på bekostnad av familjeliv.

Det finns en intressant bok (tror jag, skall leta fram den. Var på föreläsning om det iaf) om t.ex. Heliga Birgittas uppenbarelser ur ett maktperspektiv. Ett sätt att få makt som kvinna under den tiden var trots allt att få uppenbarelser av gudomlig natur. Heliga Birgitta lyckades ganska bra med det, trots allt.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #75 skrivet: januari 27, 2009, 12:31 »

Citera
Afhængigt af hvorledes vi vælger at opfatte indskriften på Tune-steinen fra 400 tallet e.Kr. (nu Oldsakssamlingen, Historisk Museum, Oslo), finder vi her med stor sikkerhed det ældste bevis i skrift for kvinders fulde arvelod, og derfor samtidig gældende lov. Runestenen stod oprindeligt på Tune kirkegård i Østfold, muret inde i kirkegårdsmuren.

Sidste del af indskriften lyder:

”…þrijoRdohtriRdalidunarbijasijosteRarbijano”

Der muligvis skal læses som:

”… þrijōR dohtriR da‹i›liðun arbija si‹b›jōstēR arbijanō”

Som muligvis skal opfattes som:

”Tre Døtre delte Arven (som) de nærmest beslægtede af Arvingerne” (Sophus Bugge, 1903)

Det er naturligvis ekstremt spændende hvorledes vi skal opfatte de rejste runer, men ingen synes uenige i at de tre nævnte døtre har fuld arvelod efter den på stenen nævnte Wōðurīðē, og derfor i vor lovgivning på tidspunktet hvor stenen rejses, 400 tallet e.Kr. Det viser brugen af det urnordiske ”arbijano” (arvinger, ejefald flertal).

Flemming Rickfors
http://www.verasir.dk/index.php
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #76 skrivet: februari 11, 2009, 15:47 »
Jag noterar att Ann-Sofie Ohlander & Ulla-Britt Strömberg i "Tusen svenska kvinnoår" delar min uppfattning om att kristnandet inte var enbart negativt för kvinnorna utan nämner flera positiva sidor.

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #77 skrivet: februari 11, 2009, 16:08 »
Jag noterar att Ann-Sofie Ohlander & Ulla-Britt Strömberg i "Tusen svenska kvinnoår" delar min uppfattning om att kristnandet inte var enbart negativt för kvinnorna utan nämner flera positiva sidor.


Gällde det alla kvinnor? Och hur vet dem det i så fall? Vad jag förstår så bygger Gräslunds studier mycket på runstenstenarna som rest av kvinnor. Jag menar att vi inte vet om de representerar den vanliga vikingatidskvinnan eller de kvinnor som anammade religionen. Jag menar också att vi ante alls ska se det massiva kyrkobyggandet under 1100-talet som att alla blivit särskilt troende, utan istället tvärtom.

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #78 skrivet: februari 11, 2009, 16:28 »
Självklart har vi ett stort mörkertal här, och alla förändringar har både positiva och negativa sidor för både kvinnor och män. Vad jag menar är att kristnandet inte enbart hade negativa sidor.
Dessutom är ju som nämnt inte heller så mycket känt om hednatidens kvinnors situation.
Att kristendomen tog lång tid att etablera sig i Sverige känner vi ju till. Jag skulle tro att stadsbor, handelsmän och hövdingaklass tidigast accepterade kristendommen, medan det tog betydligt längre tid på landsbygden.

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Efter tusen år av tystnad
« Svar #79 skrivet: februari 11, 2009, 16:49 »
Jag skulle tro att stadsbor, handelsmän och hövdingaklass tidigast accepterade kristendommen, medan det tog betydligt längre tid på landsbygden.

Precis. Det gäller ju att utrota traditioner, bryta upp och börja på något nytt. Det var säkert lättare bland de relativt nyblivna stadsborna.
Qui tacet, consentit