Författare Ämne: Danskt (och skånsk) kungamakt under tidig vikingatid  (läst 3735 gånger)

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
Danskt (och skånsk) kungamakt under tidig vikingatid
« skrivet: februari 15, 2008, 10:16 »
Vi har här på arkeologiforum diskuterat den danska kungamakten på 700-800-talet.
Om vi nu begränsar oss till de samtida källorna, skall det som känt i Scriptores minores Danicae att det
Citera
då (800-tal) fanns många kungar i Danmark, efter vad man berättar två på Jylland, en tredje på Fyen, en fjärde på Skjälland och en femte i Skåne..
Man kan även konstatera att det inte finns någon enighet bland historikerna om kungalängden före Gorm den gamle (936-958), ej heller om kungarna regerade över hela Danmerk eller bara var en småkung, eller om de delade makten med någon broder eller annan släktning.
Vi har ett par namn från 700-talet, Agantyr den första, regerade 720 enligt biskop Willibrod av Utrecht, nästa som nämns av frankerna är Sigurd Ring (777-798)
Vi har ett speciellt problem här i de äldsta källorna, jag tror att både franker och araber tänkte sig ordet "kung", "rex" som kung av ett enat rike. Var i Danmark kungen regerade är dock ytterst svävande.
Sedan har vi biskop Abbos(886)  med flera berättelser om hövdingar som är jämställda med kungen, kungens enda roll tycks vara "överbefälhavare" i krig.
Har månne någon en annan åsikt om detta?

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Danskt (och skånsk) kungamakt under tidig vikingatid
« Svar #1 skrivet: februari 15, 2008, 20:04 »
Wulfstan säger i slutet av 800-talet att:

"on bæcbord him wæs Langaland and Laland and Falster and Scōneġ; and þās land eall hoerað tō Denemearcan. And þonne Burgenda land wæs ūs on bæcbord, and þā habbað him sylf cyning."

alltså Langeland och Lolland och Falster och Skåne hörde till Danmark medan Bornholm hade en egen kung. Detta kan väl knappast fattas på annat sätt än att det vid det laget fanns en kung över Danmark men att han inte härskade över Bornholm.

Generellt kan man ju säga att medan de fåtaliga källorna om Norden under romartid och folkvandringstid helt klart beskriver typiska stamsamhällen med mängder av små enheter så hade dessa fram på 900-talet tydligen "koagulerat" till tre "riken" Norge, Danmark och Sveariket. Jag är fullt medveten om att det inte är politiskt korrekt att tala om riken före 1200-talet, men samtiden uppfattade dem tydligen som sådana.
Exakt vad som hände under mellanperioden (säg 700-900/950) får vi nog aldrig reda på. Processen var säkert både komplicerad och blodig.
Jag har funderat på om inte "vikingatiden" (ca 790-1060) i sig kan ha varit ett resultat av att utrymmet för krig och plundring i hemtrakterna successivt kringskars av en allt starkare kungamakt. De isländska sagorna framställer ju i varje fall utvandringen till Island som en följd av att många stormän trivdes illa med Harald Hårfagres välde hemma i Norge.


Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Danskt (och skånsk) kungamakt under tidig vikingatid
« Svar #2 skrivet: februari 16, 2008, 15:32 »
Abbos uppgift om att tre nordiska kungar, varav en vid namn Sinrik(!) som skall ha stupat under slaget vid Paris augusti 886, styrker intrycket av att de är lokala hövdingar, dock möjligen av "kungaätt" det vill säga i släkt med Lejre-kungarna.