Vi i norr hade också ett julfirande, jag har sett att någon redan berättat om det, men jag gör det också. Vi hade ingen jultomte det var julbocken som bankade på dörren och vi ungar var jätterädda, låg under bordet. Nu hade vi det på julafton, men förr hade man haft detta beroende på månen. Ofta blev det ändå julafton (fast i år skulle det bli 9:e januari).
Vi fick inte gå ut på vintersolståndstiden, för det fanns någon hemsk figur som kallades Julemannen som kunde ta oss med sig om han kom åt, han kom ridande på en häst. Vi skulle vara snälla och tysta ända fram till den första fullmånen.
Egentligen var det detta, den första fullmånen efter vintersolståndet som vi sedan firade med mat och fest.
Man kokade renkött och vi drack buljong och åt kött och blodpalt och någon sorts pölsa (pulsu) som bestod av mosade inälvor och blod, fett och leverbitar. Det var jättegott, med mycket smör till. Efterätt, lingon och gräddmjölk i dricksglaset.
Buorre basse manno, sa man. God helig måne!