Vilken landskapslag?

[Gorm]

Jag har på ett flertal ställen läst att man i det tidigmedeltida sverige hade mycket stränga lagar gällande incest, man fick inte vara släkt på närmre håll än sju släktled för att kunna gifta sig. Jag gissar att detta står i någon landskapslag, frågan är bara vilken? Någon som vet mer?

/Johan

[pumpa]

Låter intressant, berätta gärna va du kommer fram till när du får reda på resultatet. Du kanske borde fråga en medeltidsarkeolog om dom vet i vilken lag det står och VAD det står, det är jag mest intresserad av.

För övrigt är väl Västgötalagen den äldsta ?

[Gorm]

Den äldre Västgötalagen anses som äldst (av de bevarade landskapslagarna) och är daterad till 1200-talets första hälft.

/Johan

[Sibiriska tigern]

Kan du mena grágár, d.v.s. det gemensamma namnet på isländska lagar före 1263?

[Gorm]

Kan du mena grágár, d.v.s. det gemensamma namnet på isländska lagar före 1263?

Tja, det beror ju på vad det står i dem? Vidare har jag fått höra att det rör sig om Kanonisk rätt (kyrklig rätt) vilket problematiserar det hela.

/Johan

[Sibiriska tigern]

Elisabeth Vestergaard har en lång genomgång, men hon har inte kommenterat incesten närmare. Jag tror hellre man ska använda begreppet endogami: detta är intimt förknippat med politik, allianser, pakter, o.s.v. (åtminstone enligt sagorna)

Man har DNA-undersöka en familjegrav i Norra Sverige fr. 1000-tal. Familjen var mycket nära släktningar, iaf. enl. DNA, och man planerade att gräva på Island för att göra en jämförelse om någon verkligen har följt reglerna. Men så modern artikel har jag inte och jag vet inte om man börjat gräva ens.

Vad jag förstår reglerar grágár s.k. bilinjära arv (jämt mellan man o kvinna) vilket kontraherar s.k. patrilinjära arv som man anser vara modernt och introduceras först med kristendom. Därmed anser hon det vara förkristet.

[Gorm]

Det förekommer så stora regionala variationer att det är svårt att jämnföra Island med t ex Mälardalen. Runstenarna målar t ex upp en annan arvsbild, dessa stenar är förvisso kristna men frågan är om arvssytemet har hunnit förändras redan under denna tid?

/Johan

[MeaCulpa]

Jag har på ett flertal ställen läst att man i det tidigmedeltida sverige hade mycket stränga lagar gällande incest, man fick inte vara släkt på närmre håll än sju släktled för att kunna gifta sig. Jag gissar att detta står i någon landskapslag, frågan är bara vilken? Någon som vet mer?

Det finnes noe tilsvarende i norske landskapslover i alle fall. Sitter på jobb så jeg får ikke slått det opp. Hvis jeg ikke husker helt feil var det 7 slektsledd i utgangspunktet, men at dette ble moderert til 4 senere. For Islands del måtte man tøye begrensningen tidligere av praktiske årsaker, det var sannsynligvis problematisk å finne en aktuell ekteskapspartner som var så mye som 7 slektsledd unna.
Dessverre finnes det ikke altfor mange kilder som sier noe om hvordan disse lovene ble utøvet i praksis, mulig man kan finne noe i islendingesagaene.  Jeg vil likevel tippe at når alt kom til alt utgjorde den strategiske vurderingen av hvem som var en fordelaktig allianse en viktig føring på ekteskapsinngåelse. Ser man på f.eks norske stormannkretser på 1200-tallet var de antallsmessig få, og i løpet av noen generasjoner er det vanskelig å se hvordan de skulle kunne klare å finne partnere som befant seg innenfor det riktige sosiale laget og samtidig fjernt nok i slekt.

[Sven lagman]

Såg av en händelse denna gamla förfrågan.
Regeln om frändeskap i sjunde led återfinns i påven Alexander III:s bulla från 1171-1172, adresserad till ärkebiskopen och hans lydbiskopar i Sverige, Danmark och Norge. Påven klargör här ”consanquinitas”, dvs den kanoniska rättsregeln om äktenskap i förbjudna led på grund av blodsfrändskap. Här stadgas att personer som var besläktade t.o.m. sjunde led inte fick gifta sig med varandra. Dessa stränga regler om incest finns inbakade i landskapslagarna även om i dessa inte antalet förbjudna led framgår.

En kul situation uppstod genast då ärkebiskopen av Nidaros vände sig till påven och förklarade att han i sitt stift hade en ö på tolv dagsresor från Norge som var sådan att hela befolkningen var släkt med varandra (Grönland?). Vad göra? Alexander tvekar men ger dispens åt ärkebiskopen att tillåta giftermål för öborna i sjunde, sjätte eller femte led.

På det fjärde laterankonciliet år 1215 bestämdes dock att inskränka de förbjudna leden till fyra över hela den kristna världen. Det bestämdes också att äktenskap skulle tillkännages i kyrkorna med s.k. lysning så att menigheten hann protestera om otillbörlig släktskap fanns.

I Äldre Västgötalagen kallas detta brott firnarverk (styggelseverk). Här stipuleras dock endast bot för incest i två led.

Jag rekommenderar varmt forskaren Lizzie Carlssons bok: ”Jag giver dig min dotter”, del II, Lund 1972 om ni vill sätta er in i denna spännande problematik.

[Ethelred]

Detta med inavel kanske fordom dax var ett större problem än vad vi i dag tror. Tänker på avlägsna och tämligen isolerade byar där gårdarna också oftast hade stora barnkullar, och där nytt blod "utifrån" sällan eller nästan aldrig kom in.  I sådana geografiskt avgränsade områden uppstod det nog ganska snabbt en population där var och varannan var släkt.

Man brukar räkna med att det måste minst var ca: 150 genetiskt olika individer från början för att detta på sikt inte skall resultera i en långsiktig inavel.    

[Krax]

Släktforskade för något år sedan och fann i min egen släkt på 1800-talets mitt att en förfader gift sig med en kvinna, de fick en son. Kvinnan dog och mannen gifte sig med hushållerskan. De fick flera barn. När så mannen dog gifte sig denna andra kvinna med hans son från första äktenskapet, som knappt var myndig. Inte direkt incest men nog så  komplicerat. De fick även barn, fastän kvinnan var till åren kommen. Många gånger var det nog för att behålla gården inom släkten. Man var nog också misstänksam för "utomsocknes" folk, det var tryggare att gifta sig med någon man visste varifrån kom och härstammade.

[Gunnar Creutz]

Gifte sig med styvsonen? Ja, sådana saker att alltid kul att hitta som släktforskare. Tillkrånglade familjeförhållanden blir alltid så spännande att försöka nysta upp.

Hälsningar
Gunnar

[Sven lagman]

Detta med inavel kanske fordom dax var ett större problem än vad vi i dag tror.

Skulle en gång hålla ett föredrag i en hembygdsgård i djupaste Göinge i norra Skåne. Det kom långt mer än hundratalet åhörare. Arrangören presenterade mig på följande sätt: "Se dig omkring. Minst hälften av alla här är släkt med dig." Något omtumlande eftersom detta faktiskt var sant. Mina anfädrar i denna bygd kan spåras ner till 1550-talet. Kontrollerar man hur släktingarna  gifte sig under nära femhundra år var det med folk från endast tre socknar! Då och då kom en stackars invandrad piga från södra Småland och spädde på blodet.

Antar att situationen knappast är unik. Oroligt frågar jag mig därför hur ständigt ingifte kan påverka t.ex. psyket. Blir man mer historiskt intresserad? Är det därför man valt något så tokigt som att bli arkeolog?

[David]

Ja, du, Sven - båda jag och min (halv)bror är från Göinge och vi blev bägge arkeologer!!! Så det kanske ligger nåt i det.

Halvan som skiljer sig är att min halva är judisk och hans från Listerlandet. Två, enligt ryktet, ganska inavlade populationer...

/David

[Ethelred]

Själv är jag bördig från Älvdalen, att släktforska bakåt i tiden  underlättades betydligt av att antalet gårdar i byarna runt Älvdalen var begränsade (de första anfäderna kunde spåras så långt tillbaka i tiden som till slutet av 1500-talet.)  Som tur var kom det dock med några generationers mellanrum in någon utsocknes gen. Men man blir lite mörkrädd när man ser hur alla i princip är släkt med varandra... generation efter generation...århundrade efter århundrade...

Huruvida detta satt sina spår.. gör jag nog bäst i att låta var osagt, men
det finns annars en sällsynt ärftlig ögonsjukdom, som finns i över representation hos just Älvdalingar.