Forts...
Du skjuter över målet eftersom du inte förstått att Deleuze var tvungen att förklara varför och HUR de faktiska former som arkeologer intresserar sig för uppstår (artefakter, byggnader, fyllningsmaterial, osv). Eftersom formerna uppstår ur det virtuella och samexisterar med det samma måste han förklara hur detta gått till. Det är detta som DeLandas monteringsteori tar upp. Han backar upp detta med icke-linjär fysik och matematik som är tämligen abstrakt för de flesta av oss. Återigen; system på gränsen till kaos. Om så vore fallet vore molnbildning, embryots utveckling och sedimentering abstraktioner. Deleuze tar med dessa processer i sin filosofi. Man behöver inte följa Deleuze i hans sökande efter det virtuella men man bör känna till resonemanget. Om du kritiserar Deleuze får du ju även kritisera den naturvetenskap han nyttjat.
Du får nog hellre citera DeLanda i fortsättningen. Det är hans nymaterialism jag inspirerats av. Både Bergson och Deleuze var varken materialister eller idealister. Så nu får du det i uppgift under julhelgen. DeLanda har många artiklar på sin hemsida.
För att återgå till det debatten gäller, det verkar hela tiden som kulturbegreppet i denna diskussion ändrar karaktär (vilket inte förvånar mig eftersom det i högsta grad är en abstraktion liksom marxisternas ideologibegrepp). Kan ett sådant begrepp som innefattar arkeologisk kultur, finkultur, subkultur, företagskultur, osv vara ett analytiskt redskap? Kan du ge mig ett konkret exempel som jag gjort ett antal gånger? Då kanske vi kan komma vidare i den här diskussionen.
Du nämner form och innehåll i kultur. Vad är vad? Har du läst Liedmans bok ”Stenarna i själen”? Han utreder, eller kanske förvirrar, begreppen. Du nämner ordet kulturprodukt. Detta är kanske talande för vår meningsskiljaktighet. Jag intresserar mig mer för processen, snarare än slutprodukten. En slutprodukt anses vara klar, där finns inget mer att säga. En process är ständigt öppen för att ta nya vägar.
Visa för mig varför en produkt som uppstått i en viss kultur inte utan vidare kan överföras till en annan kultur utan att förlora sitt ursprungliga innehåll, sin ursprungliga form, betydelse och funktion. Du säger att kulturbegreppet visar HUR det går till. Hur går det till då? Visa för mig varför den träskål jag köpte på Madagaskar för tolv år sedan fortfarande har en merinaidentitet där den står i mitt kök. Om du fortfarande hävdar att den har det, visar inte då det att kulturbegreppet är abstrakt, för var sitter denna kultur – i trämaterialet, i dekorationen, i producentens hjärna? Skålen har ingen kontakt med producenten så om den fortfarande har en merinaidentitet är den snarare en fetisch. Om Deleuze är abstrakt så är han det utifrån ett immanent perspektiv (det inneboende) snarare än den transcendenta kultursyn du förespråkar. Vad kan vara mer abstrakt eller ”mystiskt” än det?