Nu kan man inte ta Olaus Magnus som en säker källa, han skrev sin bok i exil i Italien 1555 och ville betona Sveriges gamla kultur. Att uppge att källtexterna var skrivna på runor kan vara "arkaiserande", det vill säga att få dem att framstå som äldre än de var.
Vi känner bara till några enstaka texter skrivna på runor. Visseligen talar en tysk präst på 800-talet om "heliga skrifter" skrivna på runor, möjligen menas här runstenar och näver/trä.
Sverige tycks för övrigt sakna en historiker typ Danmarks Saxo Grammaticus.
Givetvis har det funnits ett betydande antal nu försvunna källskrifter, varav det stora flertalet skrivna på latin.
Tre isländska sagor handlar om Sverige, mmen var dock inte nedskrivna på runor.
Langebek nämner (1771) Anskars dagbok från 800-talet som en av många källtexter som förströrts. Är det inte rimligt att en avskrift av denna funnits i Stockholm?