Där jag lever, i sydliga delen av Stockholms län (Södertörn), - finns nägra uppallade stora stenar på sjöstränder. Kanske är det offerplatser av forna jägar-samlares befolkning.
Dessa stenar, som ofta kopplas till jägar-samlare, många gånger vad som senare blir samer. Att det har kopplingar till samernas levnadssätt står tydligt, då vi kan spåra just de kombinationer av DNA som anses särskilja samerna från övriga befolkningar, vilka anlänt senare. Inom större delen av Skandinaviens befolkningar, så är dock kombinationen väldigt liten andel, utom för Skånes landsbygdsbefolkning, där den är ca 30% jämfört med samernas 40%. Det är alltså inget orimligt att det levt små grupper av människor över hela Skandinavien med det levnadssätt som var det dåtida samiska (jägar-samlande, med kanske svedjebruk, i varje fall inom S halvan). Vi har mängder med skriftliga källor, som omtalar sådant, samt även folklivsforskning (Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarna). Till detta kommer mängder med nyregistrerade boplatser vilka varit brukade fram t o m 1600-talet inom Skandibnavien ned till linjen Mälaren-Hjälmaren-N Vänern. Här ingår i princip också Södertörn.
Skulle inte förvåna mig om den gamla skärgårdsbefolkningen inom Stor-Roden (Gästrikland-Bråviken) har liknande DNA, som Skåningar. Man har ju alltid påstått att det fanns en finsk inflyttning mot Mälarregionen. Kanske var det ingen inflyttning utan det var samer. Notera att samerna fanns före de ugriska finnarnas 25 urmödrar anlände österifrån till Finland, före ca 1500 f kr.
Samiska offerplatser á lá uppallade stenar kan alltså ha tillkommit (eller senare underhållits) fram till vikingatid inom större delen av södra Skandinavien. Inom Mellansverige kan de tillkommit eller underhållits fram till ca 1700.
Vad gäller stenar längs sjöstränder, så var väldigt många inom Mellansverige avsnörda redan 1500 f kr. Sannolikt finns stenar endast ned till sådana strandlägen som ca 1700 var strandzon.