Forumet har ett flertal gånger diskuterat skriftliga källor till vikingatid. Snorre och Saxo samt runinskrifterna är väl uppenbara och finns på varje bibliotek.
Jag tycker de isländska källorna har en relevans för arkeologin i Sverige/Danmark (jag jobbar i Skåne) för att visa något om vardagslivet, naturligtvis med reservation för geografiska förhållanden, att de var skrivna 300 år efter att handlingen ägt rum och att de dramatiserat.
Ser man på det franska,tyska, spanska och arabiska materialet framkommer en helt annan bild, som man kan läsa hosi Fabricius, Jakob, Vogel, Dozy,Bouquet med flera. Tyvärr finns denna källiteratur ofta inte i modern utgåva och på svenska.
Mitt intryck, efteratt ha läst hyllmeter efter hyllmeter av för flertalet arkeologiintresserade okända materialet är att 800-900 talets vikingatid i Skandinavien undervurderas, källorna antyder att Norden var mera utvecklat och att i alla fall Danmark hade någon form av nationell samordning före Harald Blåtand.
Mera om detta senare.
