"Vem var jag då i början?" (t ex i mesolitikum) är det första fråga som jag måste ställa till mig själv, tycker jag. Jo; i mitt fall då vore jag jägare i nordiska skogar. Innan jag går ut för att jaga, frågar jag en schaman (man eller kvinna?) var nånstans omkring finns djur, som Skogens Moder ämnade för mig att nerlägga idag.
Senare, i början av neolitikum, när det blir glesare med skogarna, Skogens Moder kanske blir också splittrat i många separata naturandar. Då får vi olika råar med vilka vi måste leva i samklang - en skogsrä, en sjörå, etc. Det vore också bra att ta några av dem till äkta maka. Därifrån kommer t ex så många sägner om gifte med sjöjungfruar, som funnit vägen till populära litteraturen.
Det är imho symtomatiskt att så många kulturer i världen tillskriver ursprungliga ägandet av Naturen till kvinnliga andar. Men egentligen det är ganska enkelt. Naturen föder så som en kvinna gör. Vi skulle kanske bara visa dem lokala naturandarna hur ska det gå till. Därifrån kommer väl olika traditioner av "vårorgier" i folkliga kulturen, som förekommer mellan vårdagsjämningen och Midsommaren.
Är det verkligen så enkelt!? Jo; kanske det, men bara för dem som hade intima kontakter med naturandar under årens vegetationscykler. OK. Krigare hade sina valkyrior att leva med, även under många inkarnationer (se isländska sagor) och schamaner hade kontakt med olika kvinnliga andar, från vilka de lärde sig sina konster. - Även Oden var tvungen att gå denna vägen. Så, summa summarum, - i mitt tycke det var i början av neolithikum som matriarkatet kunde ha bästa chanser att existera, för att förvalta arvet efter Skogens Moder.
