Jag blir så irriterad. Men delvis är det museerna självas fel, delvis statens. Det hela bottnar ju i att alla lösfynd har kommit att betraktas som närmast ingenting värda i vetenskapliga och museala sammanhang. Vilka fantastiska samlingar fanns det inte till bara för några decennier sedan i de skånska bondgårdarna, insamlade från respektive gårds ägor under kanske generationer. Och med vilket förakt betraktades inte dessa samlingar, oftast stenföremål, av arkeologer som bara ville ha saker in situ. Detta gjorde att även "finare" saker i samlingarna successivt skingrades utan att något museum brydde sig. Och så statens roll! Tacka vet jag Danmark. Där har man sin "Danefälag" från 1200-talet. Man erbjuder stora belopp för påträffade föremål även inte ädelmetall - eftersom de alla anses tillhöra landets oersättliga kulturvärden. Tusentals fynd tillvaratas på detta sätt varje år - hur många är det som insamlas på detta sätt i Sverige? Men gudbevars, vi gömmer oss bakom en lag och tror att alla är laglydiga. Det är att göra det bra lätt för sig.
I Danmark skulle den som utbjöd dessa bronsföremål få en så rundligt tilltagen belöning att han inte brytt sig att gå ut på Tradera utan istället uppsökt närmaste museum. Det verkar ju som om samlingen redan var splittrad vid nuvarande ägarens inköpstillfälle. En idog samlare har ju märkt varje föremål. Man undrar ju om M 133 antyder att det funnits minst 133 bronsföremål eller?
