Jag tror att problemet finns på flera nivåer, dels är inte rättsväsendet dvs. polis och åklagarmyndighet särskilt kunniga inom denna del av rättsskipningen eller om fornlämningar i allmänhet dels är det tidsmässigt tyngande jobb för länsstyrelserna. Varje anmälan tar mycket tid i anspråk, jag vet för jag har lämnat in ett antal, man skall gå igenom tidigare beslut rörande fastigheten, man skall besiktiga den eller skicka ut någon att besiktiga den, man skall kontakta markägaren, eventuell förvaltare och exploatör.
Därefter kommer kompletteringsrundor, möten med utredare från polis och åklagarmyndighet och eventuella fältbesök med dessa. Inalles är det sällan en anmälan tar mindre en arbetsvecka (i de flesta fall betydligt mer), vilket gör att när man väl gör dessa anmälningar vill man vara hyfsat säker på att det finns en möjlighet till att åklagaren inte lägger ned det nästa arbetsdag. Det finns också en risk att om allt för många läggs ned blir detta en praxis i sig och att man då skapar ett lagrum där det i praktiken blir lagligt att skada fornlämningar.
Det jag märkt är att det att konkretisera dessa brott för en åklagare; att förstå skador som vi inte helt kan specifera, tex ett markberett gravfält, vi vet att detta skadat gravfältet men inte exakt hur och på vilket sätt, men åklagare vill veta hur många gravar som skadats och exakt vilka skador markberedningen medfört. Vidare som tidigare tagits upp är ansvarsfrågan ofta svår att fastställa. Ett problem är t ex (enligt flera åklagare) att resultatet av RAÄs inventeringar inte meddelats markägarna utan att detta är något man själv måste veta, dvs risk för missar och att oavsiktlighet, ett annat preskriberingstiden kontra kunskap om när något skett.
Sedan håller jag med Leif det finns ytterligare en vikt i att göra anmälningar; statistiken vilken är viktig för att följa upp hur fornlämningar skadas.
Det som skulle behövas är en konferens/workshop där länsmuseer, länsstyrelser, polismyndighet och åklagarmyndigheten sätter sig ned och diskuterar hur man skall närma sig problematiken, vilka uppgifter man behöver hur de skall se ut för att på bästa sätt ge ett bra underlag, dvs att samköras.