Bures !
Det du säger är alltså att samiskan, i motsats till alla andra kända språk, inte har utvecklats alls de senaste 3000 åren?
Nej, det säger jag inte. Det är så att ortnamn är det mest seglivade språkelementet och därför kan bevara mycket gamla drag. Påståendet om att namnen Bietsávrre och Ávtsusjvágge skulle vara 3000 år gamla finns i boken "Arvet, Laponia Lapplands världsarv", där Olavi Korhonen medverkar.
Att det är samernas förföräldrar (oavsett vilket språk de talade) som har bott i området sedan stenålder torde vara klart (vilka skulle det annars vara?).
Det samiska språket innehåller i dag ett betydande substrat av paleo-europeiskt språk.
Samernas förföräldrar talade alltså dels ett paleo-europeiskt språk (eller flera) och dels vid en senare tidpunkt ett språk som kallas samiska och som enligt språkforskarna har utvecklats i Ladoga- Onega-området för ca 3500 år sedan (tidsfästelsen varierar). Det finns hundratals samiska ord som inte har någon känd etymologi. Det är ord som hör till semantiska områden som är typiska för ett substrat: ord för djur och växter, topografiska formationer (däribland ortnamn), väder och andra naturliga förhållanden samt ord som berör jakt och fiske. Det finns många gånger fler substratord i samiska som berör jakt och fiske än det finns uralska arvord.
Sammalahti placerar "beahci" (biets) i den s.k. "proto-finsk-permiska" perioden (5000-4000 år sedan). "Jávri" (avrre) skulle gå tillbaka på ett lån i "proto-finsk-samisk" från proto-baltisk
(för ca 3500 år sedan).
Ávtsusj (lulesamisk) är en diminutiv av "ávttso". Olavi Korhonen översätter "ávttso" med "tät snårig blandskog i fuktig terräng på ömse sidor om en bäck eller en å".
Beroende på terrängen i övrigt kan skogen ha inslag av barrträd. Lindahl-Öhrling skriver "autso" och översätter med "moras med trän beväxt". Collinder skriver "áu´tsu" och översätter med "tät, snårig blandskog i fuktig terräng på ömse sidor om en bäck eller å; surt land med granskog". Qvigstad skriver "aw´čo" och översätter med "dyp dal med tett skog".
Ett namn som ligger nära är nordsamiska "ávži" som betyder "trang dal med bratte sider".
Där kan det också finnas skog. Det finns många ortnamn på "ávži".
Tryggve Sköld vill ha det till att alla de här formerna går tillbaka på ett urnordiskt aγ*jo, aγjo eller aujo. Detta ord betyder "ö" (Insel) eller "slätt, äng vid ett vattendrag" (Aue). Sköld stödjer sig på Fritzner som har sagt att "øy" i trakterna av Trondheim också kan betyda "flad, græs- eller skogbevoxet Strækning ved Siden av en Elv eller Sø".
Från samma urnordiska ord skulle "-awjo" i ex. Skađanawjo komma, vilket är mycket troligt. Men att "ávttso", "aw´čo" osv. och "ávži" kommer från samma ställe betvivlar jag.
Ett mycket intressant namn i sammanhanget är Šavčo (norsk stavning: Sautso) - Europas största canyon i Áldajohka/Altaelva i Finnmark. (Alla har väl hört om Alta-striden ?). Varken Sköld eller någon annan lingvist har tagit upp detta namn i sammanhanget. Vad ska man göra med detta "Š" ?
Se bild här:
http://journals.worldnomads.com/kel/gallery/12535/350664.aspxIcke ser det ut som en "Aue"....
"Vággi" betyder "djup dal mellan fjällhöjder". Ávževággi finns i t.ex. Gáivuona (Kåfjord) -
f.ö. ett annat namn på Olmmáivággi. Där växer en del furu. En "vággi" kan bli brant och trång och övergå i en "ávži". Se:
http://www.gaisi.no/