Synd bara att de övernaturliga förklaringarna inte heller tillhandahåller några egentliga svar. De svar som man tror att religionen ger är ju mest rena självbedrägerierna.
Här förstår jag inte alls hur du menar. Självklart tillhandahåller flera religioner många svar, men eftersom det per definition är fråga om tro så behöver ju dessa svar knappast konfirmeras på samma premisser som vetenskapliga svar. Det räcker med att tro på något för att svaret ska finnas där.
Vi kan ta exemplet med kristendomen där det centrala bygger på en tro som Jesus från Nasaret som den Messias det talats om tidigare i judiska källor. För många troende kräver inte denna tro någon annan konfirmation än just tron i sig. Ur vetenskaplig synvinkel är detta naturligtvis ett cirkelresonemang, men inte ur religiös synvinkel, där själva den rena tron (som inte kräver bevis) är det som man ofta strävar efter. Den som tror trots sitt tvivel kan här anses som stark.
Vi måste här tänka på att detta trossystem dock begränsar sig till just den religiösa tron hos många, och att det mycket väl går att kombinera med vetenskapliga synsätt i annat. Eftersom frågan om Jesus från Nasaret verkligen var Messias inte är möjlig att angripa vetenskapligt så behöver de två synsätten inte alls krocka. Det är bara när den religiösa tron börjar inkräkta på frågor som vetenskapen kan angripa (och vice versa) som konflikten uppstår, som i fallet med jordens ålder. Men tack och lov innefattar inte den dominerande kristna synen (i Sverige i all fall) sådanan frågor. Istället är man mer fokuserad på utomvetenskapliga frågor som moral, etik, eskatologi och teologi. Det innebär knappast någon konflikt, och jag är heller inte beredd att ens kalla det dumt. Det är bara ett sätt att förhålla sig till sig själv och omvärden.