Bevaring av arkeologiska siter under dammar?

[Jerrark]

På många håll i världen byggs det stora dammar av olika slag. Ofta byggs de i områden där det finns gott om arkeologiska lämningar. Som exempel kan man ta Assuandammen i Egypten, Three Gorges i Kina och ett stort dammprojekt i Sudan vid 4:e katarakten som hotar att dränka delar av det gamla kushitiska kärnområdet.

Jag undrar om det är någon som har kläm på hur bevaringsförhållandena är i botten på en sådan damm? Jag kan ju tänka mig att material som torrbevarats i ökenområden kan fara ganska illa när det sätts under vatten.
Men hur är det i andra områden, kan de sediment som med tiden ansamlas i en damm t o m ha en bevarande effekt så att skyddet av lämningarna ökar?

Visserligen undandras materialet för lång tid mänsklighetens ögon och arkeologernas grävslevar men är verkligen materialet förlorat för alltid som många säger?

[Urban]

I våra vattendrag är ju många fornlämningar dränkta. Som tex Sourvamagasinen där man dränkte flera samevisten och stenåldersboplatser. De boplatser som ligger i "skvalpet" eroderar ut. Kokgropar, härdar blir framspolade och avslag samt skörbränd sten ligger spritt efter stränderna. De lämningar som ligger på botten borde ju rimligtvis klara sig bra, om det inte strömmar nämnvärt.

/Urban

[Heimdahl]

Jag håller med Urban. Att hamna på botten av en djup damm borde vara bland det "bästa" som kan hända de flesta fornlämningar. I synnerhet om vattnet blir biologiskt produktivt met gyttjebildning som följd och det börjar råda syrefria förhållanden på botten. Däremot kan man ju säga att fornlämningen på sätt och vis "förstörs" eftersom den görs otillgänglig. Och så finns det vissa typer av material, t.ex. torkad lera, som kan förstöras av vattendränkning. Däremot är vattendränkning naturligtvis bra för allt organiskt material.

[Mats Hansson]

Problemet är väl bara att i de flesta dammar, åtminstone i kraftverksdammar, så varierar nivån kraftigt under olika årstider alltefter vattentillgången och efterfrågan, det är ju en av själva ideerna med att göra stora dammar. Så områdena för det eroderande "skvalpet" kan bli rätt stora.

/Mats

[Urban]

Hej! Suorvadammen i Luleälven som jag refererade till innehåller ungefär samma vattenmängd som Vättern. Jag vet inte hur djup den är. Den borde i för sig vara rätt djup, om den innehåller samma vattenmängd som Vättern. Djupaste delen är förmodligen där Luleälven rann innan dom byggde ut.


/Urban

[Mats Hansson]

Imponerande storlek på den dammen  !
Vet du hur mycket de sänker nivån som mest där? Brukar väl vara som lägst på senvåren då man inväntar fjäll-vårfloden, som man ju vill ha plats att fånga upp. Återigen, i och med att det är en stor damm så innebär varje meter (tillfällig) nivåsänkning stora områden som blir ganska "sabbade" både ur naturvärdes- och fornlämningsbevarande synpunkt.

/Mats

[Urban]

Jag vet inte exakt hur mycket nivåsänkningen innebär. Det kanske går att läsa sig till. Givetvis är dammarna i allmänhet mest tomma efter vintern. Man tömmer ju så mycket man kan för att utvinna el. Sedan fylls ju dammen upp av smältvattnet. Allt kan man ju inte ta till vara. Det gäller ju att hushålla under sommaren, eftersom det behövs mest ström under vintern. Dessa nivåskillnader är ju inte roliga att betrakta. Kala stränder med stubbar som ser eländiga ut.


/Urban