Författare Ämne: Kvinnor och adjektivböjning  (läst 4166 gånger)

Utloggad den urinerande gnun

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
Kvinnor och adjektivböjning
« skrivet: december 17, 2004, 18:51 »
Hur uttryckte sig kvinnor på fornsvenska för att uttrycka adjektiv? T.ex kunde en man säga:

-Jag är glader (stavningen förenklad för förståelsens skull). Sade en kvinna också:

-Jag är glader

eller sade hon

-Jag är glad?

En annan fråga; vilken var adjektivböjningen när en man och en kvinna uttryckte sig gemensamt? T ex

Vi är glada.

Böjdes adjektivet glad maskulint i sådana fall? Tänkte fråga på detta forat där kunskapen finns.

Utloggad Reuterdahl

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 796
  • Arkeolog, Länsstyrelsen i Östergötlands län
    • Testimony of the spade
Kvinnor och adjektivböjning
« Svar #1 skrivet: december 18, 2004, 05:49 »
Nu är jag inte helt säker på grammatiken inom fornvästnordiska men minns jag inte fel torde det bli "Jag är glad" med feminin böjning eller "Ek ær glað" och " Ek ær glaðr" med maskulin.

Situation rörande en man och kvinna kan nog böjas är mer komplicerad. Adjektivet kan nog böjas antingen efter maskulinum, femininum eller neutrum beroende på situation . Det bör vidare böjas i plural. Med  efter situation menar jag, till vem man talar. Sägs vi är glada till en kvinna torde det bli kvinnligt kasus på adjelktivet och till en man manligt. Det skulle också kunna vara beroende på situiationen,  t ex vi är glada att han kunde hjälpa oss, eller hon kunde hjälpa oss.

Om du vill undersöka saken närmare finns det introduktion till vikingatidens grammatik i Rune Palms Vikingarnas språk. I det första exemplet kan du nog titta i en isländsk grammatik ( t ex Elias Wesséns isländsk grammatik, senast utgiven 1992), böjningen är sannolikt inte förändrad. I det andra exempelt är det möjligt att du kan hitta något i tex Elias Wesséns svensk språkhistoria, senast utgiven 1992.

/ Magnus
Archaeology is taxes well spent!