Din länk behandlar ju en hypotetisk katastrof som inträffade i Nordamerika (och som främst drabbade Nordamerika). Om det nu var ett meteoritnedslag som orsakade Yngre Dryas så borde väl NV Europa ha drabbats hårdare än den pontisk-kaspiska stäppen. Det är ju trots allt i Norden vi hittar de mest påtagliga spåren efter Yngre Dryas, ändmoränerna i södra Finland (Salpausselkä) och södra Norge (Raerna) samt Hindens rev i Vänern. Förresten är väl ännu den mest ansedda teorin om vad som orsakade Yngre Dryas att temperaturen föll pga att Golfströmmen försvagades till följd av att en enorm issjö tömdes i Nordatlanten så att salthalten sjönk kraftigt.
Det har skett 2-4 sådana tömningar (någon av dem gick nog mot Stalla Havet via Youkon River dalen). Emellertid handlar effekten inte om minskade salthalter i Atlanten. Saltvatten är tyngre än sötvatten, men detta kan kompenseras av att sötvatten är kallare, varvid det ändå tar sig mot botten under saltvattnet. En tömning innehåller enorma volymer kallt vatten, men detta kalla vatten är ändå varmare än Atlantiskt bottenvatten, varvid det kalla sötvattnet kommer att strömma fram nära bottnen när det sprider sig ute i Atlanten. Då värms istället Atlantens djupbottnar upp något, vilket innebär att frusen metan mm liknande tinar och bublar upp. Enorma volymer. Det blir alltså tvärtom, en uppvärmning via växthusgasning, i värsta fall. Men lugn! Naturen är stryktåligare än så och klarar dessa påfrestningar.
De enda fenomen som kan orsaka plötsliga långvariga klimatförändringar är effekter av himlakroppars nedslag OCH vulkanutbrott från någon av jordens s k "hospots". Bl a Island, Yellowstone, (del av) Alaska är sådana hotspots, men de är inte syndare i detta fall. Man har inte kunnat spåra något nedfall av hotspots vid tiden, så då återstår himlakroppen. Däremot har man kunnat spåra vissa microkristaller, som borde bli ett av resultaten av ett nedslag i den efter omständigheten mjuka isen. Mjuk is döljer också ett sådant nedslag, då¨det inte blir en krater. Nu råkar det finnas ett stråk längs storcirkeln mellan Nordamerika och Europa-Asien, vilken kan dras från Stora Sjöarna till mellersta Ural vidare mot ungeför Tunguska, där det relativt sett slår ned mängder med himlakroppar. De flesta är små och harmlösa, men inte alla. Tunguska är ett sådant. Vi har himlakroppen som föll ungefär 7000 f kr, vilken i delar slog ned utanför Hamburg-Rigabukten-Ö Estland-öster Moskva- Mellersta Ural, och kanske fler platser därtill. Vi hade en minikropp som slog ned i Ryssland för något år sedan. Tunguska var antagligen 100 m i diameter och effekten är kartlagd. Det Nordamerikanska nedslaget ca 13000 f kr kanske var 10 ggr denna volym? Vem vet?
En sekundäreffekt var många generationer med starka vindar parallellt med iskanten i Nordamerika, vilka blåste med sig ett fint damm. Detta damm täckte markerna med 10-50 cm djupa lager. Dammet kan via experiment antas vara så tätt, att levande varelser (även människa resp växter) inte kunde andas, utan dog. En möjlig stark bidragande orsak till Nordamerikas "Stora Utdöende". Utdöendet innebar inte att alla varelser dog, men faunan skadades uppenbarligen i sina grunder och blev känsligare för tillkommande störningar. Tidigare var detta lager en gräns, det s k "sterila lagret" inom Noramerikansk arkeologi, vilket man inte behövde gräva under. Någon var dock nyfiken trots auktoritéterna och grävde och si, det fanns faktiskt spår av levande varelser under, även människa.
Till saken hör att även i Europa finns mosvarande blåsta jordlager, s k lössjordar, som alltså enligt teorin skall ha skapats av ständiga lågtrycksvindar parallellt med iskanten. Även i Europa har man ett "Stort Utdöende" vid denna tid. Men fanns det någon extra bidragande orsak här typ som den Nordamerikanska teorin om ett nedslag i isen?
