Ändringar i åtfärd och arvsmaterial orsakas inte av generna, utan av organismen.
Givetvis fins det fluktationer - individer och grupper imellan - på lactos-tolerans. Några av-vänds bröstmjölken när dom är ett-åringar, andra inte före dom är vel tre. Potensialen att utvidga di-tiden och även retardera genetisk, är givetvis eksisterande.
De caucasiska mjölk-drickare har altså klarat behålla sina lactos-spaltande enzymer endå inn i ålderdomen. (Endera vil tycka dom samtidigt lärt sig behålla et antal andra barnsligheter på kuppen...)
Frågan är f.n. om den nord-europeiska mesolit-kulturen hade utväcklats i en "biotic refugia" - isolerad under istiden slutskede. I såfall kan det förklara hur och när den nord-europeiska människan (caucasier) uppkom. Isolationen i et arktisk klimat kan även förklara varför dom nödgades forsera tilväxten av matplanter, gänom et noga organiserad och krävande arbete - med jord och planter gänom vår, sommar och höst. För att överleva vintern...
Vinterklimatet kan ochså förklara hur dessa mäniskor lärde sej nytta getens och kons mjölk, oxens köt och grisens fett - för att lättare och säkrare överleva istidens högvinter.
Spridningen av jordbruket kan fortfarande återses i de olika folkgruppers förmåga att smälta mjölkprotein och mjölksocker. Från ett central-område inbefattande Skåne och Danmark ser man hur lactos-toleransen sprids som ringar i vatnet - från en tolerans på 95-100 % i kärnområdet Danmark-Skåne til en tolerans mot 5-1 % i ytre ring - som utgörs av den planetare circumferens av Meso-Amerika, Afrika, Arabia, sødra India, Kina, fjärran Östern och Australia (Aborginees).
Man behöver inte vara antropolog för att påstå att lactose-toleransen är starkt dominerande hos Eurasiens mäniskor - medan den är närmast icke-existerande hos de tropiska kulturer.
Sprindingen av jordbruk, husbruk, arkitektur, metalurgi och megalitkonst tycks komma från ett gämensamt ursprung. I fall kartan över lactose-tolerans speglar en historisk grundskits tycks den stöda de senaste teorier om det indo-europeiska språk och litteratur - som dom återspeglas i "The Paleolithic Continuation Theory" och "Homer in The Baltics".
Den caucasiska mäniskan, de IE-språken och jordbruket kan alla ha samma ursprung - från det fenomen antrpologerna nu kallar "a biotic refugia".
Den geografiska och biologiska isolation kan förklara varför vi muterade til pergamentslösa blekansikten, samtidigt som vi lärde oss smälta fisk, köt, ägg och mjölk - i tillägg til de nödvendiga eller önskade vegetabiler...
Det klimatiska tryck får ta ansvaret för den mutationsprocess som tog pigmenten från vår hy och glöden från våra ögon. Uppkomsten av de blåögda, nordliga blekansikten har blivit spunnen i olika myter. Vad vi vet er at processen måste ha försigått i en närmast komplett isolation - äfter som det "tropiska minnet" i alla caucasoider gör deras "blonda gener" klart ressesiva, i mötet med envar tropisk partner.
Vi kan altså återföra mjölkmutationen til en epok som kan kallas "The Paleolitic Refugia" - der en grupp mäniskor isolerades nånstans i norra Europa. Antropologerna har så långt pekad på Frankrikes västkust, norr om Biscaya.
Själv tycker jag alternativet med Øresund är lika starkt. Dom definitivt äldsta spår efter "moderna mäniskor" från ISTIDENS Europa, ligger fortfarande efter istidens marina gräns och de gamla stränderna ikring norra Östersjön, Hvitahavet och Karahavet.
