Verkar som om antropologer och andra forskare på sina håll redan börjar använda floresiensis-fallet för att dra slutsatser om utvecklingsbiologi, dvs. de förutsätter att floresiensis faktiskt är en egen, bevisad art.
SvD hade en artikel igår om forskning kring hjärnans storlek och kopplingen till den sociala förmågan. Tydligen har floresiensis liten hjärna, även i förhållande till sin mindre kroppslängd, och detta skulle (enl. forskare på St Andrews University) kunna tyda på att dessa grupper på sin ö under lång tid utsattes för mindre faror än andra människor, vilket i sin tur ställde mindre krav på bl.a. social förmåga. Den "kostsamma" hjärnan kunde därför minska i storlek för att prioritera de andra organen som bättre behövdes i denna miljö. På motsvarande sätt som den mänskliga hjärnan ökade sin volym lavinartat under en period i människans utveckling (för 1-2 miljoner år sedan), enl. artikeln förklarat av en ökande fördel av socialt samspel både för individen och gruppen, så är floresiensis faktiskt ett exempel på motsatt utveckling. Tänkvärt faktiskt.
/Mats
