Senmedeltida gravskick

[Kenaz]

Jag håller på och skriver min magisteruppsats i Historisk arkeologi om Glimmingehus och dess byggherre, Jens Holgersen, och har stött på en underlig sak - när Jens Holgersens grav öppnades i början av 1900-talet fann man i graven ett tvåhandssvärd. Är det någon som vet om detta var ett vanligt bruk under senmedetiden? Rätta mig om jag har fel, men försvann inte gravgåvorna i och med kristendomen? Detta är inget jag kommer göra en höna av i min uppsats, men jag blev lite förbryllad när jag stötte på uppgiften - hade varit intressant om någon annan visste mer om det hela... (Jens Holgersen dog 1523)
/Sara

[CeBe]

Vapen i högreståndsgravar är ovanligt förekommande men på intet sätt unikt under medeltid. Ett annat skånskt utgrävt exempel kommer - om jag inte missminner mig - från 80-talets rätt våldsamma undersökning av klosterkyrkan i Herrevad.

Tittar du sen på kungliga begravningar finns svärdet ofta med i graven. Likaså bör man rimligen se en kontinuitet i hur man under 1600-tal bröt spetsen på den avlidne adelsmannens värja för att därefter hänga upp den i anslutning till banér eller begravningsvapen inne i kyrkan. Blankvapen kunde också placeras ovanpå själva kistan.

Och gravgåvorna försvann näppeligen med kristendomen - i alla fall inte i samhällets allra högsta skikt. Titta bara på våra biskopsgravar där prelaterna lagts ner i full ornat med sina insignier!

Ett litterturtips - kolla Göran Lindahls avhandling Grav och rum som behandlar högreståndsgravar från medeltid in i nyare tid.

[tty]

I varje fall nere på kontinenten var det vanligt att en riddares svärd deponerades i kyrkan i anslutning till graven. De flesta bevarade medeltidssvärd torde vara stulna från någon kyrka!

[Kenaz]

Tack för svaren, och tipset på boken! Det är ju en sak att man har sina aningar, men mycket bättre när någon kan berätta hur det ligger till!  Dessutom är det skönt att kunna släppa åtminstone ett av alla sidospår som dykt upp under arbetet - Sveriges mest välkända medeltidsborg inrymmer förvånande många spännande gåtor...