Det här artikeln har också en del vad jag söker efter:
Petterson, M & Wikell, R, 2006: "Mesolitiska boplatser i Stockholms skärgård. Fiske och säljakt på utskären under 10 000 år." Fornvännen, 3.
Artikeln handlar om kvartsboplatser och miljöförändringar i Stockholm. Den sätter in människan i ett sammanhang av föränderlig skärgård över ett långt tidsperspektiv. På ett bra sätt fångar den helheten i samspelet människa natur utan att bli alltför spekulativ och utan att tappa förankringen i materialet.
Materialet består i det här fallet av en mängd bearbetad kvarts (avslag, mikrospån och liknande) som hittas vid forna strandlinjer både på dagens fastland och ute på öar. Dessa strandlinjer berättar om hur landskapet genomgått olika skeden av skärgård och hur människan t o m sökt sig till de allra yttersta skärgårdskobbarna.
Artikeln behandlar också havet och det sig hela tiden höjande landskapet som en gigantisk ekofakt som man med hjälp av strandlinjeförskjutningskurvor kan följa under tusentals år.
Olika jämförelser görs, inte bara med nutiden utan över en längre tidsskala, hur bosättningmönstren varierat och hur själva land- och havsskapet hela tiden varit i rörelse. Författarna får in hela miljön och ekologin, med hav, land fisk, säl och människor i sin studie.
Jämförelser görs med bosättningsmönster under olika perioder av mesolitikum och också med sådana under vikingatid/tidig medeltid och även senare, historisk, tid. Jämförelserna går på djupet och stannar inte bara vid vår tids fenomen.
De spekulationer som görs är för det mesta rimliga med grund i materialet. Författarna ger sig inte ut i fantasins utmarker utan håller sig någorlunda nära materialet.
En skön sak med artikeln är också att den är klart och redigt skriven. Den är härligt befriad från obegriplig po-mo jargong och amatörfilosofiska utgjutelser.
Samtidigt öppnar den ett fönster rakt ned i forntiden, en forntid av hav, sälta och frisk havsbris.
Kanske kan vissa tycka att beskrivningen av människan är för anonym, men det är något man kan ta eftersom materialet ifråga inte tillåter några psykologiska eller sociologiska djupstudier.
Samtidigt får jag dock en känsla av (rent subjektiv i detta fallet) att de människor som omfattas i studien lättare skulle känna igen sig i den, om de fick den uppläst för sig, än i en mer psyko-sociologisk studie, med relativistiska inslag och ett språk och en jargong som i krånglighet och uteslutning slår de värsta och svåraste kenningar med hästlängder.