Men jag tycker att det finns en poäng i att vi faktiskt diskuterar varför vi än en gång skall dokumentera några ställvis förekommande mörkfärgningar/nedgrävningar eller sålla fram några avslag för miljontals kronor när så mycket spännande och intressant forskning inte blir av pga resursbrist.
Jag håller med dig såtillvida att det naturligtvis måste föras en diskussion om hur exploateringsarkeologi skall bedrivas och vad som skall prioriteras i en arkeologisk undersökning. Av de exempel du ger får jag däremot en misstanke om att vi kanske har motsatta uppfattningar om vad som ska prioriteras (och vad som är "spännande och intressant"), men kanske har jag fel.
Jag menar att arkeologin måste bli mycket mer multidisciplinär om vi bättre ska kunna utnyttja informationspotentialen i de fornlämnigar som står inför förstörelse. Och då menar jag inte att arkeologer ska skicka provpåsar till olika labb för att stilla sitt tvärvetenskapliga samvete, utan att folk från andra discipliner ska vara med innan och under grävningarna och delta i hela den arkeologiska processen. Hela det arkeologiska arbetet bör bli tvärvetenskapligt, i synnerhet grävningen, den kanske mest kritiska och svårhanterliga fasen.
Dina exempel ”mörkfärgningar/nedgrävningar” och ”aktivitetsytor” är just exempel på den typen av lämningar som ofta jag tycker har hanterats bristfälligt eftersom jag anser att denna typ av lämningar har en outnyttjad informationspotential, men behöver angripas med andra metoder än de vanliga arkeologiska för att de ska bli meningsfulla i en arkeologisk tolkning. Och det är knappast några kostsamma, eller särskilt avancerade metoder jag pratar om, mycket kan vinnas om man bara ser till att grävningen inte bara befolkas av personal med arkeologisk kompetens.
Det vanligaste fyndmaterialet som hittas på en arkeologisk grävning är jord. Ändå är inte jord något som man ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt innom arkeologisk utbildning. Jag menar inte att detta är fel, det finns andra viktiga saker arkeologer måste behärska, men man måste vara medveten om denna lucka och vara beredd att fylla i den den genom t.ex. att ta in personal från andra discipliner innan, under och efter grävningar.
Jag tror att den störtsta utvecklingspotentialen innom arkeologin ligger i utvecklandet av fältstrategi och utgrävningsteknik. Den orörda fornlämningen är det närmaste vi kommer en primär källa till det vi studerar. Så fort vi grävt upp materialet tolkar vi det på något sätt, och begränsar därmed materialets potential. Därför menar jag att det är viktigt att ägna forskning och resurser åt just grävteknik och utveckling av fältmetoder.
