Vad är det som gör sumeriska, babyloniska, egyptiska eller grekiska mytologiska berättelser mer rationella än judeo-kristna? Hur läser du ut det från de skriftliga (eller arkeologiska källorna)?
Läser man om gudarna i Illiaden så framstår de som precis lika irrationella som Jahve i gamla testamentet.
Nu glömmer du igen skilja på mytologi och religion. Den principiella diskrepansen ligger inte inne i berättelserna, men hur kärnmaterialet i dom uppstått. Det reflekteras sin tur på huvudaktörernas 'natur' - alltså hur dom beskrivs och förklaras.
I sådana sammanhang kan alltså uttryck som 'himmelsk' och 'över-jordisk' ha två högst olika betydelser. I det ena fallet er uttrycket poetisk och får uppfattas allegoriskt. I det andra, religiösa fallet får det uppfattas BOK-stavligt.
Mytologier er alltså en konsekvens av ett folks och en kultur gemensamma berättelser om egen forntid - där bl. a. ursprung och väsentliga utvecklingssteg beskrivs. Dessa mytologier finns över hela jorden och lär ha tydliga spår efter muntliga berättar-traditioner.
Religioner är ny form för 'kunskapstradition' - som bryter med gamla traditioner. Därmed blir hennes kärnmaterial en konsekvens av lärde mäns teorier,
teser och
påbud - baserad på en kombination av historiska kunskaper och en ny, omskriven, egen-producerad historisk berättelse. Samtidigt införs politiskt betingae teser och
människoskapade lagar, utan hensyn till traditionernas naturlagar. Slutprodukten blir diktat heller än diskurs och teosofi heller en filosofi.
Under tiden hjälper det att indoktrinera förenklade verklighetsuppfattningar. I detta syfte blir 'boken' viktigare än 'kunskapen' - eftersom man eftersträvar ett kulturellt monopol som kan indoktrinera olika grupper med samma ideologi. Därmed får man Boken som det heliga, häller än insikten. Resultatet blir bl.a. en skriftkultur som systematisk undertrycker andra tankar och ideer än man finner i Boken, vare sej det är Toran eller Nationalencycklopedin.
Med riktig blandning av kunskap och ide, verklighet och vision kan man när som helst modulera det hela till en önskvärd och effektiv, 'ideo-logisk' helhet. Med malkt kan man sen driva fram en massiv och mycket effektiv servilitet. Även i vår vår post-religiösa tid har vi tydliga spår efter den servilitet som fostrades under dom förgångna tiders religiösa indoktrinering.
Det bästa täcken på dessa efterdyningar är tron på
övernaturliga varelser och 'högre' dimensioner. I den hebreiska Torah-skolan förklarades världens ursprung som ett 'mirakel' - styrt av en 101% övernaturlig (id)entitet. Därmed fick vi i princip tre ideologier baserad på det irrationell världssyn - där allt skulle förstås som en eviga motsättningar. Denna antagonistismen följde med religonen och Boken ända ner i vår tid, repeterad bl.a. i Hegels dialetiska modeller mellan 'dom' och 'oss'. Bakgrunden for dessa enögda filosofier finns alltså i en och samma ideologiska tradition - där makthavra i olika folkgrupper har utformat var sitt program, alltså Toran, Bibeln och Koranen. Efter som dom alla har världsherradöme som slutmål har vi alltså en garanti för att motsättningarna mellan dom vill fortgå...
Religionen vilar alltså på teori och ideologi, baserad på 'vedertagna' hypoteser - och påföljande demagogi.
Mytologierna vilar däremot på orala traditioner och symbolspråk - baserad på historiska realiteter. Av denna orsak har dom sällan samma styrka som religionerna - om syftet är att spåra till maktambitioner.
Under den tid då religionen blev en politisk realitet omtalades detta nya fenomen av samtida filosofer. Seneca beskrev situationen på ungefär följande sätt: "Religion är något allmogen kan anse trovärdigt, den lärde anse som osant och politikerna anse som nyttigt". Vägen till 1900-talets totalitära ideologier är inte lång.
