Ett 40,000 är gammalt fynd av Homo sapiens i Kina är inte på något sätt överraskande. Det finns redan minst ett lika gammalt fynd från Sydostasien (Niah Great Cave, Borneo) och det verkar som om Homo sapiens kom till Australien för drygt 40,000 år sedan.
Vad detta har för bäring på eventuella korsningar med neandertalare begriper jag i däremot inte, eftersom det inte finns något som tyder på att Homo neanderthalis någonsin förekom i Kina. De östligaste säkra fynden är såvitt jag vet i Uzbekistan men det finns tveksamt diagnostiska rester (och typisk mousterienkultur) som östligast i Altai.
De arkaiska hominider som hittats i Ostasien tycks i stället tillhöra Homo erectus.
Kineserna har alltid ifrågasatt ”out of Africa”, som det verkar åtminstone delvis av nationalistiska skäl. Bevisningen för ”out of Africa” eller t o m ”out of Africa again and again” börjar dock bli överväldigande.
Detta innebär dock inte att ett visst genflöde mellan olika hominider inte kan ha förekommit. Nyligen har sålunda en gen (Microcephalin D) som troligen kommer från någon annan människoart (inte nödvändigtvis neandertalare) identifierats hos Homo sapiens: (
http://www.pnas.org/cgi/content/full/103/48/18178)
Ett drag som möjligen skulle kunna tala för att något liknande skett i Ostasien är den speciella tandmorfologi som kallas för sinodonti och som enligt vissa kinesiska forskareäven förekommer hos Homo erectus.
Apropå ”fånigt biologisk könsrollstänkande” så vill jag påpeka att även om man håller sig till den politiskt korrekta åsikten att absolut inga genetiskt betingade könsroller finns hos Homo sapiens så kan man väl knappast någon neka till att de finns hos andra primater. Det är i så fall mycket möjligt att det presumtiva totala bortfallet av dessa hos Homo sapiens skedde efter separationen från Homo neanderthalis. Skillnader i sexuellt beteende hör f ö till de allra effektivaste isoleringsmekanismerna mellan arter.
Vad beträffar Kurténs idé att neandertalarna dog ut genom introgression så är det ingalunda en orimlig tanke. Det är ett fenomen som vi kan se i aktion när en talrikare art kommer i kontakt med en närbesläktad fåtaligare. Två fall som pågår just nu är den madagaskiska smådoppingen och den svarta styltlöparen på Nya Zeeland. I dessa två fall är hybriderna för övrigt inte sterila, men eftersom de invaderande arterna är mindre specialiserade och därför kan hantera miljöförändringar bättre är de mycket talrikare och ”dränker” successivt de endemiska arterna genetiskt.
Det är alldeles riktigt att den sexuella dimorfismen är klart mindre hos neandertalarna än hos Homo sapiens (där den f ö också verkar vara större hos tidiga Homo sapiens än i nutiden). I regel ärr graden av sexuell dimorfism ett rätt bra indicium på graden av polygami hos en art. Arter med små honor är polygyna, arter med små hanar är polyandriska.
Det finns dock ytterligare en form av sexuell dimorfism som är ekologiskt betingad och som vi kan se hos t ex rovfåglar, där honorna är markant större än hanarna. Hör tycks anledningen vara att det möjliga bytesspektrat för ett par blir större. Hanarna är bättre på att ta små byten medan honorna jagar större djur.
Det är tänkbart att något liknande gäller för hominider. Neandertalarna tycks ha varit specialiserade storviltjjägare medan Homo sapiens typiskt är både jägare och samlare.
