Ärade forum,
Jag bevittnade en gång en tibetansk begravningsceremoni, en blodig historia.
Den resulterar för mig frågor runt hur vi tolkar ”bevisen” som vi gräver upp.
Ceremonin gick ut på att ”prästen” tog ut den nakna avlidna personen på ett stenpodium (kvadratiskt röse i med en höjd på ca två meter). Där avlägsnar han allt kött från kroppen med en kniv, benen skars helt rena. Köttet offrades till fåglarna, benen krossades och klövs och märgen exponerades/skrapades ut i samma offer syfte.
Ponera nu att vi gräver upp dessa rester x år senare och drar slutsatsen att skärmärkena på benen visar på slakt av kroppen, krossandet och klyvningen av benen visar på att man ville åt märgen. Slutsatsen vi lätt drar är genom bevisen är kannibalism.
Ponera att sista delen i en offer rit går ut på att bränna benresterna, drar vi inte då snabbare slutsatsen kannibalism, då benen också är märkta av eld?
Är inte det så att vi ibland är för snara med att dra en slutsats som blir ringa omstridd runt just fenomenet kannibalism?
Vad har ni för funderingar runt detta?
MVH Vikingsyd