Till P-A:
Detta börjar bli tjatigt, jag börjar tro att du inte
vill förstå vad jag skriver. Denna diskussion handlar om samernas rätt att återbegrava rövade ben och det konstaterades tämligen omgående att de bör har rätt att kunna återkräva ben där man känner benens ”ägare” vid namn (rasbiologerna var noggranna med att teckna ner vem benen tillhörde eftersom de ville vara säkra på att det var en same). Jag valde då att driva diskussionen vidare; hur långt bak kan man återkräva ben (1700-tal? medeltid?) samt vilka andra mänskliga grupper (eller folk) bör ha rätt att återkräva ben? Eftersom neopaganernas (eller
pagans som de kallar sig på brittiska öarna) krav på återbegravning av sina förfäder är tämligen aktuellt och diskuteras i Storbritannien så valde jag att använda dem som "testgrupp". Visst, att välja dem kan vara att sparka in öppna dörrar men det är ändå ett aktuellt exempel. Detta har egentligen inget med deras religion att göra utan de ser sig själva som ättlingar till järnålderns och medeltidens människor, de anser att det är deras förfäder som ligger utställda på museer eller nedstoppade i lådor i museernas magasin. Istället för att bemöta mitt inlägg på en saklig nivå valde du att kalla dem för "nissar", "vilsna", antydde att de är rasister samt nästintill hånade deras krav. Jag förstår att det är svårt att föra en givande dialog med en sån ingång.
Jag har aldrig påstått att deras krav är att jämställa med samernas och jag har svårt att se hur det skulle relativisera samernas krav, det är ju ingen här som påstått att nyhedningarna faktiskt ska få återbegrava benen. Vi har två grupper (där en är ett folk) människor som har snarlika krav men där förutsättningarna är ljusår ifrån varandra, samerna har bevisligen behandlats illa vilket det inte är lika lätt att säga om nyhedningarna (även om de själva kan påstå annorlunda) rent känslomässigt handlar det dock om samma mänskliga mekanismer vilket förenar dem på ett sätt. Vad du har kommit fram till är att nyhedningarnas känslor inte räknas på samma sätt, de är inte ”genuint kränkta”, deras förfäders ben har inte rövats för att ställas ut. Vad som behövs är alltså någon form av dokumenterat förtryck, gärna i historisk tid, för att man ska kunna få återkräva sina förfäders ben? Du får ursäkta men om du inte förstår detta så ser jag helst att du inte svarar mer, det är knappast utvecklande för diskussionen.
Samiska järnåldersgravar är också är skyddade fornlämningar. Det var dessa jag syftade på när jag gjorde jämförelsen med mina hypotetiska förfäder, inget annat.
Gällande Hagerman så har jag aldrig avfärdat henne, det var citatet i sig jag finner grundlöst och ställde mig frågande till. Hur till vida meriter räknas eller inte får du gärna diskutera på annan plats.
Jag hoppas att denna debatt kan kunna mynna ut i en mer allmän debatt om etik kring användandet av mänskliga kvarlevor i utställningssammanhang. Det finns några diskussioner kring detta här på forumet för den som är intresserad:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,328.0.htmlhttp://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,1024.0.html/Johan