Jämför man rasforskning med material som tillkommit genom gravplundring och gravskändning med vad nyhedningar tycker så tycker jag fortfarande det är mer av en lek med ord än en seriös ansats.
Jag tror inte att det är fråga om en jämförelse mellan rasforskning och nyhedningars tyckande. Frågan rör huruvida olika grupper, snarare än individer, skall ha möjlighet att kollektivt återkräva material. Jag ser problem här eftersom jag tror att det finns många samer och ättlingar till de individer som finns representerade i det "samiska materialet" som inte vill att sametinget skall föra deras talan. Jag tycker att återlämnande av kvarlevor skall ske till individuella ättlingar.
Jag vet inte hellar vad som skulle vara slagord. Räknar du ord som moral och etik som en del i slagordsvokabulären? Jag menar om dessa oklanderliga herrar ur borgarklassen med normgivande moraluppfattningar inte plundrat och skändat...
Jag menar t.ex. ditt sätt att iderligen föra upp uttryck som "oklanderliga herrar ur borgarklassen" i diskussionen. Jag tycker inte att det tillför något i sak. Vi är alla rörande överens om det fasansfulla brott mot samer och andra grupper som dessa beninsamlingar bär vittnesmål om. Jag uppfattar det inte som att vi diskuterar huruvida detta var ett brott eller inte. Inte heller uppfattar jag det som att vi diskuterar vad det var som låg bakom dessa brott. Snarare att vi diskuterar vad vi idag ska göra med arvet efter dessa brott. Moral och etik är exakt vad vi diskuterar. Jag försöker t.ex. ta upp en sådan etisk fråga genom att undra vem som egentligen kan sägas ha rätt till kvarlevor. Är de grupper av individuella ättlingar, eller större kollektiv av t.ex. vissa samer, romer eller resandefolk. Om vi legtimerar vissa av dessa gruppers anspråk, var drar vi gränsen? Vilka skall vi inte legitimera och på vilka grunder? För mig är det viktiga och relevanta etiska frågor i detta sammanhang.
Jag [...] förstår inte hur en osteolog och museichef försvarar rätten till materialet. [...] Därmed förstår jag inte det inbitna försvaret och inte ett inlägg utifrån den moraliska aspekten eller varför SHM skulle ha äganderätten till detta material.
Nej, det gör nog inte jag heller. Jag har aldrig försvarat museernas rätt till detta material (har någon här gjort det?) Men jag förstår inte heller vad man menar med samernas rätt till "allt" samiskt material. För att kunna börja återlämna material anser jag att det är nödvändigt att specificera exakt vilka som skall ha rätt till exakt vilket material.
Vad jag tycker eller att personifiera utifrån mig förstår jag inte relevansen av.
Jag har uppfattat dig som att du stöder samernas rätt i detta som kollektiv (sametinget i detta fall). Vad jag inte förstår är på vilka grunder ett sådant kollektiv legitimeras. Eftersom jag är tveksam till detta ville jag exemplifiera med problem som jag tycker detta synsätt medför. Jag tycker att det är bra om sametinget fungerar som påtryckare i denna fråga, men tycker inte att det är till sametinget som kvarlevor skall återbördas, utan till ättlingar.
