Den bandkeramiska utbredningen sker på samma sätt som 1500 år senare i Skandinavien och på de brittiska öarna. Den sprider sig mycket snabbt från Svarta havet till flodområdet vid Paris, med Alperna och Karpaterna i söder och en mindre landremsa kvar till havet i norr.
1.) Expansionen kommer mycket oväntat och de kan knappast ha förberett detta särskilt noga före utflyttningen, utan inom ett enda eller högst några få sekler erövrade de en central del av Europa, vilket kan uppfattas som den del som de lättast kunde ta över från den mesolitiska befolkningen och vars yta motsvarade deras behov. Försöken att tolka det som att det var den inhemska befolkningen som anammade bandkeramisk kultur betraktar jag personligen som löjliga och osakliga.
2.) Den bandkeramiska kulturen var ungefär lika avancerad som trattbägarkulturen och måste ha haft en utvecklad hierarki, varför alla diskussioner om familjer och byar etc måste komma i andra hand, efter samhällets stormannafamiljer eller dåtidens aristokrater som höll ihop kulturen i tid och rum.
3.) Jordmån och klimat är visserligen viktiga faktorer, men långt ifrån så viktiga som det sociala spelet mellan de olika folken - jordbrukare mot jägarsamlare som inte alls tycks ha varit särskilt fredlig.
4.) Jordbruket och dess odling var viktig i början hos bandkeramikerna men tycks ha minskat påtaglig redan efter några sekler, när de förstod att odlingen inte fungerade lika bra i norra Europa som i söder, varför de gick över till boskapsskötsel med mindre inslag av spannmål. Detta blev sedan det vanliga ända fram till medeltiden eller ännu längre i en del områden.
5.) Omkring 4800 f.kr. eller runt 700 år efter det att bandkeramikerna hade etablerat sig i centrala Europa finns det sporadiska spår av jordbruk och boskapsskötsel runt om i Skandinavien och de brittiska öarna, samt Nederländerna, men dessa spår försvinner lika fort för att återkomma med kraft och bli permanenta c:a 3950 f.Kr. Detta tolkar jag som ett gigantisk men misslyckat försök att etablera sig i dessa områden, som dock lyckades i det andra försöket.
6.) Nästan alla försök att genomföra en befolkningsberäkning visar alldeles för små tal, eftersom man utgår från gravar eller "boplatser". Det finns inte en enda plats i hela Europa där de forntida gravarnas antal återger befolkningens storlek. Beräkningsförsök i Västergötland, med en jämförelse av pollendiagrammens vittnesbörd om betesmarkernas storlek --> boskapshjordarnas storlek --> befolkningens storlek, visar att runt 5-7% av befolkningen finns representerad i gravarna från bronsålder och järnålder. Ett annat besvärande faktum är att de bandkeramiska långhusen INTE uppvisat några spår efter ett konkret boende. Vi kan alltså hävda att de hade viktiga funktioner i samhället, men att man inte bodde i dem. Detta visar hur pass komplicerade dessa kulturer är och hur fånigt det blir när man diskuterar "familjer och byar" när det handlar om något helt annat.
7.) Svaren på våra frågor handlar om krig och fred, erövring, hierarkiska strukturer etc, men så länge som många arkeologer, från amatörer till professorer, vägrar att befatta sig med sådana begrepp, överförs också diskussionen till sekundära faktorer som jordmån och klimat etc. Därför har jag själv valt att hålla mig på avstånd från akademiskt struntprat och har ofta publicerat mina böcker på eget förlag som är tillgängliga gratis i PDF-format (
www.fnf.nu/bagerfeldt).
Viktigast av allt!
Ifrågasätt och hugg gärna emot det jag (och andra) säger och påstår. Jag gillar diskussioner och när det är högst i tak.
Lasse Bägerfeldt
