Problemet här är vilken betydelse vi lägger i begreppen suehans etc.
Kontinentala författare som Jordanes och tidigare Tacitus hade så klart
sin egen begreppsvärld som filter när de beskrev stammar i Norden och det
är därför rimligt att de har överdrivit dessa grupperingar.
Swe,sui,sue är en förstavelse som troligen har med förening,sammanslagning att göra.
Se exempelvis beskrivningen av Sueber i källorna.
Alla dessa tolkningar är ju väldigt spekulativa iofs. Det hamnar så snabbt på samma nivå som de utskällda västgötateorierna ex. av Mac Key osv. som grundar avancerade sammanhang på ortnamnslikheter. Jag håller med dig också Sven att man nog kan räkna med täta förbindelser mellan Väst och Östgötar men jag är också öppen för att vi helt har missförstått grupperingarna. Så väl Adam av Bremen, Jordanes, Tacitus, Saxo, Snorre mfl. finns bevarade i bästa fall i hög eller senmedeltida avskrifter. Dessa har i sin tur skrivits av från tidigare kopior. Hur många gånger har de anpassats efter tiden? Man får en intressant inblick när man studerar olikheter i olika kopior ex. av Erikskrönikan där orter förläggs i olika regioner beroende på vilken kopia man väljer. Lika dant kan man se hur skolier omdisponeras i texter i de flesta medeltida verk på samma sätt. Man blir ganska luttrad
Är det inte Jordanes som beskriver suehans som ett slättfolk rikt på hästar. Man får bilden av ett öppet landskap med stora betesmarker som odlar havre på sina bördiga jordar. Passar ju faktiskt bättre på ÖG eller VG än Uppland.
