Vad gäller kväner som "modernt" begrepp så har det ju bara kanske en 15 år på nacken.
"Kven" är ett mycket gammalt ord och begrepp inom dom väst-skandinaviska språk, vilket användes som folknamn för finnar som bebodde norra del av skandinaviska halvön. I forn-nordiska källor kallas området norr och öster om Lofoten för "Kvenland", vilket latinska skribenter översatt till "Qwen-land".
I finsk forskning (Tuominen, Julku, Klinge) används det gamla finska folknamnet "kainu" - vilket lär beteckna "nord-finnar", vars land kallas "Kainuun-maa". I ryska medeltidskällor kallas området "Kajano", med Bottenhavet som "kvenernas sjö"; "Kajano More".
Enligt Messenius hänger begreppet "kven"/"qwen"/"quen" samman med folknamnet "Vend" - vilket i forn-nordiskan skrevs "van". I tråd med detta såg man alltså ett direkt släktskap mellan kvenerna i Norrbotten/Pohjanmaa och venderna i Baltkum och Ryssland (Venedae, Vänejä) och venderna/veneterna/wendi i det nuv. Polen. Relationen mellan dessa '(k)ven(d)ska' grupper anses ha ett etnisk ursprung - såväl som ett språkligt.
Hur långt mot väster och söder dom nordliga finnar bott vet vi inte med säkerhet - men det finns gott om ortnamn på den skandinaviska halvön som har finskt påbrå - så som Kiruna, Umeå, Ångermanland och Vänern. Forntidens tornedalsfinnar lär nog ha ingått som del av 'nordväst-finnarna' - kallat kvener - vilka i sin tur var den NV gren av dom historiska 'vender' - i dag kallat 'finnar' eller 'fenno-ugrier'.
Nu finns även ett större antal skandinaviska namn - inom Skandinavien - där "kven", "ven", "vän" och "van" fortfarande står kvar. Exempel: Kvenang, Kvenvik, Venvik, Vennäs, Vänern och Vend-syssel - jämte Vanås, Vanebo och Vanvik. Sen har man i klart skandinaviska områden en rad "finn-namn", så som Finnveden, Finspång, Finnskog, Finned, Finneid, Finnanger och Finnmark. Latinska medeltidskällor använder därför "finnar" eller "skrid-finnar" som namn på precis samma folkgrupp - som på 1000-talet fanns ända ner till Värmland och Vänern.
Här finns alltså en tydlig samexistens i dom skandinaviska fjäll och boreal-skogar - mellan skandinaviska och uraliska språkgrupper. Sen kan man ju använda dom (numer) klassiska begrepp som 'danskar', 'svenskar' och 'finnar' som uttryck för olika folk - i betydelsen 'folkslag' (gens) - också. Dagens genetik visar sej numer stöda denna klassiska uppfattning, som ett historiskt faktum.
Svaret på trådens fråga lär alltså innebära att 'kvänerna' - som en nordlig gren av ett gammalt finskt samhällssystem ("venderna") - har bebott Nordkalotten sen dom "äldsta tider". I så fall har dagens uraliska språkgrenar på Nordkalotten sitt ursprung i det arkeologerna kallar "Komsa-kulturen".
Komsa-kulturen lär härstamma från den migrationsvåg som efter senaste istid kunde sprida y-dna N, som Ahrensburg/Swidrien-kulturernas östliga avläggare. som efter istiden befolkade Östersjöns syd-östra och nord-östra sida. Till skillnad från den västliga havs- och fiske-kulturen utvecklades i öster en 'boreal' inlandskultur (skogskultur) som kunde frodas i och förökas i dom eurasiatiska skogsbältet - från den fenno-skandiska halvön och Baltikum i norr till Balkan i söder och Balkal i öster. I det romerska språk fick dom heta Sar-ma-ter, vilket
kan visa till Saarenmaa som ett gammalt huvudsäte.
http://people.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/maps/fullmap2.jpgDenna eurasiska "boreal-kultur" hade tydligen genetiska och kulturella rötter i istidens boreala inlandskultur - vilken befolkade norra Eurasien 45-13.000 år f.n.
https://www.academia.edu/3754905/Gibbs_K_and_P._Jordan._2013._Bridging_the_Boreal_Forest_Siberian_Archaeology_and_the_Emergence_of_Pottery_among_Prehistoric_Hunter-Gatherers_of_Northern_Eurasia._Sibirica_12_1_Spring_2013_1_38 