Men på vad grundar du ditt antagande att Asatron skulle ha praktiserat magi som inte blandande in eller var beroende av gudar? Om magin var en del av asatron, och gudarna var en del av asatron, innebär då inte detta att magin ändå fungerar ungefär på samma sätt som innom kristendomen? D.v.s. att gudavärlden och de innomkultiska handlingarna är oskiljaktliga och förutsätter varandra?
Nu får jag erkänna att jag är inne på områden som jag inte riktigt är bekant med, så jag kan ha fel här. Jag tänker dock i första hand på
galdrar och
sejd, som åtminstonne jag uppfattar som magi, i den betydelsen att de inte verkar genom att man ber en gud om att göra något, utan kraften ligger hos den som galdrar och sejdar (eller kanske i galdern och sejden). Sedan kan man förstås diskutera om dessa fenomen är en del av asatron eller om de kanske bör definieras på ett annat vis. Värt att notera är ju också att sagorna talar om att både gudar och människor kunde galdra/sejda vilket tyder på att det faktiskt rör sig om magi enligt min definition.
Om vi ändå skulle använda oss av denna strikta definition så får det vissa märkliga konsekvenser. T.ex. så är det ju ytterst osäkert om de asatroende själva skiljde på kultiska handlingar som innefattade åberopandet av gudar och kultiska handlingar som inte innefattade åberopandet av gudar. Då står vi där med en definition som skapar en falsk kategorisering, d.v.s. kategorier som aldrig funnits och som har sin genes i vår databehandling.
Här har du helt rätt, vi kommer ju aldrig att få reda på exakt hur man tänkte, så denna risk föreligger definitivt. Som jag skrev ovan är jag inte heller helt säker, vad gäller de här frågorna. På något sätt tycker jag ändå att
blotet skiljer sig från
galdern och
sejden genom att blotet har en tydlig adress till gudarna medan
galdern och
sejden har en egen kraft. Men som sagt jag kan ju ha fel här...
/Micke