Herulerna (avdelat från ämnet Medeltida brakteat)

[Savon]

Herulerna

eftersom jag ändå sitter med Mats G Larsson i knät, boken alltsa "Götarnas riken", så kanske jag kan citera mer ur den (se också tråden "Vilka var först?") I mitten på 500-talet skrev Prokopios om herulerna. Prokopios levde i Konstantinopel, och var skrivare åt en fältherre Belisarios...(s51). Herulerna hade fördrivits av danerna från Norden, enligt Jordanes, de härjade som sjörövare på Svarta Havet, lyckades en tid kräva in tribut från Langobarderna. "Men till slut gick herulerna för långt, blev besegrade av langobarderna och fick kejsarens tillåtelse att bosätta sig i Illyrien, men del av dem gav sig tillbaka hem till Norden...."

"Det finns en annan företeelse från ungefär samma tid....Det är tunna guldmedaljonger, så kallade brakteater, som germanerna tillverkade efter romerska förebilder och som är särskilt spridda i västra delen av Skandinavien och på Gotland, i Svealandskapen och i Östergötland saknas de nästan helt. Brakteaterna verkar ha spritt sig norrut från de danska områdena, främst till Bohuslän och sydvästra Norge (herulerna är danskar ursprungligen, min undran?) I de bördiga slättbygderna i landskapets inre delar Falan och Varaslätten, verkar de...aldrig blivit särskilt populära." Spridningen har följt vattendragen från västerhavet och från Vänern in mot landet, skriver han vidare.

Larsson fortsätter med att han i fantasin tänker att herulerna förde med sig brakteaterna men att det arkeologiska materialet tillåter många olika tolkningar (det är ju bara som vanligt, min anm)s 56. Men detta skulle vara EN möjlig tolkning.

Ja, det finns ännu mer spännande i denna bok ser jag när jag fortsätter att läsa (jag vet vad jag gör idag ). Vet ni , (jo det gör ni) att det är kejsaren som är avbildad på häst, á la romerska mynt,på brakteatern. Se även Vilhelm Holmqvist, "Vår tidiga konst".

[Herulen]

Herulerna


Larsson fortsätter med att han i fantasin tänker att herulerna förde med sig brakteaterna men att det arkeologiska materialet tillåter många olika tolkningar (det är ju bara som vanligt, min anm)s 56. Men detta skulle vara EN möjlig tolkning.

Ja, det finns ännu mer spännande i denna bok ser jag när jag fortsätter att läsa (jag vet vad jag gör idag ). Vet ni , (jo det gör ni) att det är kejsaren som är avbildad på häst, á la romerska mynt,på brakteatern. Se även Vilhelm Holmqvist, "Vår tidiga konst".

Här ska tilläggas att Götarnas rike är en populärvetenskaplig bok. Att använda sig av heruler är dock vetenskapligt vanskligt. De finns de som idag till och med menar att de inte var ett folk, utan en typ av krigare som efter folkvandringarna spred sig runt om i Europa, bl.a. då till Norden och det anglo-saxiska området. Under första hälften av 1900-talet fanns det många forskare, främst då ”Otto von Friesen, Elias Wessén och Sune Lindqvist” som hävdade att det var herulerna som tagit med sig runkunskapen och asatron till Norden. Man tänkte sig att deras ursprungliga hemvist var på Jylland, men att de tvingats därifrån av sveakungen Dan (därav namnet Danmark) någon gång under tidigt 200-tal. Efter folkvandringarna så vandrade de tillbaks till Norden, förbi sina ursprungliga hembygder till ett område nära götarna. De språkliga lämningarna skulle då vara ordet eril (en titel för en kultledare. Varför de kontinentala krönikörerna säger herul istället för eril beror på att det latinska språket kräver att man lägger till H och ändrar i till u), vilka finns inristat på ett flertals artefakter som Brakteater, spjutspetsar och runstenar. Andra språkliga arv skulle då vara ordet jarl och earl i England. Men allt detta är spekulationer. Några konkreta vetenskapliga bevis om herulerna verkligen kom från jylland och sedan efter folkvandringarna kom tillbaks till Norden finns inte. Att tolka det som att herulerna införde brakteaterna är enligt mig inte förenligt med vetenskap. Visst, populärvetenskapligt så kan det ju bli spännande.

[Varga]

Jag har delat av inläggen om Herulerna från ämnet Medeltida brakteat då det avvek alltför mycket från den ursprungliga frågan.

/Camilla

[Savon]

Ja, det verkar bra. Att dela av. Fast kanske inte så många är intresserade av herulerna?

Mats G Larsson är docent i arkeologi , det står en del om honom innanför pärmen. Jag tänker att han kanske inte "hittar på" så mycket. Det är ju en annan sak om man skriver en historisk roman med fiktiva personer? Han hittar i alla fall inte på det han hämtar ur Prokopius och Jordanes. Det är intressant det du skriver Herulen, för även Mats G Larsson skriver om det. Jag hade bara tänkt skriva om herulerna som en ram kring brakteaterna, men nu blir det ju mer förståss, kanske.

[Herulen]

Jodå, jag vet att Mats är docent. Det är heller ingen hemlighet att han gör långtgående tolkningar i sin forskning. Den bok du läser är då en populärvetenskaplig skrift, i den kan han göra ännu vidare tolkningar. Nu är han inte ensam om sina djärva tolkningar av herulerna. T.ex. Åke Hyenstrand drar sig inte för att undra om inte självaste ynglingaätten på något sätt är knuten till herulerna. Jag skulle vilja påstå att herulerfrågan givit nytändning för dem som har böjelse för att fördjupa sig i goternas urhem, riksbildningen, Beowulfs egentliga hemvist osv. Det blir så att säga Thor Hyerdal över det hela. Men visst, herulerna är intressanta. Jag brukar också tillåta mig att göra vågade påståenden om deras öden, fast då inte i ett rent vetenskapligt sammanhang. 

Och du har givetvis rätt: herulerna intresserar få. Det är heller inte många som känner till dem, inte ens bland dem som är heltokig i järnålder. Jag tänker mig att detta har att göra med att herulerna mycket sällan – och definitivt som en hel bok – behandlats som eget ämne utan de har ibland ingått som moment eller ett litet inslag i sådant som gäller något helt annat. 

[Heimdahl]

Herulen skrev:
"Jag skulle vilja påstå att herulerfrågan givit nytändning för dem som har böjelse för att fördjupa sig i goternas urhem, riksbildningen, Beowulfs egentliga hemvist osv. Det blir så att säga Thor Hyerdal över det hela"

Eftersom romanen Focaults Pendel ingår i min personliga litterära kanon så älskar jag sånt här. Berätta mer! Finns det kanske någon temelherre-, roenskors- eller manheimsmyt som beskriver hur herulerna hänger ihop med Beowulf? Hur ser den romatiserade Herul-bilden ut? Kan man läsa mer om den någon stans? Personligen älskar jag alla sådana här myter. Dels är myterna inspirerande i sig, dels är det så roligt att läsa om de som tar myerna på allvar.

[Savon]

Som socialantropolog är jag mycket imponerad av Thor Heyerdahls bedrift att visa på att man kan segla med flotte på det där viset. Han visade faktiskt att folk mycket väl kunde förflytta sig långa sträckor.  Han möttes nog av mycken avundsjuka av "skrivbords"antropologer. Numera är hans diffusionsteori rumsren, man kan säga att de mellanliggande (alltså fram till dagens teorier) marxistiska antropologerna med Godelier i spetsen förändrade mycket.

Jag tycker att det är en festlig idé Heimdahl kommer med, kan vi kanske ha den här tråden till ett nästan ohämmat berättande om denna tid, om tex herulerna, men ändå med viss kvalitét? Man vet ju inte vad det kan leda till...

[P-A]

Ja, det verkar bra. Att dela av. Fast kanske inte så många är intresserade av herulerna?

För de som är detta, kan man kanske tänka på båtgravarna i Vendel med innehåll men nåväl detta är en sida att börja med tror jag:

www.gedevasen.dk/heruls.html

här finns har jag för mig det mesta samlat.
/P-A

^{Fixade citatboxen och länken. /Micke, moderator}

[P-A]

Och du har givetvis rätt: herulerna intresserar få.

Visst finns det en märklighet över detta, att den enda skriftligt beskrivna invandringen intreeserar så få. Frågan är förstås har det skett, eller är den en historisk sägen liknande Jordanes skröna om goternas urhem i Norden. Nu verkar det nog  med tanke på tidsavståndet mellan Prokopius och denna herulinvandring, att man kan sätta en viss tilltro till detta. Ok, då har det alltså kommit in några spattiga typer från kontinenten. De verkar ha varit väl förtrogna med romersk kultur, hade nog viss kunskap om östliga kultur som hunnernas, alanernas mm. Hade varit med goter och deras arianism. Man kan gissa att de stod på en annan kulturnivå än vad som var allmänt i  Norden. Deras sysselsättning verkar ha varit legossoldatens, dvs  en väl utvecklad krigarideologi. Ett flertal kulturellt väl bevandrade elitsoldater kommer in i "Sverige".

Uppenbart har den vanligaste förklaringen gått ut på att de utan knot sögs upp i den grå massan och lämnade inget spår efter sig, utan från att ha varit dessa kulturellt väl bevandrade elitsoldater slutar de som boskapsskötare i Värend. Detta är givetvis inte alls rimligt. De hade nog knappast några intressen att slita som boskapskötare utan  snabba pengar ligger nog närmare till med hänsyn till deras krigarideologi. De hade sin ideologi och sitt beprövade sätt att leva utifrån flerhundraårig verksamhet på kontinenten. Det är klart att de måste lämnat spår efter sig och kanske tydligare än vi vill inse. Men vi har vår nedärvda statsideologiska historiesyn med svenskar som de ursprungligaste av alla germaner, då handlar förklaringar om inhemsk utveckling i första hand och man kan sträcka sig till kopplingar till kontinenten-hur nu dessa kopplingar  har sett ut. Likaså de kulturinfluenser som verkar inkomma, men vi får väl aldrig glömma att kulturinflunser inte bara är någonting som kommer in utan mottagare eller addressat och plötsligt har det skett förändringar. I Talspråkliga kulturer sker tankeutbyten av nödvändighet genom konkreta möten och förmedlas genom talet och/eller handlingar.

Det går att ta Vendel som ett exempel oavsett heruler eller inte, där anser B. Arrhenius att en relativt liten grupp krigare tar över bygden och upprättar storgods. Ja det är är väl ungefär så man skulle kunna tänka ett sätt hur dessa heruler skulle kunnat agera.
/P-A

[Måns Sjöberg]

Gammal tråd men intressant ändå.

Modern forskning i interkulturell kommunikation sorterar grovt in mänskliga kulturer i individualistiska och kollektivistiska. Enligt detta sätt att se det ska folk i den s.k. västvärlden lägga större vikt vid sin personliga identitet och mindre vid den gemensamma än vad exempelvis en masaj och en navaho gör. Historien förtäljer inte hur långt tillbaka i tiden dessa skillnader går men frågan måste ändå ställas: Har vi så svårt att urskilja förhistoriska etniciteter därför att sådana var luddiga begrepp även för de förhistoriska människorna (i vår del av världen)? Herulerna var kanske bara vilka krigare som helst.